Hur främjar bokpratet läsningen, och hur skulle det kunna utvecklas? De frågorna har Catarina Schmidt, universitetslektor i pedagogik vid Göteborgs universitet, tittat närmare på i sin rapport Fakirerna och vi - en studie om bokprat som läsfrämjande insats.

Bokprat är en av de allra vanligaste av alla läsfrämjande verksamheter på skolor och i bibliotek och Catarina Schmidts rapport undersöker på vilka sätt som bokprat främjar läsning och hur det arbetet både kan fördjupas och utvecklas.

– Läsfrämjande har blivit mer aktuellt än någonsin i samhället i dag eftersom en riktigt bra berättelse skapar ett sammanhang, och det behövs i vår tid, säger Catarina Schmidt.

Rapporten bygger på forskning kring läsfrämjande insatser som genomfördes hos folkbiblioteken i sex län/regioner i södra Sverige 2014.

– Jag har bland annat gjort gruppintervjuer med bibliotekarier, skolbibliotekarier och lärare för att få reda på mer om vad de tycker är viktigt. Generellt sett så anser lärarna i högre grad att läskunnighet är viktigast medan bibliotekarier understryker läsupplevelse och läslust, säger Schmidt.

Några konkreta råd som ges till bokpratande bibliotekarier är att ta del av forskning, och att tänka att läsfrämjande handlar om mer än att skapa lust – läsningen ska få rymma alla känslor.

– Rapporten ger tips på hur man kan arbeta språkutvecklande med bokprat. Exempelvis hur man använder sig av berättandet på bästa sätt för att utveckla bland annat ordförråd och förståelse, säger Catarina Schmidt.

Fakirerna och vi kan användas som studiematerial för lärare och bibliotekarier, men den riktar sig även till föräldrar och andra som är intresserade av läsfrämjande för barn.