Serier används som ett språkverktyg

Starten av Atens seriebibliotek sammanföll med att många flyktingar kom till staden 2015. Biblioteket utvecklade metoder för att kunna hjälpa under den humanitära krisen.

Vintern i Grekland är mild, åtminstone än så länge. I perioder kan den också vara väldigt regnig. Så nu luktar det mögel i källaren på Evias 7 i stadsdelen Kypseli. Lida Tsene var inte i Aten när källaren svämmade över, den källare som sedan i april har varit hem för Athens Comics Library. På helgerna har en grupp albaner haft språklektioner där nere, de var snabbt på plats när de hörde om översvämningen. De öste vatten, rev ur mattor, flyttade hyllor och lådor med böcker och har lovat att tvätta mattorna.

Gentrifiering tvingar bort seriebibliotek

I våningen ovanför huserar We Need Books, ett flerspråkigt bibliotek och kulturcenter. De klarade sig från regnvattnet. Där ska jag snart träffa Ioanna Nissiriou men först går Lida Tsene och jag iväg för att prata över en kopp kaffe, det går inte att vistas i källaren utan att få ont i huvudet.

På vägen till ett torg i närheten, förklarar Lida Tsene att de, även om de har som mål att öppna i källaren snart igen, nog kommer att få flytta på sig när priserna i Kypseli kommer att stiga i höjden när tunnelbanan kommer hit. Hon säger att det är lite tragikomiskt men anledningen till att de lämnade sin förra hemvist var att det var så fuktigt där. På vägen till det kafé vi ramlar in på, berättar hon om Kypselis historia, om att det på 1950-talet var fina kvarter här, lite uppnäst. Sedan förändrades det, migranter och flyktingar flyttade in och statusen i vissas ögon sjönk. Nu håller det på att ändras igen, det sker en gradvis gentrifiering vilket till exempel märks på fiket med sina avocadomackor och på personalen som alla bär likadana tröjor.

Seriebiblioteket är en följd av att några vänner möttes i Aten runt millennieskiftet. De delade kärleken till serier och tyckte alla att serieutbudet och serieklimatet var dåligt i Grekland även om politiska satirteckningar och karikatyrteckningar alltid har varit populärt. Däremot var intresset för serieromaner och till exempel superhjälteserier inte särskilt stort. De ville dela med sig av sin passion och de började med ett fanzine som blev till en comicsportal på nätet.

Från serier till demokrati

2006 startade Lida Tsene och de andra en seriefestival i Aten. 2026 fyller den, Comicdom Con Athens, som lockar 40 000 besökare varje år, 20 år. Festivalen som arrangeras i maj har också fått ett småsyskon, en festival med barn- och ungdomsfokus.

Festivalen har utvecklats och arrangörerna använder den numera som en plattform, inte bara för att hylla seriemediet utan också för att ta upp olika samhällsfrågor. Det kan handla om demokrati, mänskliga rättigheter, miljö- och hållbarhet, ämnen som känns relevanta. De arrangerar också workshops för skolor och kulturorganisationer och det var så biblioteksidén föddes, för att de ville skapa en fysisk plats dit folk skulle kunna komma. För workshops men också för att läsa serier.

– Det var, precis som festivalen, ett modigt, kanske dumdristigt beslut. Dels för att det är kostsamt, men det är också så att bibliotekskulturen i Grekland är underutvecklad. Vi använder bibliotek enbart för studier, säger Lida Tsene.

Hon förklarar att visst finns det folkbibliotek men det är få som använder dem, eller har använt dem. För det håller på att förändras och det gäller även synen på vad ett bibliotek är och kan vara.

Serier som språkverktyg

Athens Comics Library fick stöd av Impact Hub Athens som hjälper socialt företagande och fick också flytta in i deras hus i centrala Aten. De första åren besöktes de av många skolor, folk kom och lånade böcker och de ordnade events. Men samtidigt som biblioteket öppnade förändrades Aten och Grekland av den stora flyktingvågen, av den stora humanitära krisen, som Lida Tsene, benämner det som skedde 2015 och framåt.

– Så vi bestämde oss snabbt för att se vad vi kunde göra med biblioteket. Så vi började arbeta med migranter och flyktingar. Vi utvecklade en sorts manual kring hur man kan använda serier som ett verktyg för att förbättra språkkunskaper, men också som ett sätt att prata om känslor, för flyktingbarn och deras vårdnadshavare, förklarar Lida Tsene.

Med tiden sammanförde de sina två världar, flyktingcommunityt och lokalsamhället, och barnen fick arbeta tillsammans med att skapa sina egna serier. De samarbetade med allt fler organisationer och med tiden började biblioteket fungera som en så kallad beitna-hub, beitna betyder vårt hem på arabiska och det blev en plats som kunde erbjuda förskoleverksamhet och kreativa utbildningar för flyktingbarn.

Under en period hade Athens Comics Library möjlighet att ha anställd personal, också de flyktingar, som efteråt har kunnat fortsätta göra liknande saker som de gjorde i biblioteket. De gav barnen några timmars andhämtning, en fristat från livet i flyktinglägren.

Läs också: Biblioteksbuss ger plats för drömmar i grekiska flyktingläger

När pandemin kom hade Lida Tsene och de andra en plan, att översätta eller överföra sina metoder och sina tankar till lådor, på engelska, franska, farsi och arabiska. Boxarna innehöll berättelser och även aktiviteter som baserades på berättelserna. Lida och två personer till satt på var sitt håll och gjorde lådorna som också innehöll böcker, serier och små leksaker. De började streama på Facebook, de beskrev sitt arbetssätt och sina tankar och boxarna blev mer och mer populära. Den första Covid-julen 2020 hade de ungefär 200 beställningar så de fick ta hjälp av fler lådmakare.

Med tiden har de arbetat mer och mer med så kallade kulturella preskriptionsprogram, kultur på en form av recept. Bland annat har de fått stöd av European Cultural Foundation för hur de samarbetar med en organisation som fokuserar på psykisk hälsa. De har också ett antal andra projekt, till exempel ett på ett fängelse och ett med ett folkbibliotek i en förort till Aten där man jobbar med barn med olika typer av neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Men flera av projekten svävar i luften lite grann, behöver ny finansiering. Det finns mycket kvar att utforska, menar hon.

Lida Tsene som också, på heltid, arbetar på universitetet som lärare i bland annat kreativt skrivande, pratar snabbt och detaljrikt, men är samtidigt lite, lite behärskad, lite avvaktande.

– Först och främst hoppas jag att vi kan flytta tillbaka till vår källare. Den är inte idealisk, men den är vår och det är bra att vara granne till We Need Books. Det är slitigt men det är värt det. Som när vi hade en mixad workshop med folk från Aten och flyktingar. I en grupp var det ett barn från ett kvarter här och ett barn från Iran och de skulle skapa sina egna berättelser. Så de började diskutera hur en person skulle se ut och det iranska barnet ritade en kvinna. Det grekiska barnet tog bilden och konstaterade att så ser inte en muslim ut. Men jo, poängterade kamraten, det är så hens mamma faktiskt ser ut och klär sig. De fortsatte prata och kom överens, de tog kål på stereotyper utan att göra en stor sak av det, säger Lida Tsene.

Läs också: Biblioteket som blev en mångkulturell mötesplats