För att kunna vara aktiv i ett demokratiskt samhälle behöver man inte bara kunna läsa, skriver Strängnäs kulturchef Christer Hermansson i ett svar på biblioteksstrategin. Man måste kunna skriva också.

Den nationella samordnaren Erik Fichtelius skrev den 7 mars 2019 på DN Debatt när förslaget till en nationell biblioteksstrategi, ”Demokratins skattkammare”, presenterades, bland annat: ”Visionen är bibliotek för alla och målet är demokrati – alla ska fritt kunna ta del av världens samlade litteratur och kunskap för att verka i samhället på egna villkor.”

Längre fram i texten betonade han: ”Vi lyfter fram biblioteken som samhällets öppna rum samt deras betydelse för läsning, lärande och forskning.” I förordet till förslaget står också att det yttersta målet med hela verksamheten är att stärka bildningen och därmed demokratin.

Det är därför mycket förvånande och upprörande att läsa ”Demokratins skattkammare” några veckor efter publiceringen. För inte på något ställe går det att läsa om skrivfrämjande aktiviteter på biblioteken. Att människor först och främst går till biblioteken för att läsa och låna litteratur vet alla, men varför kopplar inte strategiförslaget ihop läsandet med skrivandet? Att kunna läsa och skriva är helt avgörande för att kunna vara aktiv i ett demokratiskt samhälle.

Många folkbibliotek erbjuder skrivarkurser i olika former. De nödvändiga skrivfrämjande aktiviteterna ökar. I Strängnäs kommun har vi anställt en kommunförfattare tack vare Statens ”Stärkta bibliotek”-satsning.

Skrivfrämjandet är lika centralt som läsfrämjandet i bibliotekens aktiviteter. Varför nämns inte det överhuvudtaget i biblioteksstrategin? Och varför nämns inte författarnas och översättarnas betydelse för biblioteken? Utan dem existerar ju inga bibliotek.