Delvis otydlig lagstiftning och fortfarande lågt engagemang från statliga myndigheter – det är några slutsatser i den årliga rapport som...

Delvis otydlig lagstiftning och fortfarande lågt engagemang från statliga myndigheter – det är några slutsatser i den årliga rapport som lämnats till regeringen om hur lagen om de fem nationella minoriteternas rättigheter efterlevs. Där konstateras också att de vanligaste insatserna som görs i förvaltningsområdena är inköp av böcker och tidskrifter på nationella minoritetsspråk till bibliotek.

Det är Länsstyrelsen i Stockholm och Sametinget som har ett nationellt uppföljnings- och samordningsansvar för minoritetspolitiken och som ska verka för det minoritetspolitiska målet med utpekade delområden bl a utgående för grundskyddet i lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk.

Länsstyrelsen i Stockholm och Sametingets gemensamma återrapportering ska belysa sådant som diskriminering och utsatthet, inflytande och delaktighet samt språk och kulturell identitet. Man ska bl a också särskilt redovisa hur anslagna medel har använts och bedöma fortsatta behov av medel; hur myndigheter har följt och tillämpat lagen och vilka stödjande och samordnande insatser som gjorts.

Den rapport som nu lämnats till regeringen visar att minoritetsarbetet har bromsats in något under 2013. Dels är engagemanget från statliga myndigheter fortfarande lågt, dels är gällande lagstiftning bitvis otydlig. Den behöver bli tydligare för att
de nationella minoriteterna snabbare ska få sina rättigheter tillgodosedda.

– Det handlar bland annat om att kommuners, landstings och andra myndigheters ansvar behöver tydliggöras – för att säkerställa engagemang och effektivitet i arbetet. Lagstiftningen behöver också ses över för att stärka individernas möjligheter att kunna kräva sina rättigheter, säger Christian Foster, chef för Länsstyrelsens enhet för arbetsmarknads- och rättighetsfrågor.

Rapporten visar att det finns stora skillnader när det gäller de nationella minoriteternas möjligheter till inflytande, beroende på om man bor inom eller utanför ett förvaltningsområde.

År 2013 ingick 64 kommuner, elva landsting och en region i förvaltningsområdena för finska, meänkieli och samiska. Det är också de som bor i förvaltningsområden för samiska, finska och meänkieli som har de bästa möjligheterna att få sina behov tillgodosedda.

Hos kommuner utanför förvaltningsområdena är, enligt rapporten, stor kunskapsbrist den främsta orsaken till att många kommuner och myndigheter försummar de nationella minoriteternas rättigheter.

I de kommuner som tillhör ett förvaltningsområde görs fortfarande många insatser gällande språk, kultur och delaktighet.

De vanligaste språk- och kulturinsatserna i kommuner som ingår i förvaltningsområdena är inköp av böcker och tidskrifter på nationella minoritetsspråk till bibliotek, kulturella aktiviteter samt offentlig information på minoritetsspråken. Intresset för, och inköp av litteratur på, minoritetsspråken till bibliotek har också ökat som ett resultat av språk- och kulturinsatser i förvaltningsområdena.

När de gäller de romska och judiska minoriteterna slår rapporten fast att dessa i nuläget inte ges samma förutsättningar för att stärka samråd och dialog med kommunerna som de övriga. För att ge likvärdiga möjligheter till inflytande för alla fem minoriteter bör medel för att stärka samråd och dialog även tilldelas de romska och judiska minoriteterna.

I kommande BBL (nr 3) skriver Leif Mårtensson, medlem i Umeå kommuns arbetsgrupp för minoritetsspråk, om minoritetslagstiftningen och skrivningarna i nya bibliotekslagen avseende de nationella minoriteterna.

Läs hela rapporten här