Där nazisterna marscherar

I södra Dalarna sparar politikerna på biblioteken samtidigt som vit makt-rörelsen mobiliserar. När nazisterna marscherade i Borlänge den 1 maj i år höll huvudbiblioteket stängt. Men hade det en uppgift? Och i så fall vilken?

Ett lätt regn faller från en jämngrå himmel när regionaltåget rullar in på Borlänge station. Det är den 1 maj 2016 och bara en timme kvar tills nazistiska Nordiska motståndsrörelsens demonstration ska starta. På en undanskymd parkering bakom stationen står fyra av polisens svarta kravallbilar och väntar tyst. Framför utgången ett tiotal vanliga blågulvita. Jag ser knappt några människor på gatorna när jag skyndar mot Maserhallen. Det är där nazisterna samlas. Bara vid ett gathörn passerar ett gäng unga motdemonstranter i jeans och huvtröjor med skyltar där det står ”Krossa rasismen”. Och när jag kommer lite närmare sitter enstaka medelålders par och glor i parkerade bilar.

Södra Dalarna, med Borlänges grannkommun Ludvika i centrum, har blivit hjärtat i vit makt-miljön i Sverige. Här bor flera av Nordiska motståndsrörelsens ledare. I grannorten Ludvika röstades Pär Öberg, rörelsens presstalesman, in i kommunfullmäktige vid valet 2014. Här i Borlänge sitter organisationens ledare i Dalarna, Pär Sjögren, som ersättare.

En vanlig dag marscherar det förstås inte nazister på gatorna, men jag undrar vad deras närvaro betyder.

– Kan du verifiera att du är journalist?

En av dem jag ringt på vägen hit är Jan-Olof Lundberg. Han är lokal samordnare för demokrati mot våldsbejakande miljöer och han säger att han blir uppringd av personer som påstår att de är journalister, ställer underliga frågor och publicerar valda delar av samtalen på högerextrema sidor.

– Nej, det kan jag kanske inte, svarar jag medan jag febrilt försöker komma på ett sätt att legitimera mig från min tågvagnskupé.

– Då vill jag tyvärr inte svara på några frågor.

Bibliotekscheferna i Borlänge och Ludvika svarar avvisande eller inte alls på mina kontaktförsök. En annan person som tagit ställning mot rasism och för demokrati svarar att säkerhetsläget inte tillåter att hen vistas här idag. Det känns olustigt.

Som biblioteksbladsredaktör har jag mötts av dystra nyheter härifrån ett bra tag. Förra året sparade Ludvika på biblioteksverksamheten, de lade ner det kombinerade skol- och folkbiblioteket på Lorensbergaskolan. Den här våren är det Borlänges tur. Också här koncentreras krafterna till huvudbiblioteket när kommunen drar sig ur biblioteket på folkhögskolan. Till hösten är det Faluns tur att lägga ner fyra områdesbibliotek – i Enviken, Sundborn, Grycksbo och Sågmyra.

Efter en stunds övertalning tror Jan-Olof Lundberg på att jag är en riktig journalist och väljer att prata med mig. Men vi kan inte ses vid demonstrationerna.

– Jag går inte ut idag.

[fakta id=”14752″]

I Borlänge kan det vara farligt att ta ställning för demokrati. I alla fall om man gör det högt och tydligt. Efter att Jan-Olof Lundberg som samordnare för arbetet mot våldsbejakande miljöer pekat ut vit makt-rörelsen som det största hotet mot demokratin här blev han hotad. En kväll när han kom hem fann han trappan framför ytterdörren badande i blod.

Huvudbiblioteket i Borlänge är stängt idag. På facebooksidan presenteras vistexter med anknytning till 1 maj som det enda ställningstagandet:

Sköna maj, välkommen
Till vår bygd igen!
Sköna maj, välkommen,
våra lekars vän

Ett tidigare inlägg menar att man behöver skratta mer i onda tider. Att det kanske vore bra om folk gjorde skrattyoga i demonstrationstågen.

Men på huvudgatan är det ingen som skrattar när Nordiska motståndsrörelsens tåg börjar röra sig mot centrum mellan plexiglassköldar och höjda svartgröna flaggor. På balkonger och i fönster står Borlängebor och tittar ut på de uniformerade nazisterna som stannar upp, ser sig omkring och på en given signal låter vrålet stiga ur ledet: ”UT MED PACKET! UT MED PACKET! UT MED PACKET! …” De håller på några minuter som känns oändliga.

Jag funderar över bibliotekets roll. Biblioteken ska verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning står det i bibliotekslagen. Men hur gör man det? Och vad gör man med sin rädsla?

I grannlänet Gävleborg gick biblioteken samman under parollen ”Bibliotek mot rasism” 2014. Men något sånt är inte aktuellt här.

– Nej, jag gillar inte motrörelser, säger kulturchefen Patric Hammar. Jag är för för-rörelser. Visst tycker jag att biblioteket ska ta en roll. Men hellre i termer av att vara för mångfald, förståelse och demokratiutveckling än att vara mot något. Jag tror man skapar mer framgång på det sättet.

Att biblioteket håller stängt idag har inte ifrågasatts, säger Patric Hammar.

