Iflas tystnad är genant

Styrelsen för den internationella biblioteksfederationen Ifla har haft överseende med att Dubai kränker flera mänskliga rättigheter – och vägrar svara på frågor om det. Många förväntar sig mer av en organisation med informationsfrihet som ett av sina kärnvärden, skriver Biblioteksbladets chefredaktör Thord Eriksson.

Thord Eriksson, chefredaktör och ansvarig utgivare

thord@biblioteksbladet.se

Reaktionerna blev starka när det blev känt att nästa års Wlic-kongress skulle hållas i Dubai och att Ifla hade gått med på värdlandets krav att hbtqi-relaterade frågor skulle hållas utanför programmet. I stället skulle de tas upp vid ett annat tillfälle på en annan plats.

Hbtqi-rättigheter är inte det enda som kränks av Dubai.

”Ser man på andra rättigheter som borde intressera en förening som samlar bibliotek, som informations- och pressfrihet, är landet ett av de värsta på jorden”, säger Amnesty Internationals expert Devin Kenny i Martin Schibbyes reportage som Biblioteksbladet publicerade igår.

Alla dessa kränkta rättigheter är uppenbarligen inget som bekymrar Ifla. Organisationen har aldrig vikt från sitt beslut att låta oljeemiratet stå som värd för nästa års Wlic.

Det finns naturligtvis frågor att ställa om det vilket Biblioteksbladet flera gånger har gjort. Men i stället för att svara på dem har Biblioteksbladet ända sedan i somras hänvisats till tämligen substanslösa skriftliga uttalanden.

Jag trodde att denna avvisande hållning hängde ihop med tidigare styrelseordföranden Barbara Lisons ledarskap. Trots många artiklar och frågor om att få göra intervjuer har hon bara vid ett enda tillfälle varit beredd att gå oss till mötes – det handlade inte om Dubai utan om att besvara kritik om hur det gick till att rekrytera en ny generalsekreterare.

”Mitt erbjudande gäller på villkor att jag får ta emot era frågor minst två dagar i förväg, att ni skickar mig ett utkast av artikeln så att den kan kontrolleras och ändras där det är nödvändigt – och att ni sedan publicerar den version av intervjun som jag har godkänt.”

Under ett yrkesliv som journalist har jag sällan mött liknande krav och dessa villkor var naturligtvis inte möjligt att acceptera, så det blev ingen intervju den gången heller.

Efter gårdagens publicering var det dags igen: Biblioteksbladets reporter Carin Crona Fock skickade några frågor till Barbara Lisons efterträdare på ordförandeposten, Vicki McDonald, och generalsekreteraren Sharon Memis:

Hur ser ni på debatten om att lägga Wlic i ett land som kränker hbtqi-personers rättigheter?

Så här i efterhand: hade ni kunnat agera annorlunda?

Ser ni något problem i beslutet att hålla fast vid att låta Dubai stå som värd för nästa års Wlic?

Fullt rimliga frågor som jag tror att många Ifla-medlemmar gärna skulle vilja höra svaren på.

Varken McDonald eller Memis har svarat men från informationsavdelningen i Haag kom en sedvanlig hänvisning till ett skriftligt uttalande på Iflas webb.

Det finns naturligtvis ingen skyldighet att svara på journalisters frågor, men många förväntar sig nog ett annat agerande av en organisation som framhåller informationsfrihet som ett av sina kärnvärden. Tystnaden har för länge sedan börjat bli genant, men förklaringen är nog inte illvilja utan brist på kommunikativ förmåga.

Att överseendet med Dubais kränkningar av mänskliga rättigheter redan har fläckat Iflas anseende är en annan sak. Men om inte organisationens ledning klarar av att tala om sina kontroversiella beslut borde de kanske i stället göra klokare val?

Thord Eriksson, chefredaktör och ansvarig utgivare

thord@biblioteksbladet.se

0

Skriv ut