Prenumerera på vårt nyhetsbrev
De viktigaste nyheterna direkt i din inkorg!
Replik: Vi behöver mer samarbete – inte mer polarisering
28 maj 2025 • 4 min
Anya Feltreuter om reaktionerna på hennes debattartikel om delade tjänster på skolbibliotek: "Sättet diskussionen förs på skapar en polarisering som jag befarar försvårar samarbetet."
Anya Feltreuter, avdelningschef på Vallabiblioteket på Linköpings universitet.
Den som läser Magdalena Ivarssons replik på mitt inlägg kan få uppfattningen att jag inte ser värdet av utbildade skolbibliotekarier. Det stämmer naturligtvis inte! Jag tror att Ivarsson och jag har samma mål: nämligen att alla elever ska ha tillgång till ett skolbibliotek med utbildad personal. Det är vägen dit vi ser olika på.
Jag tror att bibliotekssektorn skjuter sig själv i foten genom att håna och raljera över att skolvärlden inte förstår värdet av bibliotek och utbildade bibliotekarier. Jag förstår frustrationen – absolut – men sättet diskussionen förs på skapar en polarisering som jag befarar försvårar samarbetet.
Ivarsson verkar heller inte bekymrad över att vrida på sanningen så att den passar hennes syfte. I sin replik skriver hon: ”Det arbete som Feltreuter menar att en vaktmästare utan högskoleutbildning lika gärna kan utföra.” Jag har aldrig skrivit eller sagt att en vaktmästare lika gärna kan anställas som skolbibliotekarie. Debatten har ju hela tiden handlat om en kombinerad tjänst där kravet är bibliotekarieutbildning samt vaktmästarkompetenser. Det jag har sagt är att de två kompetenserna tillsammans kanske skulle kunna utmynna i oväntade fördelar.
Mitt första inlägg fick väldigt många otrevliga kommentarer på Facebook och Linkedin. Med facit i hand borde jag betonat vikten av bibliotekariekompetens mer och inte använt ordet ”utopi”, utan kanske i stället skrivit ”eftersträvansvärt” eller liknande. Men oavsett tycker jag inte att det berättigar de kommentarer jag fick när jag efterfrågade att vi skulle använda en trevligare ton mot varandra.
Oavsett tycker jag inte att det berättigar de kommentarer jag fick när jag efterfrågade att vi skulle använda en trevligare ton mot varandra.
Jag har fått frågor om min lön, blivit beskylld för att inte kunna något om skolbibliotek (trots att jag tidigare arbetat i kommun och varit ansvarig för ett mindre skolbibliotek), min arbetsgivare har blivit taggat i anslutning till mina kommentarer (för att jag ska bli tillsagd att korrigera mina uttalande?), jag har blivit beskylld för att vara naiv och ha new public management-liknande metoder (av personer som inte har insyn i mitt ledarskap) och blivit uppmanad att vara solidarisk med min yrkeskår. (Vad innebär ens det – att vara tyst och inte ifrågasätta?) Detta är kommentarer som skrivits av bibliotekarier.
Jag tycker det känns obehagligt att utbildade bibliotekarier (vi påstår oss ändå vara informationsspecialister!) inte läser och reflekterar över texter utan gissar sig till innebörden av en text och skriver kommentarer hej vilt. Att utbildade bibliotekarier tycker det är okej att gå till personangrepp på någon vars åsikter man inte delar.
Den senaste veckan har jag fått meddelande från flera bibliotekarier och bibliotekschefer som råkat ut för samma sak – att de uttalat sig om något och blivit utsatta för ifrågasättanden som inte tillför diskussionen något och som gör att de drar sig för att ifrågasätta saker igen. Är det ett sådant debattklimat vi vill ha?
Ivarssons debattinlägg visar på precis samma polarisering som jag vände mig emot i mitt första inlägg – det är vi mot dem, det är antingen eller. Hon tar inte hänsyn till att några skolbibliotekarier har kommenterat Biblioteksbladets inlägg (på Facebook och LinkedIn) och faktiskt håller med mig, utan tar sig rätten att uttala sig för alla skolbibliotekarier utan en tanke på att det faktiskt kan finnas olika åsikter även bland hennes kollegor.
När jag jobbade som folkbibliotekschef träffade jag ofta lärare och rektorer. Tro det eller ej, men lärare och rektorer är också människor och de flesta av dem jobbar hårt för att skapa en bättre lärmiljö för sina elever. Samtidigt är det inte så lätt som många i debatten verkar tro – att bara inrätta en heltidstjänst, oavsett hur viktig man tycker en fråga är. Många kommuner går på knäna ekonomiskt och står inför uppsägningar och besparingar.
Samtidigt är det inte så lätt som många i debatten verkar tro – att bara inrätta en heltidstjänst, oavsett hur viktig man tycker en fråga är. Många kommuner går på knäna ekonomisk.
