Ungas läsvanor var inte bättre förr

När Anna Lundh vid Bibliotekshögskolan i Borås jämförde ungas läsvanor på 1960-talet med hur det ser ut i dag visade det sig att det mesta är sig likt.

Stämmer det att barn och ungas läsvanor går utför, från koncentrerad djupläsning till ytlig och fragmentarisk läsning?  Den frågan har Anna Lundh, docent vid Bibliotekshögskolan i Borås, tillsammans med två andra forskare, tagit sig an i forskningsprojektet LÄST, som är finansierat av Vetenskapsrådet.

Underlaget för projektet är ett stort antal videoinspelningar från lektioner på svenska grundskolor som gjordes som en del i ett pedagogiskt forskningsprojekt på 60-talet. Inspelningarna har analyserats med fokus på hur läsvanorna såg ut då, jämfört med i dag.

Resultatet visar att det mesta är sig likt, oavsett om barnen läser digitalt eller i tryckt form. ­Eleverna på 60-talet använde visserligen tryckta böcker, men de skumläste för att snabbt hitta fakta och samtal om läsupplevelse och det litterära verkets betydelse var sällan i fokus i klassrummet.

Forskarna konstaterar att föreställningen om en läsandets guldålder, då barn satt och fördjupade sig i ”god” litteratur, möjligen har funnits – men att den i alla fall inte ägde rum i slutet av 60-talet.