Att synliggöra hbtqi-litteratur är att främja demokratin

Genom att normalisera hbtqi främjar bibliotek sitt demokratiska uppdrag och skapar en trygg plats. ”Som transman har jag aldrig känt mig mer sedd än när jag får lov att gå till en plats med litteratur som jag vet reflekterar mitt eget liv”, skriver Marty Håkansson.

Att värna om demokratin är hjärtat i Sveriges biblioteksverksamhet. Att skapa en miljö där alla känner sig välkomna är vårt mål. Ändå stämplas vårt arbete med synliggörandet av hbtqi+ som en form av ”indoktrinering”.

Sverigedemokraterna har i flera kommunala budgetar och motioner använt begreppet ”ideologisk indoktrinering” när de kritiserar normkritik och genuspedagogik. Denna retorik flyttas nu även över till biblioteken, där partiet kräver “politisk neutralitet” och motsätter sig hbtqi-certifieringar samt sagostunder med dragartister med argumentet att skattepengar inte ska gå till politisk aktivism.

Även kulturkonservativa debattörer och debattböcker (som de omstridda rapporterna/böckerna om ”aktivistiska bibliotek”) använder vokabuläret för att påtrycka att bibliotekens arbete med normkritik, hbtqi-certifieringar och medvetna bokinköp skulle vara vänsterorienterad identitetspolitik. Ett känt exempel rör en SD-politiker i Täby som öppet krävde att ett boksamtal om normkritik och hbtqi-frågor skulle stoppas: ”…att kritisera normerna eller att ifrågasätta den självklara relationen mellan man och kvinna och våra könsidentiteter uppfattar vi som destruktivt.”

När krav på tystnadskultur, ifrågasatta bokinköp och gallring av hbtqi+-litteratur framhävs på politisk väg, uppstår en form av förtryck och censur som inte är förenlig med den demokrati det svenska samhället strävar efter att upprätthålla. De politiska krafter som just nu vill begränsa unga människors tillgång till kunskap om vår mänskliga mångfald bör ställa sig den obekväma frågan: vems frihet är det man egentligen försöker skydda, och vems liv och hälsa riskerar man att offra genom att medvetet blunda för verkligheten?

Som transman och student inom biblioteks- och informationsvetenskap vid Högskolan i Borås, ser jag hur tillgången till korrekt kunskap om vår gemensamma historia och naturvetenskap kan fungera som en livsviktig motpol till den ogrundade rädslan som sprids i samhället idag. Det finns inget finare än när en människa får komma till biblioteket och veta att här hör jag hemma, men det är också vårt jobb att se till att dessa personer skyddas och avstigmatiseras.

Att lyfta fram hbtqi+-litteratur och hbtqi+-historia inom biblioteket är det mest effektiva sättet att motverka dagens desinformation. Det är nämligen så att den historiska och biologiska kontexten visar att hbtqi inte är undantaget, utan en del av normen. Biologen Bruce Baghemil har i sitt banbrytande verk Biological Exuberance: Animal Homosexuality and Natural Diversity (1999) dokumenterat samkönade beteenden, parbildningar och könsöverskridande uttryck hos över hundratals djurarter. Från fåglar som bildar livslånga samkönade par för att fostra ungar, till marina arter som naturligt skiftar kön utifrån flockens behov, visar naturen oss en enorm variation som direkt bidrar till artens överlevnad; en förekomst som även uppvisas hos våra närmaste släktingar, primaterna.

Även när vi vänder blicken mot mänsklighetens egen historia ser vi att vår tids rigida synsätt är en modern konstruktion. Arkeologen Neil Price har visat att könsöverskridande beteenden och rituell magi kopplat till det feminina sejd utövades av män under vikingatiden i sitt verk The Children of Ash and Elm: A History of the Vikings (2020). Likaså visar verk som Anne McClintocks Imperial Leather: Race, Gender, and Sexuality in the Colonial Contest (1995) och Jonathan Ned Katz The Invention of Heterosexuality (1995) hur den globala historien sett väldigt annorlunda ut.

Rom och Grekland normaliserade samkönade par och transpersoner redan innan nutid, medan traditioner som two spirit hos nordamerikanska urbefolkningen och hijras i Sydasien varit en naturlig del av mångfalden och visat på att kön inte är binärt. Detta har hjälpt stammar överleva, att överbrygga gapet mellan individer och tillåtit hela samhällen att frodas. Det var först när den europeiska koloniala lagstiftningen trädde i kraft, som Section 377 (vilket analyseras iSection 377: Queer Wars: The New Gay Rights Debates (2016) av Dennis Altman och Jonathan Symons), som dessa samhällsstrukturer kriminaliserades och bröts ner.

Vi ser också hur moderna verk, som Heartstopper (2019) av Alice Oseman och The Passing Playbook (2021) av Isaac Fitzsimons, hjälper framför allt unga queera personer att känna sig hemma och motverka samhällets förtryck. Som transman har jag aldrig känt mig mer sedd än när jag får lov att gå till en plats med litteratur som jag vet reflekterar mitt eget liv.

Biblioteken blir därför livsviktiga katalysatorer i ett samhälle som gärna försvarar den koloniala och historiskt sett nya importen. Vägen till jämställdhet är likvärdig kunskap. För att alla ska kunna leva ett fullgott liv, krävs det att både unga som äldre får se sig själva återspeglade i vårt samhälle. Genom att tillgängliggöra litteratur som normaliserar hbtqi och lyfter fram en ofta fördold del av historien, skapar vi inte bara en progressivitet som gynnar alla människor och främjar bibliotekets demokratiska och bildande uppdrag, utan också en trygg plats för de som länge varit utsatta. Det är där hjärtat i den verkliga demokratin ligger.

Att vilja censurera är aldrig acceptabelt och det är vårt jobb som bibliotekarier att motverka denna utveckling i samhället. För alla våra besökare. Jag vill se en framtid där bibliotekets mångsidiga litteratur förblir en självklarhet, inte något som göms undan. Alla har vi en plats bland dess hyllor.

Marty Håkansson
Transman och student inom biblioteks- och informationsvetenskap vid Högskolan i Borås