Vad får man säga i det här landet?

Sverige är en av världens starkaste demokratier men hot mot det fria ordet finns också här. Rädslan kryper på i form av självcensur. Dessutom blir det allt svårare att hitta de ord vi söker i mängden av desinformation.

Men det får man väl inte säga i det här landet” är ett uttryck som i olika varianter har hörts till leda de senaste åren. Av vissa på fullt allvar i debattinlägg eller kommentarer på sociala medier, av andra som skämt för att driva med åsikterna om att vi i Sverige har en PK-maffia och åsiktskorridor som styr vad en får tycka, tänka och säga. Trots allt får och kan vi säga det mesta i de flesta sammanhang i Sverige, och rätten att få säga vad man vill blandas ibland ihop med att få säga vad man vill oemotsagd. För det är också det som demokrati och det fria ordet handlar om – att det ska finnas utrymme för olika åsikter, debatter och diskussioner.

I Sverige fängslas inte journalister och författare på grund av sina åsikter eller något de skrivit eller sagt. Tvärtom är vi, med omkring 15 fristäder för konstnärer som är förföljda och hotade i sina hemländer, ett av de länder som erbjuder flest fristäder. Det är ovanligt att någon dödas på grund av sin åsikt, men hot och våld förekommer mot bland andra journalister, författare och konstnärer. Även om vi är en stark demokrati och på många sätt ett tryggt land kan vi inte luta oss tillbaka. Det fria ordet får inte tas för givet.

Ola Larsmo, författare och ordförande i Svenska PEN, menar att det inte går att tala om hot mot det fria ordet i Sverige i dag utan att sätta det i ett internationellt perspektiv. De senaste tio åren har vi sett en successivt ökande hotbild mot nästan all typ av yttrandefrihet i världen, säger han. Skälen till hoten och våldet kan vara olika, men oavsett om det handlar om till exempel religiösa extremister eller högerextremister så är det samma syfte bakom det: att tysta någon. Även om vi i Sverige har en stark demokrati så är det viktigt att fortsätta värna den, förklarar Ola Larsmo.

– Rädslan börjar få insteg även här och vi måste akta oss för det. När den väl får grepp kan den vara svår att lirka upp. Vi har sett fritidspolitiker som avsäger sig sina uppdrag för att de har utsatts för hot och jag har pratat med flera journalister som säger att de inte orkar med och undviker vissa ämnen för att slippa hot och hat, säger Ola Larsmo.

[fakta id=”14830″]

Motgiftet är en öppen samhällsdiskussion där vi pratar om hot och hat och anmäler när man utsätts för det, tror Ola Larsmo. Svenska PEN har under tidigare decennier inte bedömt behovet som överhängande här i landet och därför koncentrerat sig på det internationella arbetet. Men nu har de påbörjat arbetet med en ny projektplan som ska lyfta frågorna om hot mot det fria ordet även i Sverige, berättar han.

– Vi kommer att lägga mer krut på det de kommande åren. Det är för tidigt att säga exakt hur men det kommer att bli synligt på bokmässan till hösten.

Karin Linder är en av två utredare för den nationella biblioteksstrategin och tidigare ordförande för fackföreningen DIK. Hon ser okunskap som ett av de största hoten mot det fria ordet i Sverige i dag.

– I dag är vi i princip konsumenter av information och har svårt att genomskåda desinformation. Det finns en stor kunskapsbrist vad gäller hur vi hittar och tar till oss kunskap byggd på korrekta källor, säger Karin Linder.

Digitaliseringen har, på gott och ont, lett till att vi tar del av mer information i ett snabbare tempo och det ställer högre krav på oss hur vi tillgodogör oss information. Kunskaperna om hur algoritmer fungerar och hur sökfunktioner är uppbyggda är små och vårt korta koncentrationsspann gör att vi nöjer oss med de träffar vi får upp via Google och många gånger anser ”att vi har dammsugit internet när vi egentligen bara har gjort en snabb googling”, menar Karin Linder.

– Bibliotekarier är utbildade i detta och arbetar med det varje dag. Det är deras roll att tillgängliggöra information. Och kunskapen finns på biblioteken, men resurserna ser olika ut i olika kommuner och det är ett problem, anser Karin Linder.

Ett annat hot mot demokratin är att vår informationsinhämtning många gånger bekräftar en världsbild vi redan har. Den information vi tar del av bygger ofta på våra sociala relationer och befintliga åsikter, tycker Karin Linder. För att undvika det krävs öppna samtal där olika åsikter får ta plats. Även de åsikter man inte sympatiserar med.

– Vi har sett på yttrandefriheten och informationsfriheten snarare som institutioner än som något som måste diskuteras, debatteras och kommas överens om, säger Karin Linder.

Hon fortsätter:

– Men det här är en spännande tid! Det är dags att förnya den gemensamma synen på yttrandefrihet och fri tillgång till information, lyssna på varandra och diskutera. Där har biblioteken en jätteviktig roll – att vara öppna arenor för olika synsätt.

Såväl Ola Larsmo som Karin Linder anser att biblioteket betyder mycket för det fria ordet eftersom det är en av få platser i samhället som är en gratis institution som alla har tillträde till. Bibliotekens uppdrag är att främja det demokratiska samhället och biblioteken kan och ska kunna erbjuda tillgång till den information medborgarna behöver.

– Biblioteket ska vara ett samtalsrum där man möter människor både genom det skrivna och det talade ordet. En lokal där det sker ett utbyte av tankar och åsikter, säger Karin Linder och fortsätter:

– När man som i Storbritannien lägger ned bibliotek på löpande band så förstår man inte hur viktiga biblioteken är för det demokratiska samhället. Och när man ersätter bibliotekarier med volontärer är det en brist på förståelse för professionen. Bibliotekarier är informationsspecialister med kunskap att hitta tillförlitliga källor att grunda sina åsikter på.

Arbetet med den nationella biblioteksstrategin är fortfarande i sin linda och den ska vara klar i mars 2019. En lägesrapport kommer i samband med Biblioteksdagarna i Västerås i maj. På vilket sätt bibliotekens roll i värnandet av det fria ordet kommer att tas upp i strategin är för tidigt att svara på menar Karin Linder, men en viktig del är att tydliggöra bibliotekens roll.

– Det finns en allmän, förlegad uppfattning om att biblioteken är förmedlare av böcker, men de har i allra högsta grad en debatterande och diskuterande roll. Biblioteken har en mer proaktiv roll än vad många föreställer sig. Det räcker inte med att bara skolan arbetar med medier, sökkritik och källkritik. Vi måste jobba med det på olika nivåer.