AI – möjlighet och utmaning för lärosätenas bibliotek

Biblioteken på högskolor och universitet går samman för att hitta sätt att förhålla sig till generativ AI. "Det finns så många olika möjligheter", säger Helena Schmidt Burg på Göteborgs universitetsbibliotek och jämför med internets genombrott på 90-talet.

För snart ett år sedan började biblioteket på Uppsala universitet få frågor från studenter och lärare om AI-verktyg, till exempel om hur de fungerar och om att förhålla sig till sådant som de producerar. En fråga löd: var hittar jag den här artikeln eller boken som ChatGPT hänvisar till som källa?

Rikard Jennische är chef för den enhet på Uppsala universitetsbibliotek som ägnar sig åt stöd till undervisning och forskning. Han konstaterar att ChatGPT kan skapa någonting som formellt ser ut exakt som en referens till en vetenskaplig artikel, men det behöver inte finnas en vetenskaplig artikel där bakom.

Andra frågor kom från lärare. De undrade till exempel om de kunde begära av studenter att ange sidnummer när de använder referenshanteringsstilen Apa7, trots att sidnummer normalt inte ingår där.

Ett problem som hela tiden gjorde – och fortfarande gör – sig påmint är dock att många av de frågor som AI ger upphov till saknar givna svar. Av det skälet tog Uppsala universitetsbibliotek i höstas initiativ till ett möte om hur lärosätenas bibliotek ska förhålla sig till dessa nya verktyg. Ett tjugotal bibliotek fanns representerade och ambitionen framåt är att gemensamt finna svaren på några ännu obesvarade frågor.

Många chefer för lärosätesbibliotek bedömer att den egna personalen endast har ”viss kompetens” när det kommer till generativ AI och att det skulle behövas ett externt stöd för kompetenshöjning, till exempel från staten. Detta går att utläsa av svaren på enkätfrågor som Biblioteksbladet i höstas skickade till cheferna för 35 lärosätesbibliotek. Dock svarade endast 15 av 35 mottagare på frågorna.

Henrika Florén är pedagogisk utvecklare på institutionen för Undervisning och lärande på Karolinska institutet. Hon är ansvarig för den guide till lärare som på uppdrag av den så kallade Kommittén för utbildning på grundnivå och avancerad nivå, har tagits fram i samråd med bland annat biblioteket.

– Verksamheterna är väldigt olika, programmen ser olika ut och man har olika behov av att kunna använda AI. Därför vill man inte gå ut med riktlinjer, det kan slå fel. Så vårt uppdrag var tydligt på så sätt att vi inte skulle ta fram en policy eller riktlinjer men vi skulle ändå ta fram något som var till hjälp och stöd, säger Henrika Florén som påpekar att material som är mer riktat till studenterna är på gång.

Hon understryker att det har varit ett komplext arbete att ta fram en text om något som griper in i alla delar av ett lärosätes verksamhet och i så många delar av samhället. Samtidigt är det ett levande dokument som publicerades alldeles före jul.

– Den respons vi har hunnit få har varit positiv. Man har tyckt att det är lättillgängligt, att man hittar och att det ger någon form av stöd och det är ju huvudsyftet, menar Henrika Florén.

Under processens gång har hon och Karolinska institutet varit i kontakt med Stockholm Trio, en lös gruppering mellan Stockholms universitet, Karolinska institutet och KTH.

Göteborgs universitetsbibliotek bjöd i höstas in till ett möte där ett fyrtiotal personer deltog från lärosätesbibliotek i hela landet. Helena Schmidt Burg, universitetsbibliotekarie i Göteborg beskriver hur de känner sig fram: Vad kan de göra med det här?

Bland annat finns en internutbildning för alla biblioteksanställda på universitetsbiblioteket, Chalmers och Högskolan i Borås.

– Det är ett forum där vi pratar om generativ AI och om vårt arbete i dag utifrån olika perspektiv: i möte med studenter, med forskare, i våra arbetsuppgifter, våra samlingar med mera. Jag är också med i en grupp på Göteborgs universitetsbibliotek som jobbar med digital undervisning (DU) och vi har fått ansvar för frågan om AI gentemot alla andra bibliotekarier som undervisar på vårt lärosäte. Vilka verktyg ska vi prata om? Hur ska vi prata om dem? Hur ska det påverka vårt arbete?

