Slut på buset i Bredäng

När biblioteket i Bredäng i Stockholm riktade om verksamheten mot de ungas behov vände stämningen i rummet. De sade: ”Hej! Jag gillar dig och du kommer att gilla mig. Det här biblioteket är för dig.”

Övervakningskameror och överfallslarm, stökiga ungdomsgäng och drogförsäljning mellan bokhyllorna. En bild av biblioteken som ofta syns i medierna. Ett bibliotek som haft problem med stökiga ungdomar är biblioteket i Bredäng, en förort till Stockholm. Men sedan de bytte namn till Punkt 127 och började fokusera på ungdomarnas behov har stämningen blivit helt annorlunda.

– Jag kom hit i och med ungdomssatsningen och har ingen klar bild av hur det såg ut här innan. Men jag vet att det var stökigt och att biblioteket också tvingades hålla stängt några gånger på grund av det, säger bibliotekarien Jenny Granberg.

När ungdomsbiblioteket i Medborgarhuset på söder i Stockholm skulle byggas om flyttade hela verksamheten ut till Bredäng och hon med den.

– Jag uppfattar det som att det var motsättningar mellan olika låntagargrupper. Biblioteket ligger i en väldigt liten lokal, ett enda rum egentligen, som ligger mitt i centrum. Det rör sig många ungdomar här och biblioteket hade inte så mycket för ungdomar. Det var därför våra chefer såg att det fanns behov av ett ungdomsbibliotek just här.

Hur gjorde ni när ni kom hit?

– Vi bytte ut alla medier. Det var mest vuxenlitteratur. Vi tog med oss det vi fick plats med av barn- och ungdomsmedier från biblioteket på Medborgarplatsen. Nu har vi i stället en liten hörna med nyheter för vuxna, så det är lite omvänt mot hur det brukar se ut på bibliotek.

Hur mötte ni de ungdomar som fanns här?

– Vi började skapa relationer till dem. Många kom hit dagligen. Vi sade: ”Hej! Jag gillar dig och du kommer att gilla mig. Det här biblioteket är för dig. Vad vill du ska hända här?”

Hur reagerade de då?

– De blev förvånade. Många var så vana vid att om det var någon vuxen som kom fram till dem var det för att säga ”tyst” eller ”gå härifrån”. Så de blev väldigt överraskade av att det kom någon som var intresserad av dem.

 Vad önskade de sig av biblioteket?

– Det var flera som sade att de undrade hur man blir en youtuber. Så vi tog hit en youtube-komiker som heter Hampus Hedström som föreläste om hur man blir youtuber och hur man följer sina drömmar. Vi gjorde också en vägg med alla förslag vi fick in, och så fick besökarna sätta klistermärken för att markera vad de helst ville ha hit. Vi har haft föreläsningar, poesikvällar, författarbesök, bokklubbar, filmklubbar, kortfilmsworkshops, schackkvällar och K-pop-evenemang.[fakta id=”18078″]

Hur ser mediebeståndet ut nu?

– Vi har alla sorters medier för barn och ungdomar. Böcker, ljudböcker och filmer. Vi ska precis börja låna ut tevespel också. Bland böckerna är det mycket genrelitteratur som funkar bra. Dystopier, sci-fi, urban fantasy, skräck och spänning. Sedan har vi mycket tecknade serier, mycket manga. Och en hel avdelning med barnböcker.

Hur har er relation till ungdomarna förändrats?

– I början märkte vi att det var många som testade oss. De var så vana vid att folk bara sade nej. Men sedan vi fått en relation med dem kommer de ofta in hit bara för att hänga och prata, ge oss en kram, spela lite schack eller göra sina läxor. Det är lugnt här nu. Visserligen är det ofta hög ljudnivå, för lokalen är liten och besökarna är många. Men det blir aldrig stökigt.

Vad är behållningen för er bibliotekarier?

– Man får en fin kontakt. Som bibliotekarie kan man få en väldigt speciell roll för unga. Om man ger lite av sig själv så får man mycket tillbaka. Man blir en speciell vuxen. En som inte är lärare och inte är förälder, men som kan finnas där för att lyssna eller vägleda eller bara hänga.

Nu är biblioteket specialiserat på besökare upp till tjugo år. Vad säger alla äldre besökare?

– Dem kastar vi bara ut! Nej, jag skojar. De kommer hit och läser tidningar och reserverar böcker och lånar datorer. Allt det vanliga. Det kan väl hända att någon av dem knotar lite, men de allra flesta vuxna är positiva och tycker att det här är jättebra. För de ser att det behövs.