OA-tidskrifterna som gick i fällan

När en vetenskapsjournalist kan förmå 157 Open Access-tidskrifter att acceptera en bluffartikel kan det ses som exempel på överhettningen i...

När en vetenskapsjournalist kan förmå 157 Open Access-tidskrifter att acceptera en bluffartikel kan det ses som exempel på överhettningen i den globala publiceringsindustrin. 

Kraven på att publicera så många forskningsresultat som möjligt alstrar inte bara ett snabbväxande och svåröverblickbart ”resultatberg”. Här finns också risken att publiceringshets i kombination med kommersialisering inbjuder till genvägar, slarv och fusk.

– Det är bra när någon sätter fingret på det skumrask och de gråzoner som finns i publiceringsekonomin, säger Ulf Kronman, ansvarig för KB:s arbete med Open Access, om journalisten John Bohannon som i början av oktober lyckades skaka om forskarvärlden med sin artikel ”Who´s afraid of Peer Review” i tidskriften Science.

John Bohannon beskriver hur han erbjöd de vetenskapliga tidskrifterna att publicera forskningsresultat rörande en potentiell mirakelmedicin, baserat på ett påhittat ämne som skulle kunna användas för att bota cancer. 157 tidskrifter tackade alltså ja.

Bohannons bluff kan ses som ett test som pekar på svagheterna i peer-review, det system som innebär att forskningsresultat som publiceras i vetenskapliga tidskrifter granskas av sakkunniga forskare.

Resultatet av Bohannons wallraffande som publiceringshungrig forskare visade att flera tidskrifter sannolikt struntat i att granska. Artikeln hade nämligen försetts med så uppenbara brister kring metod och resultat att detta, som Bohannon beskriver det, borde ha upptäckts och genomskådats av vem som helst som har något mer än gymnasiekunskaper i kemi.

Alltså en högst pinsam historia, som bland annat inneburit att flera tidskrifter nu rensats ut från DOAJ, Directory of Open Access Journals, som samlar och tillhandhåller nära tusen tidskrifter, varav drygt 5 600 är sökbara på artikelnivå.

Den fejkade artikeln skickades till 304 OA-Gold-tidskrifter, som är den OA-modell där forskaren får betala för att bli publicerad.

167 av dessa valdes från DOAJ och 121 från ”Bealls list”, där Jeffrey Bealls, bibliotekarie vid University of Colorado i Denver i USA, listar mindre seriösa tidskrifter. Bealls kallar dem ”predatory publishers”, lycksökare och rena bluffmakare som använder OA-publiceringsfenomenet som kommersiella jaktmarker. Sexton av de tidskrifter som fick motta Bohannons fuskartikel återfanns både på DOAJ- och Bealls-listan.

Av tidskrifterna på Bealls varningsflaggande lista var det 82 procent som accepterade och ”granskade” artikeln. Det som väckte mer bestörtning är ändå att 45 procent av DOAJ-tidskrifterna ansåg att blufforskningen klarade granskningen.

John Bohannon har fått kritik för hur han genomförde sitt experiment. Det har uppfattats som att han gillrade en fälla enkom för OA-tidskrifterna och i synnerhet då Gold OA-tidskrifter. De som ifrågasätter Bohannon vänder sig bland annat mot att bluffutskicket inte också gick till en kontrollgrupp av prenumererade tidskrifter. Ingen kan alltså veta i vilken utsträckning de prenumerationsbaserade tidskrifterna skulle ha gått i fuskfällan.

– Bohannons artikel är bra och läsvärd. Men det finns tyvärr risk att den väcker den gamla misstänksamheten mot OA-publiceringar. Det har ju funnits en helt felaktig föreställning om att OA-publicering sker utan peer review, säger Ulf Kronman.

Förklaringarna till varför 157 var beredda att publicera Bohannons uppenbart ofullständiga ”forskning” är givetvis flera.

Hur ska då lärosätesbiblioteken och bibliotekarier förhålla sig för att – utöver att navigera i publiceringsutbudet – också bistå forskare att undvika eventuella fällor i form av oseriösa tidskrifter?

Läs mer BBL nr 9