Ett år med pandemin

Samma virus och smitta, men så olika sätt att agera. Tid och distans kanske kommer att göra det möjligt att förstå vad som egentligen var det mest rimliga.

Thord Eriksson, chefredaktör och ansvarig utgivare

thord@biblioteksbladet.se

American Libraries Assocation är världens äldsta och största biblioteksförening. När pandemin bröt ut rekommenderade dess ledning stängning av alla bibliotek i USA för att skydda personal och besökare från risken att smittas av covid-19.
”Det är väldigt svårt för oss att föra fram denna rekommendation. Bibliotek sätter en ära i att finnas tillgängliga i kris. Vi är ofta de enda institutionerna som förblir öppna då”, skrev de i ett pressmeddelande.
Ledningen förklarade att man förutom smittspridningen i landet hade tagit utvecklingen runtom i världen i beaktande. Deras slutsats var att social distans­ering i den utsträckning myndigheterna rekommenderat, inte vara möjligt att iaktta på bibliotek. ”Att hålla biblioteken öppna just nu kan vara till mer skada än nytta för samhället.”

Sverige agerade som bekant på ett annat sätt. I början av april förra året sa stats­epidemiolog Anders Tegnell till Biblioteksbladet att biblioteken kunde vara öppna. Samtidigt hörde bibliotekspersonal av sig och berättade att de betraktades som svikare för att de tyckte det vore mer rimligt att stänga. Fritextsvar till en enkät som vi lade ut i vår Facebookgrupp Bibliotek i coronakris pekade också på att det synbart självklara inte alls var givet:
”Vi är viktiga för samhället men inte livs­viktiga.”
”Jag är tveksam till om det just i pandemier är extra viktigt att hålla bibliotek öppna.”

Tiden ger perspektiv och kanske kommer det så småningom att gå att begripa hur samma virus och smitta har kunnat få samhällen och individer att reagera så olika. I årets första nummer av Biblioteks­bladets magasin, försöker vi redan nu ringa in erfarenheterna av ett år med pandemin.

Thord Eriksson, chefredaktör och ansvarig utgivare

thord@biblioteksbladet.se

0

Skriv ut