Ge inte bort kompetensen gratis

I höst när landets skolbibliotek ska bemannas kommer utbildade bibliotekarier att förväntas dela med sig av sin kunskap. Gör det inte, uppmanar Magdalena Ivarsson.

Till hösten riskerar en ny våg av hjälpförfrågningar att skölja in i våra forum.

Det är en farhåga som bygger på erfarenhet. När jag skrev Sluta snabbutbilda våra ersättare på Facebook ville jag väcka debatt om hur vi, utan ersättning, tränar upp obehöriga – och samtidigt osynliggör vår egen kompetens. Så här några år senare känns det modfällt att se hur våra spetskompetenser och vår utbildning fortfarande får så lite erkännande – något Maria Schedvin nyligen uppmärksammade i sin debattartikel Rektorer som förstått behöver ett slagord, där hon sätter ljuset på skolledares ansvar och bristande förståelse för bibliotekariers kompetens.

Helt säkert vet jag att hundratals kliver in i skolbibliotekens värld i höst – inte som bibliotekarier, utan som utfyllnadspersonal. Och vi kommer förväntas återigen dela med oss av vår kunskap. Självklart gratis. Det håller inte. Inte för oss – och inte för eleverna.

Därför vill jag än en gång uppmana mina skolbibliotekskollegor att vara återhållsamma med vår kompetens i öppna forum. När svallvågen kommer från rektorernas nödlösningar i höst – tänk: hjälp till självhjälp, inte snabba lösningar. Guida gärna till svaren, länka till styrdokument och guider – men ge inte bort svaren för billigt. Använd inte vår dyrbara tid till att täcka upp för huvudmännens rekryteringssvårigheter. Vi urvattnar vår profession varje gång vi snabbutbildar skolbiblioteksansvariga utan ersättning. Och vi vet att temporära lösningar i skolan sällan är särskilt temporära.

Jag har tänkt mycket på detta i min roll som biblioteksutvecklare – där mitt uppdrag faktiskt är att stötta skolor som ofta saknar bibliotekarie. Men det sker professionellt, med riktning, uppföljning och struktur. Det är något helt annat än att agera krisjour åt skolor som valt bort att bemanna med rätt kompetens.

Att inte bli en del av problemet är svårt – men inte omöjligt. Jag gör min del genom att lyfta bibliotekariens spetskompetens och dra en tydlig gräns mellan bibliotekariens roll och den biblioteksansvarigas.
We are not the same – och det märks när arbetet väl ska genomföras.

Skillnaden mellan en skolbiblioteksansvarig lärare och en utbildad bibliotekarie är mer än en yrkestitel. Det handlar om kunskap och kompetens som är avgörande för elevernas lärande. När dessa ersätts med entusiasm och quick fixes borde fler reagera. Men just nu känns det rätt ensamt att vara skolbibliotekarie – säkert så även efter att lagen om bemannade skolbibliotek trätt i kraft.

Varför anställa en bibliotekarie – när man lika gärna kan låna en på Facebook?

När skolledningar vill spara ska det inte vara vi som betalar – med vår tid, vår kompetens och vår yrkesstolthet. För visst är det orimligt att vi, utan uppdrag eller ersättning, förväntas agera mentorer åt obehöriga som plötsligt fått ansvar för skolbiblioteket? Vi coachar, delar material, tipsar om arbetssätt, svarar i forum – samtidigt som skolbibliotekens tjänster och löner stagnerar.

När skolledningar väljer snabba, billiga lösningar på bemanningskrisen måste vi inte bara säga stopp – vi måste också sluta rädda upp deras beslut med vår tid och kompetens.

Det är dags att vi visar var gränsen går – och håller den. För elevernas skull och för vår skull.

Inom min organisation kallas någon utan utbildning i biblioteks- och informationsvetenskap, eller motsvarande, för biblioteksansvarig – inte bibliotekarie. Och det är mer än en semantisk fråga. Det finns avgörande skillnader mellan en utbildad bibliotekarie och en lärare som fått skolbiblioteket som sidosyssla.

Här är en påminnelse om några av dem: