Skolbibliotekarier delar med sig av sin kompetens gratis. Det borde vi inte göra, skriver Magdalena Ivarsson. ”Låt inte våra skolledare komma undan så här lätt.”

Skolbibliotekarier är nog den mest irriterande hjälpsamma yrkesgruppen jag vet. Så fort nästa års tjänstefördelning blivit klar på skolorna så haglar meddelanden från lärare som fått några procent i skolbiblioteket in på våra forum. De flesta av oss svarar snällt, snabbutbildar våra ersättare direkt på Facebook och låter rektorer och skolledare komma undan med att snubbla över ribban på golvet och en klapp på axeln för att de äntligen “rustat” sitt skolbibliotek.

Om det är något jag innerligen vet om bibliotekarier så är det att vi drivs hårt av nyttan och vikten av att barn och unga läser. ”Bibliotekarie ut i fingerspetsarna” är ett uttryck som kommer till mig då jag ser mina kollegor arbeta. Med det så menar jag att drivkraften att arbeta läsfrämjande strålar direkt ur hjärtat och det märks genom att vi svarar snabbt och positivt på frågorna om hur en kan improvisera ihop ett skolbibliotek utan att riktigt tänka på hur vi ska kunna rättfärdiga vår existens om svenskläraren ändå kan ta hand om hela skolbiblioteket på 10 procent av sin tjänst.

Tanken på hur många av våra elever som går miste om våra spetskompetenser sätter sig som en taggig fotboll i halsen då rektorn klappar sig på axeln och konstaterar att en ”äntligen tagit tag i skolbiblioteket”.

Det är ett lika sunkigt exempel på hyckleri som när de ställt två papperskassar med sommarstugedoftande deckarpocket innanför dörren till sitt grundskolebibliotek eller trycker in läxhjälpens gamla fläckiga fåtöljer i sagorummet för att ”de står så bra här!”. Det känns lite som att få en ny elvisp i morgongåva på sin bröllopsdag – tack, men nej tack, försök åtminstone sluta behandla skolbiblioteket som ett förråd du slipper städa själv.

Jag har egentligen inte det minsta emot att lärare har del av tjänst i skolbiblioteket OM det sker som komplement. Men det är klart att det retar mig då good enough blir ett “billigt” alternativ till en utbildad bibliotekarie (trots att lärarnas löner ligger högre än våra) och good enough blir på bekostnad av våra elevers tillgång till våra spetskompetenser.

Nu har utredningen för stärkta skolbibliotek varit på tapeten ett tag och varje rektor med självrespekt borde fatta att någon som ”är i” biblioteket och en bibliotekarie inte är synonymt, på samma vis som ett skolbibliotek och ett rum fyllt av böcker inte är synonymt.

Lås oss värdera våra kompetenser högre än att råka snabbutbilda våra ersättare på Facebook. Ge inte bort vår kompetens gratis och låt inte våra skolledare komma undan så här lätt. Långsiktigt kan vi tillsammans se till att barn och unga får den läsutveckling och medie- och informationskompetens de har rätt till och att lönerna kanske äntligen kan börja spegla det arbete som vi utför.

Bandriliärerna blev arga, picadorerna blev ännu argare och bibliotekarien – är dumsnällast av dem alla.

Magdalena Ivarsson
Bibliotekarie, Komvux i Malmö