Karin Linder: Om ett ansvar vi alla bär

Förhoppningsvis lyckas vi hålla våra huvuden kalla och värna demokratin – trots kriget. Olika åsikter kan rymmas i ett samhälle. Splittring har oftast ett annat syfte.

Karin Linder , Kanslichef i Svenska journalistförbundet, tidigare generalsekreterare i Svensk biblioteksförening

Första veckan i april lånar Svensk biblioteksförening ut sitt Instagramkonto till systerföreningen i Ukraina. Kommunikation baserad på bild som är kurerad men ändå fasansfull.
Det är svårt att tänka på eller skriva om någonting annat än kriget. Samtidigt är det omöjligt att skriva om det. Ord räcker inte till.
Precis som pandemin splittrar det ryska anfallskriget mot Ukraina oss som medmänniskor på många olika sätt. Förutom diskussionen om svenskt medlemskap i Nato eller ej splittrar också uppfattningarna om åtgärder mot Ryssland oss. Är det kontraproduktivt eller ej, är Putin isolerad eller sinnessjuk? Stödjer det ryska folket presidenten och hur är det i så fall möjligt? Är de tystade, hjärn­tvättade eller sedan århundraden vana att vara kuvade? Åsikterna går isär.

Det är också svårt att inte tappa hoppet. Om sanningen är det första som går förlorat i krig är kanske framtidstron det andra. Pandemin skapade en situation där vi koncentrerade oss på korta perspektiv och härdade ut. Vi stod ut med mycket för att betvinga smittan. Morgondagen var en annan dag och eventuella andra problem fick anstå.
I dag vet vi att graden av demokrati föll under pandemin till den lägsta sedan den brittiska tidningen The Economist började mäta 2006. Det är framförallt restriktioner i samband med covid-19 som skapat en tendens till politisk splittring. Jämfört med 2020 har det skett en försämring i 20 av de 44 europeiska länder där undersökningen görs. Det enskilt största fallet i demokratiindex står Storbritannien för. I 15 länder har demokratin ökat och i 9 länder, däribland Sverige är tillståndet oförändrat.
Det ska bli intressant att se vad mätningarna kommer fram till nästa år. Det ryska anfallskriget mot Ukraina kommer naturligtvis att sätta sina spår. Förhoppningsvis lyckas vi hålla våra huvuden kalla och värna demokratin. Olika åsikter kan rymmas i ett samhälle. Splittring har oftast ett annat syfte.

Den demokratiska utvecklingen beskrivs ofta som en linjär framgångssaga genom 1900-talet. Men tittar vi i backspegeln har det gått fram och tillbaka, inte minst under 1900-talets första hälft där världskrigen dominerade Europa. Kontexten må vara annorlunda men skeendena och vårt sätt att agera och resonera är ofta slående lika. Det finns alltså anledning att inte falla in i dystopin utan snarare dra lärdom av historien. Litteratur och arkivforskning om andra världskriget ger en del svar.
Just nu strider och lider det ukrainska folket också för oss. Maktlösheten känns stor när kriget utspelar sig i realtid på sociala medier. Men Europa ska vara en demokratisk världsdel även i framtiden.
Vi har alla ett ansvar att bära.

Krönikan publicerades i Biblioteksbladet nummer 2, 2022.

Karin Linder , Kanslichef i Svenska journalistförbundet, tidigare generalsekreterare i Svensk biblioteksförening

0

Skriv ut