Forskningspolitik: Det behövs besked om öppen vetenskap

16 dec 2020 • 3 min

Forskningspropositionen som regeringen lägger fram i dag måste innehålla tydliga instruktioner om det fortsatta arbetet med öppen vetenskap. Annars blir det svårt att nå målet att all offentligt finansierad forskning ska vara tillgänglig, skriver Wilhelm Widmark, överbibliotekarie vid Stockholms universitetsbibliotek.

I den senaste forskningspropositionen ”Kunskap i samverkan” från 2016 gav regeringen sin syn på forskningspolitikens inriktning i ett tioårigt perspektiv. I propositionen följde regeringen upp slutsatserna från EU:s konkurrenskraftsråd gällande införandet av öppen vetenskap.

Wilhelm Widmark, överbibliotekarie vid Stockholms universitetsbibliotek. Foto: Niklas Björling.

Regeringen satte som målbild att alla de vetenskapliga publikationer som är resultat av offentligt finansierad forskning omedelbart bör bli öppet tillgängliga direkt då de publiceras. Likaså bör forskningsdata som ligger till grund för vetenskapliga publikationer bli öppet tillgängliga samtidigt som den tillhörande publikationen. Målbilden är att en omställning till öppen tillgång till forskningsresultat inklusive vetenskapliga publikationer, konstnärliga verk och forskningsdata bör vara genomförd fullt ut senast inom tio år. Senare förtydligade regeringen att övergången till öppen tillgång för artiklar skulle ske till år 2020. Regeringen påpekade även att det är ett gemensamt ansvar för alla aktörer i forskningssystemet, till exempel lärosäten och forskningsfinansiärer, att verka för att målbilden uppfylls.

Hur långt har vi kommit med denna målbild och kan regeringen stärka arbetet framåt i den nya forskningspropositionen? Gällande öppen tillgång till artiklar har vi ännu inte uppnått målbilden till 2020 men kommit relativt långt. Sverige är ett av de länder som kommit längst i att teckna så kallade transformativa avtal. Inför 2021 har vi ungefär 20 avtal och bör nå ungefär 80 procent öppen tillgänglighet till artiklar. Men hur ska vi täcka de återstående 20 procenten? Här krävs det att lärosätena och finansiärerna arbetar tillsammans för att finna finansiering för de återstående artiklarna. Under 2020 har det funnits en grupp med några lärosätesrektorer och generaldirektörer för de statliga finansiärerna som diskuterat betalningsströmmarna för att finansiera övergången till öppen tillgänglighet. Arbetet i gruppen har varit värdefullt men inte givit några konkreta lösningar. Vid sista mötet blev det en öppning med ett förslag att finansiärerna ska betala för publiceringar hos några rena open access-förlag.

Men är de transformativa avtalen hållbara i längden? Kostnadsökningen för att betala för både läsning och publicering har varit markant och denna har belastat lärosätena och främst dess bibliotek. Framgent måste vi mellan lärosätena diskutera hur vi ska fördela kostnaderna mellan oss när avtalen går över till att helt bygga på publiceringskostnader. Detta kan leda till att de forskningstunga universiteten måste bära den största delen av kostnaderna och det blir förmodligen inte hållbart. Det finns även andra vägar till öppen tillgång som det i dagsläget inte har arbetats med så mycket i Sverige. Vi behöver undersöka alternativa plattformar till de kommersiella förlagens tjänster. Det hade varit önskvärt att publiceringens infrastruktur varit ett område som pekats ut i den e-infrastrukturutredning som pågår. Även finansieringen av öppen tillgång hade kunnat ingå som en del av utredningen. För att möta problemen kopplade till finansieringen av öppen tillgång håller Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF, på att sätta samman en grupp av forskare, finansiärer och förhandlare för att komma fram till strategier hur Sverige ska förhandla med de kommersiella förlagen samt undersöka alternativa publiceringsplattformar.

Löser vi inte dessa problem finns det en stor risk att arbetet med öppen tillgång stagnerar och att vi av finansiella skäl går tillbaka och publicerar bakom betalväggar. Arbetet med öppen tillgång till monografier och konstnärliga verk har hittills inte prioriterats i Sverige och ska vi lösa det till 2026 behöver det komma riktlinjer.

Öppen tillgång till forskningsdata är en betydligt mer komplex fråga och där har vi inte kommit lika långt i Sverige. Sedan den senaste forskningspropositionen har Svensk nationell datatjänst, SND, tillsammans med ett konsortium från de större lärosätena, fått finansiering för att utveckla forskningsdatahanteringen i Sverige. SND har skapat en organisatorisk struktur för hur forskningsdata kan hanteras. Men samtidigt har inte lärosätena byggt upp den infrastruktur som behövs för att hjälpa forskarna att hantera sin forskningsdata genom hela forskningsprocessen. Någonstans har lärosätena sett SND som en garant för att vi löst infrastrukturen för forskningsdata och frågan har delvis försvunnit från lärosätesledningars bord. Ska Sverige kunna vara med och bidra till innehåll och infrastruktur i Europakommissionens projekt EOSC måste lärosätena intensifiera sitt arbete med forskningsdatahantering.

I den nya forskningspropositionen kommer det förmodligen inte några pengar för att lösa de akuta frågorna kring öppen vetenskap. Men förhoppningsvis kommer det att finnas nya instruktioner till Kungliga biblioteket, Vetenskapsrådet och lärosätena om hur vi tillsammans ska arbeta vidare. Kommer inte detta får vi ytterligt svårt att nå den förra forskningspropositionens målbild kring öppen vetenskap.

0 kommentarer

Senaste nytt

Essä

Bördan av att spegla

Kärleken till litteraturen förde Sarah Hannah Gómez till yrket som bibliotekarie. Men hennes avsky för själva biblioteket var samtidigt stark. Hon beslutade sig för att ge icke-vita besökare en bättre upplevelse än den hon själv hade haft under sin uppväxt.

15 jun 2021 • 9 min