Varför spirar romantiken så gärna på bibliotek? Vem blir kär i vem? Och vad hände egentligen med den vackre Nils? Lena Kjersén Edman är långt ifrån ensam om att se biblioteket som platsen för ett bra ragg.

Jag är en flicka som tycker om pojkar och som undrar hur det kommer sig att jag i hela mitt singelvuxenliv har varit så lat när det gällt att dejta mina manliga ogifta bibliotekarievänner trots att de hör till mina allra bästa vänner. För roliga är de, dessa bibliotekariepojkar, eller gubbar, och bra böcker läser de och snälla och stiliga är de – men kanske har det varit just för att behålla den trivsamma vänskapen som vi aldrig har flirtat med varandra. 

Kanske har vi också skrämts av det vi har läst i många Hc- och Hce-romaner om kärlekens farliga irrvägar.

När det handlar om raggning och kärlek på bibliotek i romaner så handlar det sällan om romanser mellan två i bibliotekspersonalen – oftare är det två låntagare som virvlar runt i förälskelsekarusellen.  

Eller så skildras en kärlek över gränsen: bibliotekarien som trånar efter en låntagare, eller tvärtom. Eländigt är det nästan jämt.

Som i Tomas Bannerheds hemska och vackra roman Lugnet där den tigande och nördige Urban förtärs av den omöjliga kärlek han drabbas av i Kungliga bibliotekets läsesal. Eller som i Alice Munros novell ”Tiggarflickan” där den lika fantasilöse som försagde som oändligt rike akademikern Patrick i ett collegebibliotek träffar sin blivande hustru Rose. 

Verklighetens biblioteksromanser verkar också vara en dans som inte enbart är på rosor.  

Ändå hörde jag nyligen litteraturvetaren Ebba Witt-Brattström hävda att bibliotek är den bästa raggningsplatsen. Hon hade, berättade hon, fyndat partners på 1) Stockholms stadsbibliotek, 2) Humanistbiblioteket och 3) Kungliga Biblioteket.

En vän som vill vara anonym hävdar att bästa raggningsbiblioteket i Göteborg är Kurs- och tidningsbiblioteket på Vasagatan. Göteborgs-Posten lär ha testat och bekräftat detta. 

Plötsligt sprider bibliotekarien Sara en romantisk nyhet från sitt bibliotek någonstans i Västsverige. ”I vårt bibliotekssystem kan du numera fylla i din relationsstatus och sedan bli matchad med andra låntagare utifrån ålder och smak när det gäller böcker och annat du lånat. Kanske blir det någon annan som älskar just kombinationen science fiction och Beethoven? Eller varför inte krigshistoria och vegetariska kokböcker? Vem vet, kanske ska vi erbjuda bröllop här på Stadsbiblioteket nästa år?” skriver hon.

Aha, synd. Ett gammalt inlägg. Det ser jag nu, År 2015. Datum: 1 april.

Min enda ljuva biblioteksromans är från 1964 då jag en termin var en mycket ung lärarvikarie i Härnösand. Med duffelhuvan på satt Nils i det tysta läserummet på Härnösands stadsbibliotek, som då låg nära vattnet. Jag kollade vilken bok den blonde ynglingen satt och läste – det var Albert Camus Främlingen. Då var saken klar för min del.

Hej, du vackre Nils – minns du mig än?

Lena Kjersén Edman är bibliotekarie, författare och fil dr i litteraturvetenskap och är just nu aktuell med boken Vad ska vi läsa i bokcirkeln: lästips och hur vi får fart på samtalet.