Toppmodern teknik räddar kulturarv

Nu används 3D-teknik för att dokumentera och rekonstruera hotade kulturarv i krigsdrabbade områden. Med hjälp av lokala volontärer skapas en databas av bilder som kan underlätta återuppbyggnaden.

När Islamiska staten intog den antika syriska staden Palmyra våren 2015 påbörjades en hänsynslös skövling av kulturarvet. Byggnader sprängdes och ovärderliga statyer och artefakter slogs sönder. Nu ligger stora delar av den stad som sedan 1980 har legat på Unescos världsarvslista i ruiner.

Men redan före terrorsektens framfart hade forskare från The Institute of Digital Archeology sjösatt projektet Million Image Project. Ett hundratal 3D-kameror har distribuerats till volontärer på plats i hotade områden. Bilderna skickas in till forskare vid Oxford och Harvard som utifrån dessa kan återskapa digitala modeller.

– Många av våra volontärer, i synnerhet i Syrien, är personer som jobbade på museer innan kriget började. Andra är entusiaster som har ett engagemang i sitt lokalsamhälle, säger Alexy Karenowska som är forskare vid Oxford och organisationens teknologichef.

Projektet är ett svar på det växande hotet mot kulturarvsmiljöer i Mellanöstern och på andra platser. Tusentals kameror finns nu på plats i krigs- och katastrofdrabbade länder. Och varje vecka skickas nya kameror ut till det ständigt växande nätverket av volontärer.

Med hjälp av fotografierna har organisationen bland annat lyckats återskapa en exakt kopia av en 1 800 år gammal triumfbåge från Palmyra, som sprängdes av IS hösten 2015. Med hjälp av en specialbyggd 3D-printer har den fem och en halv meter höga och elva ton tunga bågen karvats fram.

– Vi har börjat experimentera med rekonstruktioner på plats också, men arbetet måste vänta tills situationen har stabiliserats. För att kunna starta måste också annan infrastruktur finnas på plats, som vatten och elektricitet.

Alexy Karenowska understryker att lokalbornas roll är avgörande när platserna så småningom ska återuppbyggas. Det är inte bara fysiska byggnader och objekt som räddas.

– Det är lika nödvändigt att hjälpa människor att behålla relationen till sitt arv. Precis som en bok inte bara är papper och pärmar utan också innehåll och mening så är de här platserna någonting som knyter samman människors förflutna, nuet och framtiden. Det mänskliga elementet är nyckeln i det här arbetet, säger hon.