”Eleverna är den främsta måltavlan för hat, hot och våld”

Komvux-bibliotekarien Soledad Cartagena om massakern på Campus Risbergska i Örebro: ”Jag har själv upplevt hur vi med invandrarbakgrund blivit måltavlor för rasistiska grupper, politiken och själva systemet.”

Den fjärde februari går en person in på Campus Risbergska i Örebro och öppnar eld mot elever. Tio dör i masskjutningen. Skolan är en kommunal vuxenutbildning. Människor från hela världen går dagligen dit för att lära sig svenska eller kombinera språket med ett yrke, som barnskötare, lokalvårdare, restaurangbiträde, och undersköterska.

Jag arbetar som skolbibliotekarie på en Komvuxskola i södra Sverige och möter elever med liknande erfarenheter som de på Risbergska. En del är välutbildade läkare, lärare och ingenjörer. Andra har låg eller ingen skolbakgrund alls. Alla har förstått att språket är det centrala för att hitta en plats i det svenska samhället. Och inte minst för att få ett arbete, bidra ekonomiskt och kulturellt. Leva ett tryggt liv i detta kalla land. Det är människor som kämpar dagligen med att få ihop privatlivet med studier. Men även för att bevisa att de senaste årens repressiva och rasistiska politiska bild av dem som lata bidragstagare inte stämmer.

Jag har själv upplevt hur vi med invandrarbakgrund blivit måltavlor för rasistiska grupper, politiken och själva systemet. Vi ses som siffror. Inte människor med känslor och drömmar.

Det är fakta och inte en upplevelse att mina elever kommer, efter avslutade studier, att ha stora svårigheter att etablera sig på arbetsmarknaden.

2023 skickar jag en text till en etablerad nättidskrift. Den handlar om hur snabbt förskjutningen av retoriken har gått: från att strukturell rasism och socioekonomisk utsatthet leder till att människor får svårt att ta sig in på arbets- och bostadsmarknaden, till att i dag koppla de flesta problem i Sverige till invandring. Om att människor i utsatta områden är omoraliska och inte vill anpassa sig till ”svenska värderingar”. Jag menar att majoriteten av eleverna på mitt Komvux vill lära sig svenska för att få ett arbete. Men trots goda språkkunskaper är det svårt. På grund av ursprung och religion. Redaktören går igång: ”Jag har ärligt talat svårt att förstå det där med arbetsmarknaden, industrin fullkomligt skriker efter jobb, och de kräver inte mycket utbildning. Varför tar folk inte jobb där?”

När jag svarar att eleverna inte får arbete på grund av diskriminering svarar han:

”Det råder skriande brist på till exempel CNC-operatörer och det räcker med att ha gått ut grundskola eller ha läst grundläggande svenska som andraspråk eller nivåtest i hemkommun för att komma in på utbildningen. Fråga om de vill göra det?”

I en avhandling från 2022 visade Anni Erlandsson, doktor i sociologi vid Stockholms universitet, att etnisk diskriminering av arbetssökande med utländskt klingande namn förekommer hos både manliga och kvinnliga rekryterare. Det är fakta och inte en upplevelse att mina elever kommer, efter avslutade studier, att ha stora svårigheter att etablera sig på arbetsmarknaden.

2023 ändrades hotnivån i Sverige från tre till fyra på en femgradig skala. Höjningen berodde inte på någon enskild händelse utan var ett strategiskt och långsiktigt perspektiv. Nästa dag kommer en personal i panik till oss bibliotekarier och skriker att vi måste förstärka lektionerna i källkritik eftersom vi har potentiella terrorister på vår skola.

Jag har förvånats över hur brutalt språket har blivit. Hur elever med muslimsk bakgrund beskrivs som terrorister, våldsamma med avvikande beteenden och utseenden.

Redan då tänkte jag att det är eleverna som är den främsta måltavlan för hat, hot och våld. Jag har förvånats över hur brutalt språket har blivit. Hur elever med muslimsk bakgrund beskrivs som terrorister, våldsamma med avvikande beteenden och utseenden. Varit orolig för att mina elever ska drabbas av samma diskriminering som jag har mött. Önskat att Sverige lärt sig. Känt stor sorg över att många flytt för att söka trygghet i Sverige och möter samma terror här.

Jag tänker på de drabbade i Örebro och deras anhöriga. På Salem Iskef, 28 år, som skulle ta examen och gifta sig i sommar. På Elsa Teklay, 32 år, mamma till fyra barn som pluggade till undersköterska på Campus Risbergska. Och hade två jobb vid sidan av. På deras drömmar och förhoppningar. Vad händer nu?

Jag tänker på alla de elever jag har pratat med genom åren på mitt bibliotek. Som sitter kvar till stängning för att klara studierna. Ibland gjort mig irriterad när de rusar in i sista sekund för att låna en bok. Som gråter över min axel av rädsla för att misslyckas. För de anses inte människovärdiga om de inte integrerar sig och blir produktiva. Hur mycket de har lärt mig och gjort mig mindre trångsynt och fördomsfull.

Soledad Cartagena
Bibliotekarie