Det är beklagligt att det fort­farande saknas en stark strategi för bibliotekssektorn. Målen borde vara individens demokratiska delaktighet och sam­hällets kunskaps­utveckling, skriver Svensk biblioteksförenings avgående generalsekreterare Karin Linder i sin avskedskrönika.

Karin Linder , generalsekreterare i Svensk biblioteksförening

Nu är det som det är. Tiden som generalsekreterare är slut och detta är den sista krönika jag skriver för Biblioteksbladet. 

Jag har försökt formulera den sedan föreningen gick ut med information om min nya tjänst. En onsdag full av känslor, fina betygelser och en del självrannsakan. Vad har jag egentligen åstadkommit och varför ville jag jobba för biblioteken?

Sex år som generalsekreterare har inneburit en del tillfällen att sätta avtryck. Men tid är en märklig företeelse, det känns lika mycket som jag började i går som att jag jobbat för biblioteken hela livet.

Det började med en nationell biblioteksstrategi som nu ett antal år senare kan beskrivas som en tummetott. Föreningen har flyttat till nya lokaler, tagit fram en vision, tidningen är omgjord, kommunikationen från föreningen har genomgått en stor förändring, föreningen har en ”egen” lokal för möten och jobb, kollegialt har vi haft väldigt roligt.

Ett självklart ställningstagande för hbtq-frågor och alla människors lika värde i en krönika i samband med Ifla i Malaysia skapade rubriker. Pandemi och frågan om när ett bibliotek är ett stängt bibliotek sysselsatte mig och kollegor två julledigheter i rad. Bemannade skolbibliotek är just nu en het fråga och jag vågar påstå att Svensk biblioteksförening på ett eller annat sätt ligger bakom det mesta som skrivs i ämnet. Vi har samverkat, entusiasmerat fler att skriva, uppvaktat politiker, tjatat, letat kontakter, påverkat under avtalsskrivandet i nuvarande regeringen, kampanjat, rapporterat, tagit fram underlag, använt personliga kontakter, ja i stort sett rådbråkat våra huvuden varje dag för att driva frågan i mål. 

En röd tråd genom mitt arbetsliv är vikten av samarbete. Det går mycket lättare att genomföra verksamhet och förändringar i samarbete och med gemensamma mål. Därför är det beklagligt att det fortfarande saknas en strategi för den samlade bibliotekssektorn. De nationella målen bör vara individens demokratiska delaktighet och samhällets kunskapsutveckling. Det fastslås i bibliotekslagen.

Det räcker inte att använda ordet samverkan som besvärjelse och catchiga one-liners bleknar med tiden. Det behövs att någon tar ledartröjan i vissa frågor, någon annan i andra frågor, att identifiera sin egen makt att leda och gå före i sådant som verksamheten har specialkompetens i. Det borde varje chef med självaktning göra. 

Tack för mig!

Karin Linder , generalsekreterare i Svensk biblioteksförening

2

Skriv ut