– Det är alltid stängt på röda dagar. I år var det många som ville göra motaktioner men vi följde polisens bedömningar och svarade nej. Den här falangen har lite motfalanger med sig och polisen bedömde att de inte ville ha kvar dem längre än nödvändigt.

Han säger att det också ligger omsorg om personalen bakom besluten. Att ett öppethållande hade skapat oro.

Är biblioteket utsatt för påtryckningar?

– Nej, det ska jag inte säga. Men inför vissa programpunkter som tar upp vissa ämnen gör vi en bedömning om polis måste vara på plats.

Vilka ämnen är det?

– Frågor som tar upp invandring och integrationspolitik. Det kan vara någon som talar om Förintelsen till exempel. Då kan det finnas grupper i samhället som tycker helt annorlunda om det. Och biblioteket är en öppen plats så man vet inte vilka som kommer.

Länsbibliotekschefen i Dalarna, Maria Törnfeldt, tycker att det är bibliotekens uppgift att stå upp för demokratin och hålla emot. Inte minst i ljuset av att de antidemokratiska rörelserna medvetet sprider desinformation.

– Den problematiken går rätt in i bibliotekens kärnuppdrag. Där tycker jag vi skulle kliva fram mer och fråga: Hur vet du att det här är sant? Det är svårt att göra det så att det når utanför kretsen av redan frälsta, men vi borde vara en röst i den debatten.

De svenska biblioteken har inte utmanats i yttrandefrihetsfrågor särskilt länge, konstaterar hon. Men hon ser det komma.

– Att det okritiska förhållningssättet och konspirationsteorierna har fått ett sådant fäste i ett demokratiskt samhälle är ett rejält hot mot demokratin.

Polisens presskommunikatör Stefan Dangardt säger att han inte kan bedöma om Nordiska motståndsrörelsen utgör en fara. Men att det har skett incidenter i samband med sammankomster där Nordiska motståndsrörelsen har dykt upp och med sin blotta närvaro anses ha stört. Att påstådda medlemmar har misstänkts för att ha misshandlat en vänsterpartistisk politiker som talade vid ett möte i Smedjebacken. Att de med plastband ”spärrat av” tidningsredaktioner och kommunhus.

– Så jag kan förstå om man som kulturarbetare kan känna olust.

Sedan Nordiska motståndsrörelsen kom in i kommunfullmäktige har kommunen låtit bygga en vägg som skiljer ledamöter och åhörare åt vid entrén till fullmäktigesalen. Ledamoten från motståndsrörelsen har en svans med sig som politikerna upplever som hotfull, berättar Jan-Olof Lundberg.

– De skrämmer till tystnad. Och det är ju en direkt konsekvens för det öppna samhället när politiker och förtroendevalda inte längre kan röra sig fritt.

När en handlingsplan för att värna demokratin mot våldsbejakande extremism togs i Borlänges kommunfullmäktige i juni var Nordiska motståndsrörelsens Pär Sjögren med som företrädare för den gruppering som enligt handlingsplanen utgör det största hotet.

”Jag är beredd på tuffa tider. Frågan är om ni är det? Men lycka till, det kan ni behöva om ni ska ge er på oss”, avslutade han enligt Nordfront.se sitt inlägg innan handlingsplanen klubbades med 58 röster mot 2 – Pär Sjögrens egen och en Sverigedemokrats som röstade med honom.

Framför Borlänges huvudbibliotek samlas Socialdemokraterna för sitt tåg. Mona Sahlin är fortfarande samordnare för regeringens satsning mot våldsbejakande extremism och ska gå i spetsen tillsammans med Borlängesonen och försvarsministern Peter Hultqvist och artisten Timbuktu.

Längre bort, i Forssa centrum, demonstrerar kulturnämndens ordförande Rikard Rudolfsson (v). Han är orolig för det minskande läsandet, framför allt i ytterområdena. Och för att biblioteken får bära en tung börda när det gäller flyktingmottagandet.

De statliga tillskotten betyder mycket. När det kommer pengar köper de medier, sånt som finns kvar när bidragen försvinner.

På många håll i Dalarna har man inte räknat upp anslagen till biblioteken på femton år, säger länsbibliotekschefen Maria Törnfeldt. Då slår en nedskärning hårt. Man kommer till en gräns, menar hon. Ska man ha kvar en filial som bara är öppen två timmar i veckan?

Årets budgetkap har Borlänge löst genom att dra sig ur filialen på folkhögskolan. Istället värnar de huvudbiblioteket. Under sommaren har konsthallen Borlänge Modern, flyttat in.

Patric Hammar säger att han skulle behöva 15 filialer för att ha en fungerande filialverksamhet. Nu går inte det.

I Folkets park bjuder Socialdemokraterna på korv och läsk. En man går i tåget med skylten: ”Read more Chomsky!”. Det kan vara ett sätt att göra världen bättre. Försvarsministern Peter Hultqvist river ner rungande applåder när han säger att hatets ideologi är precis densamma idag som igår. Att den borde ha varit ett avslutat kapitel när Hitler sköt sig i pannan i slutet av andra världskriget.

I andra änden av stan bjuder den svenska nazismens grand old lady Vera Oredsson på en gest som några dagar senare kommer att polisanmälas som en Hitlerhälsning.

[fakta id=”14756″]