Aniarapriset firade halvsekel

Med poesi, diskussion och ett samtal med Aniaraprisets allra första mottagare uppmärksammade Svensk biblioteksförening att priset har delats ut i 50 år. Ett stillsamt firande hölls på Tranströmerbiblioteket i Stockholm på torsdagskvällen.

Sedan 1974 delas Aniarapriset ut varje år till en skönlitterär författare för vuxna. I år går priset till Mikael Niemi för hans senaste bok Sten i siden. ”En väldig, och oväntad glädje. Som att bli inbjuden till en fest, där jag får sällskapa med de författarvänner som jag beundrar mest”, har Mikael Niemi sagt om beskedet till Svensk biblioteksförening.

Men för 50 år sedan, när Aniarapriset var helt nytt, hur var det då att ta emot det?

– Man blir ju glad, men eftersom det var första gången så var det också lite konstigt att få en flisa av det där rymdskeppet som hade kraschat någonstans, berättade PC Jersild i samtal med Patrik Schylström, bibliotekarie på Tranströmerbiblioteket och dessutom med i Aniaraprisets jury.

Han var nämligen den allra första mottagaren av priset och var särskilt inbjuden till Tranströmerbiblioteket. Och priset kom ytterst lägligt berättade han.

– Jag var i en svacka i mitt författarskap. Jag hade skrivit Djurdoktorn 1973 och den togs emot väl. Sedan hade jag svårt att få i gång nästa projekt. Som författare är det då lätt att tänka, att nu blir det inget mer. Så det var välkommet med en uppmuntran.

Och detta är en viktig funktion med alla litterära priser som delas ut. Det menar Johan Svedjedal, professor emeritus i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet och författare. Författare har försörjt sig på olika sätt genom tiderna för att runt förra sekelskiftet stå mellan två val, att sluta skriva eller att fortsätta skriva, men svälta, eftersom det så gott som aldrig gav någon vidare inkomst.

– Då började stipendierna växa fram och det ger dem som är bra tid att skriva. Och ett litteraturpris kan ge både uppmuntran för själva priset och för att man hamnar i ett fint sällskap.

Men hur är det då med föreställningen om att ett pris egentligen innebär en plåga som skapar ångest och dödar kreativiteten?

– Det kan jag dementera, det där med dödskyssen, sade Johan Svedjedal.

Det har främst talats om det i samband med Nobelpriset, men en undersökning har visat att de som slutade skriva efter att ha tilldelats Nobelpriset nästan uteslutande slutade skriva på grund av sjukdom eller hög ålder.

Aniarapriset 2024 lämnas över vid Svensk biblioteksförenings prisceremoni i november samtidigt med föreningens övriga priser. Aniarapriset består av en skulptur och en prissumma på 50 000 kronor.