Prenumerera på vårt nyhetsbrev
De viktigaste nyheterna direkt i din inkorg!
Replik: Dik fördömer det gränslösa våldet i Gaza
12 jun 2025 • 3 min
Ingen organisation kan kanalisera allt engagemang i alla frågor. Men tillsammans är vi i civilsamhället – trots enskilda ofullkomligheter – en verklig kraft att räkna med, skriver Dik:s förbundsordförande Anna Troberg.
Anna Troberg ordförande i fackförbundet DIK.
Replik på Soledad Cartagenas debattartikel Nu skiter jag i mitt fackförbund!
Dik har alltid – och kommer alltid att vara – en stark försvarare av grundläggande mänskliga fri- och rättigheter. Dik fördömer därför den israeliska regeringens gränslösa våld mot människor i Gaza.
Mänskliga fri- och rättigheter, tillgång till humanitär hjälp och ett liv i fred borde vara självklart för alla. Det är horribelt att se hur lätt folkrätten väger i dag. Människor i akut nöd attackeras och förvägras systematiskt medicin och mat. Det är helt oacceptabelt.
Sverige har som nation erkänt staten Palestina. Sverige har dessutom skrivit under en rad internationella överenskommelser – bland annat Genèvekonventionen och FN:s deklaration om mänskliga rättigheter – som ska värna grundläggande mänskliga fri- och rättigheter. Det är den svenska regeringens plikt att hedra dessa internationella överenskommelser genom att aktivt verka för ett omedelbart eldupphör, humanitärt stöd och varaktig fred. Allt annat är ett monumentalt humanitärt svek som bidrar både till akut mänskligt lidande och till att destabilisera folkrätten i hela världen.
Dik:s internationella arbete sker i dag framför allt via Saco och Union to Union. Genom Saco är förbundet också en del av ITUC (International Trade Union Confederation). På dessa sätt kan vi visa solidaritet och ge stöd till fackliga kolleger som lever och verkar under svåra omständigheter runt om i världen. Dik är också en del av Fackligt center för papperslösa. Det finns dock ett behov och en uttalad vilja att göra mer. Ord – oavsett om de stöttar eller fördömer – är trots allt bara ord. Dik vill göra något mer konkret, handfast och långsiktigt.
Därför har förbundet inlett ett arbete med att starta en solidaritetsfond. Syftet med fonden är att förbundet mer direkt ska kunna hjälpa både fackliga och de yrkesgrupper som Dik organiserar i andra länder, men också vid behov kunna bidra till rent humanitära insatser. Målet är att lägga grunden för solidaritetsfonden redan i år.
Nyligen antog Dik:s förbundsstyrelse en policy för stöduttalanden och fördömanden. Bakgrunden är att Dik – precis som många andra organisationer – tidvis får många krav på att stötta eller fördöma olika saker som ligger mer eller mindre långt bort från förbundets fackliga uppdrag och mandat. Det kan handla om allt från bostadspolitik till kärnkraft och – som ursprunget till denna text – den humanitära katastrofen i Gaza.
Policyns syfte är inte att hindra Dik från att ta ställning. Tvärt om. Dik tar löpande ställning i en mängd frågor som på olika sätt påverkar de vi organiserar och de sektorer de verkar inom. Syftet med policyn är att försäkra att de uttalanden som Dik gör är väl förankrade i stadgar, åsiktsprogram och det fackliga mandat vi har från medlemmarna, och den ger stöd i frågan om vad, när och hur förbundet uttalar sig. Det gör Dik:s röst starkare.
Med detta sagt, så är det sannerligen en ynnest att som fackförbund ha så engagerade medlemmar, även om det ibland väcker en djup känsla av otillräcklighet inför världens till synes bottenlösa orättvisor. Det tycks inte finnas någon bortre gräns för vad människor kan göra mot varandra och det berör oss alla djupt både som medmänniskor och förtroendevalda.
Tyvärr kan ingen enskild organisation kanalisera allt engagemang i alla frågor. Det är därför det är så viktigt att värna bredden i det svenska civilsamhället. Medan Dik och andra fackförbund kanaliserar det fackliga engagemanget med allt vad det innebär – nationellt och internationellt – så finns det många andra organisationer som kanaliserar andra typer av engagemang. Ganska ofta överlappar och stöttar vi varandra, till exempel i grundläggande demokratiska frågor som mänskliga fri- och rättigheter. Det är det som gör civilsamhället så fantastiskt. Ingen kan göra allt, men tillsammans är vi trots alla våra enskilda ofullkomligheter en verklig kraft att räkna med.
Anna Troberg
Förbundsordförande i Dik
Jag håller helt med Anna, Thomas och Karin här: En fackförening ska inte engagera sig i frågor som saknar facklig relevans! Och jag tycker definitivt inte att den ska göra ställningstagandet ”Dik fördömer därför den israeliska regeringens gränslösa våld mot människor i Gaza.” Jag menar, till att börja med är det knappast sakligt riktigt att Israel ägnar sig åt ”gränslöst” våld, och vilken praktisk effekt ett ställningstagande som detta skulle kunna få är ju milt uttryckt aningen oklart… Men framförallt borde man givetvis inte bara fördöma den israeliska sidan utan även Hamas, som trots allt startade det nuvarande våldsamma skedet av konflikten och vars totala brist på respekt för krigets lagar gör det i praktiken omöjligt att effektivt bekämpa dem inom ramen för dessa. Hamas som rimligen skulle kunna få ett slut på dödandet när som helst genom att släppa sin sista gisslan och kapitulera. Att inte fördöma även dem signalerar tyvärr att ställningstagandet handlar om mer än bara omsorg om civilbefolkningen i Gaza.
Arbetsvillkor och arbetsmiljö bör vara fackets fokus – inte att ta ställning i olika politiska frågor.
Jag håller med Anna till 100%. När jag läser debattartiklar av det här slaget känner jag en lättnad över att jag sedan en tid tillbaka valde att lämna DiK. Tanken på att medlemspengarna till viss del hamnar i en fond som eventuellt kan pytsas ut till potentiellt tvivelaktiga organisationer, såsom UNRWA, i den ”humanitära insatsens” namn (så som den definieras av styrelsens egna åsikter vid rådande tillfälle) är direkt frånstötande.
Troberg verkar betrakta DIK som sin personliga megafon. Själv får hon vara ute och vifta i media om allt mellan himmel och jord, utan förankring. Men den nya policyn förbjuder i princip alla andra medlemmar att uttala sig, utan att ha förankrat det med henne först.
Jag vill ha ett fackförbund som lägger sin kraft på att stärka sina medlemmars arbetsvillkor och arbetsmiljö. Inte att låta ordföranden driva det som sin privata lobbyorganisation i frågor som inte har med detta att göra, oavsett om det gäller konflikter i Mellanöstern eller identitetspolitik.
Klokt och bra skrivet. Jag mycket tacksam över att detta viktiga uttalande. Väldigt bra att DIK tar ställning. Tack!