Helena Schmidt Burg konstaterar att kunskapsnivån måste bli högre, att det inte kan vara så att någon i personalen kan mycket om AI samtidigt som andra inte kan någonting alls. Så nu handlar det för henne och hennes kollegor i den digitala undervisningsgruppen om att dela med sig av sina tankar. De kan förklara hur de jobbar och vad man kan göra med verktygen, för att på så sätt kunna ge en gemensam service till verksamheterna och dess användare.

– Vi har reflekterat kring hur studenter kan använda det, hur vi kan hjälpa dem att använda det bättre och vad är det som de olika verktygen egentligen söker i? Vi bibliotekarier pratar alltid om det, när det kommer till informationssökning, vad är det vi faktiskt söker i och vad kan vi hitta där, säger Helena Schmidt Burg.

Hon berättar att de har använt sig av ett antal olika AI-verktyg och har, som hon uttrycker det, testat verktygens gränser, för att i nästa steg, undervisare emellan, kollat av om de har fått in någon form av generativ AI i sin undervisning och ja, hur det gick det i så fall?

Göteborgs universitet, konstaterar hon, har skaffat licens till något som heter Copilot (tidigare Bing Chat Enterprise). Den fungerar som ChatGPT, besvarar frågor och ansvarar för källor. Några av hennes kollegor har testat Copilot och studenter likaså.

– Det är en bra grund att utgå ifrån, man stannar inte där, använder det inte som källa men däremot som en form av redskap för att komma vidare i arbetet.

Helena Schmidt Burg nämner också andra AI-verktyg som Perplexity och Scopus AI. Det sistnämnda besvarar frågor utifrån olika artiklar som finns i Scopus databas.

– Jag tänker att det viktigaste är att man pratar om de etiska och moraliska förhållningssätt som vi ska ha som lärosäten. Det handlar om ganska stora summor pengar som vi betalar för alla de här tjänsterna och då måste vi kunna göra medvetna val. Vad ska vi skaffa för verktyg? Vad är det vi ska bekosta? Om de får resurser från lärosäten så kan företagen förbättra verktygen enligt våra önskemål, säger Helena Schmidt Burg.

Men då, understryker hon, krävs det att bibliotekets personal har tid att återkoppla till företagen. Än så länge vet hon och hennes kollegor inte allt om vad de kan åstadkomma med dessa verktyg.

–När Internet blev en del av vardagen på bibliotek var jag inte med, men det måste ju ha varit något liknande, det finns så många olika möjligheter, konstaterar Helena Schmidt Burg.

Åter till Rikard Jennische på Uppsala universitetsbibliotek. Han menar att mer biblioteksförankrade AI-tjänster där man söker vetenskap, som Elicit och Perplexity, är knepigare än till exempel ChatGPT.

– Men vi jobbar tillsammans med det övriga universitetet som kommer att jobba fram sina riktlinjer i vår. Det handlar om hur institutionerna ska förhålla sig till AI-tjänster men det är svårt när alla har så olika förutsättningar och olika ingångar. Vi har biblioteksrollen i det och försöker fokusera på det som är viktigast för oss, säger Rikard Jennische.

Han påpekar att det finns mycket i AI-problematiken som man kanske inte tänker på. Han nämner AI-tilläggen som finns gratis i Word och tycker att det är svårt att svara på vad man får göra och vad man inte får göra. Det kan röra sig om tjänster där man kan skriva om textstycken, trycka på en knapp och vips så har den skrivit om med dina egna ord. Då kan man både undvika plagiat och skapa något eget ur en gammal text.

– Får man göra så? Och bryr sig studenterna om vad vi säger att man får göra och inte får göra? Vi behöver komma fram till ett förhållningssätt. Vi är en stödfunktion och för en dialog med universitetet om hur de vill att vi ska kommunicera med studenterna. Det är inte upp till oss att bestämma vad man får och inte får göra, konstaterar Rikard Jennische som lägger till att det är en del av att lära sig något, att kunna läsa, ta till sig och välja ut det som är viktigast. Det ingår i det vetenskapliga arbetet, i den vetenskapliga processen.