Ytterligare en svårighet för många rektorer (och även för bibliotekschefer) är att det är svårt att anställa bibliotekarier. Det finns, precis som Silvia Ernhagen och Anna Troberg skrev tidigare i veckan inte tillräckligt med utbildade bibliotekarier. Denna bibliotekariebrist blir särskilt påtaglig för mindre kommuner och skolbibliotek.
Jag funderar fortfarande på om andra kombinationer än just vaktmästare och bibliotekarie, gett lika starka reaktioner. Jag har själv tidigare arbetat som bokbussbibliotekarie. Utöver bibliotekarieuppgifterna ingick det även att underhålla bussen – vi åkte med bussen till tvätten, såg till att den fick bytt till sommar- respektive vinterdäck, dammsög bussen invändigt och tömde med jämna mellanrum bussens toalett. Jag reagerade aldrig på att det var slöseri med min kompetens. Även bibliotekschefen gjorde dessa arbetsuppgifter när jag eller mina kollegor hade förhinder.
Under mina 18 år i biblioteksvärlden har jag arbetat på flera olika folkbibliotek. Vaktmästarsysslor ingår ofta i mindre kommuner, där vaktmästaren rationaliserats bort. Jag och mina kollegor har bytt lysrör, packat upp bokleveranser, satt upp ljusslingor, kontrollerat turist-skyltar och monterat upp bokhyllor. Vi har sett till att lösa vardagen och det är samma här – jag har aldrig hört en medarbetare klaga på okvalificerade arbetsuppgifter, snarare kan en del säga att det är ett välkommet avbrott att syssla med praktiska göromål. Självklart under förutsättning att man först och främst har tid för sina huvudsakliga arbetsuppgifter. Det är nog först i min nuvarande tjänst på ett större akademiskt bibliotek som vaktmästarsysslor inte ingår för just mig (dock finns den kombinationen bland mina kollegor).
På Biblioteksdagarna pratade jag med en deltagare som var journalist. Hon uttryckte förvåning över att alla var så trevliga mot varandra och tyckte samma om allting. Inom journalistkretsar är det annorlunda, sa hon, där får man förvänta sig att alltid behöva bli respektfullt ifrågasatt och få försvara sin ståndpunkt.
Det är tråkigt när de som kritiserade Feltreuter sakligt och respektfullt blir överröstade av de som inte kan hålla god ton och går alldeles för långt med kritiken. Jag tyckte Ivarssons svar var sakligt och höll den respektfulla ton som vi kan ska förvänta oss av varandra. Det är helt enkelt så att man får den bibliotekarie man får i en tjänst. Tyvärr går det inte att uppfylla lagens krav som det ser ut nu, och jag tycker definitivt vi ska belysa detta och inte nöja oss med de tjänster som idag finns tillgängliga att söka. Säger vi ingenting kan det spridas en uppfattning om att det visst går att uppfylla lagens krav på minimalt utformade tjänster. Det kan vi inte. Detta är en pik mot politikerna som skapat en lag som är tandlös och omöjlig att uppfylla i dagsläget. Självklart går kommuner och skolor på knäna, och de kommer inte kunna lösa problemet. Vill vi bättre för våra elever kan vi inte nöja oss. Jag vill också understryka att vi är en underbetalad arbetsgrupp som omöjligen kan gå i pension någon gång om vi ska ta 10% tjänster. Ingen kommer vilja jobba inom skolväsendet med det utrymmet.
Hej!
Ett väldigt fint inlägg av dig!
När riksdagen visar starka ambitioner att stärka skolbiblioteken bör vi bibliotekarier heja på och hjälpa till – inte sura och kritisera.
Alla vet att det i dagsläget saknas utbildade bibliotekarier för att leva upp till de högt satta målen. Vi bibliotekarier/skolbibliotekarier kan, precis som du säger, komma med bra lösningar på många svårlösta problem under resans gång. Både lokalt och nationellt.
Mvh
Holger
Var det inte precis samma sak när det klev in en krönikör från högersidan och det blev så starka reaktioner att redaktionen gick in och skrev ett inlägg om det? Detta beteende visar att åsiktskorridoren är oerhört trång och då är det extra viktigt att banka ut väggarna lite för att visa att alla inte måste hålla med och det är faktiskt helt rimligt att alla inte tycker lika om allt. Det är sunt.
Vidare är det ett helt vansinnigt beteende att tagga in arbetsgivare eller ifrågasätta din lön. Det är så oerhört provocerande att akademiker skriker högt efter självcensur bara av den simpla anledning att man råkar ha en egen åsikt.
Jag håller för övrigt helt med dig. Jag förstår inte problemet med en delad tjänst men det verkar vara en otroligt abstrakt tanke att inte all ekonomi, på alla platser, kretsar kring just bibliotekarier.
Det är ett trevligt inslag när man kan diskutera olika ståndpunkter på ett vuxet och genomtänkt sätt men gång på gång visar detta skrå att det är rent omöjligt. Jag vet inte varför men tröskeln för att bibliotekarier ska ta allting personligt och bli kränkta verkar vara obefintlig.
Jag hoppas att du fortsättningsvis kommer lyfta frågor som inte alla måste hålla med om.