Nyutexade bibliotekarier har möjlighet att välja och vraka bland jobben. Men för arbetsgivarna är det tuffare.

Läsåret 2021/2022 tog 287 nya bibliotekarier ut sin examen på kandidat- eller masternivå, konstaterar Statistiska central­byrån i sin arbetskraftsbarometer. De flesta hade antagligen inga problem att hitta ett jobb inom yrket.
De studenter som börjar på landets bibliotekarieutbildningar i höst behöver inte heller oroa sig, om Arbetsförmedlingens jobbprognos slår in. Konkurrensen om biblioteksjobben kommer att vara låg, både under 2023 och på tre års sikt. Personer med utbildning och yrkes­erfarenhet kommer att ha stora möjligheter att få arbete.
Lättast att hitta jobb kommer det att bli i Linköping, Norrköping, Umeå, Västerås och Örebro. Svårast kommer det att bli i Borås, Sundsvall och Växjö, enligt Arbetsförmedlingen.
– Nu måste kommunerna konkurrera även om bibliotekarier, säger Karen Nowé Hedvall, ställföreträdande prefekt vid Bibliotekshög­skolan i Borås.

När hon började undervisa för tjugo år sedan drog kommunerna in den ena tjänsten efter den andra. Därför känns det kul att studenterna nu kan se fram emot en gynnsam arbetsmarknad där de kan välja och vraka bland jobben, tycker hon. Det gör också bibliotekarieutbildningen mer attraktiv.
På mastersprogrammen som utbildar bibliotekarier vid Uppsala och Lunds universitet ges en liknande bild.
– Vi får direkta förfrågningar från chefer som undrar om vi kan sprida information om att de söker bibliotekarier. Det är roligt att våra studenter är eftertraktade och att de kommer ut till en god arbetsmarknad, säger prefekten Åse Hedemark på Uppsala universitet.
– Den valfria praktikperioden på utbildningen behövs knappt när arbetsmarknaden är så god, säger Olof Sundin, professor i informations- och biblioteksvetenskap vid Lunds universitet.
Han förklarar att studenterna i Lund, precis som på många andra håll, ofta börjar extrajobba på bibliotek redan under studietiden.

Pendeln tycks alltså ha svängt över till arbetstagarnas fördel under det senaste decenniet. Det framgår tydligt i SCB:s arbetskraftsbarometer. Andelen arbetsgivare som bedömer att det finns god tillgång på bibliotekarier har minskat kontinuerligt sedan 2010.
Andelen arbetsgivare som bedömer att det råder brist på bibliotekarier har samtidigt ökat.
– Jag har märkt det när vi pratar med arbetsgivarna, säger Karen Nowé Hedvall vid Borås högskola.
Både bibliotekschefer och Bibliotekshögskolans programråd, som har representanter från olika delar av bibliotekssektorn, påtalar att det är svårt att hitta bibliotekarier, berättar hon. Bristen märks främst på mindre orter och på skolbiblioteken som ofta har få anställda.
– Skolbibliotek är speciella. De tillhör en annan del av kommunen än övriga bibliotek.
Det brukar också vara små arbetsplatser där du måste göra det mesta själv. Det kanske inte är så lockande, säger hon.
Olof Sundin vid Lunds universitet tror också att skolbibliotekens rekryteringsproblem hänger ihop med att de är så små att de inte kan erbjuda studenter deltidsjobb under studietiden.
– Vi har blivit uppvaktade av skolbibliotekarier som vill att vi försöker hitta andra sätt att motivera studenterna att söka sig till skolbibliotek, säger han.
Det finns tecken på att bibliotekariebristen kan bli ännu värre framöver. En femtedel av alla utbildade förvärvs­arbetande bibliotekarier kan gå i pension inom de närmaste åren, enligt SCB:s arbetskraftsbarometer. I Saco:s rapport Framtidsutsikter – här finns jobben för akademiker 2028 påpekas också att det utbildas för få nya bibliotekarier för att täcka upp för pensionsavgångarna.

Men Karen Nowé Hedvall vid Borås högskola tycker inte att bibliotekarie­bristen är akut.
– Vi har inte fått de starka signalerna ännu. Vi hör att det är lite svårare att få tag på folk, men det är inte total kris.
Hon tycker också att det är svårt att sia om framtidens behov av bibliotekarier, eftersom det är ett yrke i stark förändring. Läget kan förändras snabbt.
– Majoriteten av landets bibliotekarier arbetar på folkbibliotek och deras roll förändras hela tiden. Från att förmedla böcker och kultur till att agera mötesplats, hjälpa folk in i samhället och minska digitala klyftor. Folkbiblioteken tvingas hela tiden förnya sig för att vara relevanta för skattebetalarna. Det gör de bra. Men nu ställs många kommuner inför sparkrav. Då skär de nästan alltid ned på biblioteken. Alla som går i pension framöver kommer inte att ersättas, tror jag.
På andra håll, som vid Lunds universitets masterutbildning, har antalet utbildnings­platser utökats.
– Vi har expanderat, om än långsamt under många års tid, säger Olof Sundin.

Han skulle gärna se att ännu fler bibliotekarier utbildas i Lund. Men det är en komplex fråga som avgörs högre upp i universitetens hierarki. Det är en förhandling om hur fakulteten ska fördela sina utbildningsplatser och hur mycket resurser institutionen ska få. Det är också viktigt att det finns bra söktryck så att utbildningsplatserna fylls av väl kvalificerade och motiverade studenter.
– Sedan vet vi inte heller vad som väntar runt hörnet, med en lågkonjunktur som kan påverka kommunernas villkor, säger han.
Masterprogrammet på Uppsala universitet har också växt på senare år. De är måna om att utbildningen kan behålla kvaliteten och Uppsala har precis som andra lärosäten i landet problem att hitta disputerade lärare inom biblioteks- och informationsvetenskap. Det gör det också svårt att utöka antalet utbildnings­platser ytterligare, förklarar Åse Hedemark.
– Jag tror att vi har nått vårt tak nu med tanke på det antal lärare vi har, säger hon.

Biblioteksutbildningen vid Umeå universitet har också utökat antalet utbildningsplatser under de senaste fem åren. De skulle gärna fortsätta växa, men expansionen försvåras, precis som i Uppsala, av bristen på disputerade lärare i ämnet.
– Vi behöver mer folk. Men vi är inte ensamma. Det är brist på alla orter, säger Rickard Danell, professor i biblioteks- och informationsvetenskap vid Umeå universitet.
Han berättar att biblioteksutbildningarna träffas återkommande för att diskutera bemanningsproblemet. Nu har det skapats en forskarskola som finansieras av Vetenskaps­rådet och administreras av Borås högskola som ska se till att det fylls på med fler doktorander som kan disputera i ämnet och i förlängningen också bli universitetslektorer.
– Det tar ju fyra-fem år innan en doktorand kan disputera. Vi har långa ställtider i universitetsvärlden. Så en ytterligare utökning av utbildningen ligger en bit in i framtiden, säger Rickard Danell.

Text: Stefan Karlsson