Bruksorten Oxelösund ligger vid havet, domineras av järnverket och har styrts av Socialdemokraterna så länge alla kan minnas. Här finns också biblioteket som lockar flest besökare i förhållande till befolkningen.

I flera år har sörmländska Oxelösund toppat besöksstatistiken. Förra året besökte en genomsnittlig Oxelösundsbo biblioteket Koordinaten 19,8 gånger. Det kan jämföras med de sex gånger som en genomsnittlig svensk gick till ett folkbibliotek under förra året.

Vad är det som gör Koordinaten så populär?

Kanske finns förklaringen i arbetssättet, den engagerade personalen och bibliotekets lokalisering. Kanske hittas också en del av förklaringen i ortens socialdemokratiska historia, det som hände med Folkets hus och de politiska vindar som blåser över hela landet.

I Oxelösund har Socialdemokraterna styrt så länge alla kan minnas, åtminstone i de 70 år som Oxelösund har varit en kommun. Fram till början av 2000-talet med egen majoritet och sedan dess med stöd av Vänsterpartiet. Men åter till det senare.

För bibliotekets del började den stora förändringen ungefär samtidigt som Socialdemokraterna förlorade sin majoritet i Oxelösund. I början av millenniet var bibliotekets lokaler nedgångna och det beslutades att de skulle renoveras. Även ortens fritidsgård var utdömd. Planen blev att skapa en gemensam plats för alla generationer, ett slags allgenerationshus.

– Personalen var väldigt involverad och vi åkte på studiebesök. Några åkte till London, andra till Malmö, minns Pia Westlin, administratör.

– Det skulle bli som ett vardagsrum för oxelösundarna.

Efter några år av planering och byggande skapades så Koordinaten som allaktivitetshuset döptes till efter en namntävling på orten. Här samlades bibliotek, fritidsgård, turist- och kommuninformation på samma plats. Även rum för gallerier och möten skapades, liksom ett café. En del av de höga siffrorna kan förklaras med besök på de andra delarna av Koordinaten, men de är ändå bara en liten bråkdel (ungefär 6 procent).

Resultatet blev över förväntan. När de nya lokalerna stod färdiga dubblades besöksantalet till biblioteket. Och på ungefär samma höga nivå har siffrorna stannat.

– Det var ingen som i sin vildaste fantasi kunde tänka sig hur mycket det skulle bli, säger Pia Westlin som var med under hela planeringen av det nya biblioteket.

– Kanske är det därför det blev så bra, för att det kom underifrån.

Anders Magnusson, kultur- och fritidschef i Oxelösund, säger att det är väldigt lätt att vara chef på Koordinaten. Han behöver inte säga till medarbetarna vad de ska göra, det görs ändå och saker händer.

Personalen från de olika enheterna samarbetar och täcker upp för varandra.

– Vi tar tillvara på varandras kompetens, man lär sig och får förståelse för kollegors jobb, säger Hanna Stål Wintzell, barnbibliotekarie.

Om någon vill låna en bok på kvällen när biblioteket har stängt, men fritidsgården öppet, så fixas det. Och tvärt om, bibliotekspersonalen rycker in och hjälper till om någon av ungdomarna på fritidsgården behöver hjälp.

Men kanske var också suget efter en samlingslokal särskilt stort i Oxelösund.

I årtionden hade Folkets hus i andra änden av Järntorget fungerat som den naturliga samlingspunkten för Oxelösundsborna. När det byggdes 1956 blomstrade Oxelösund och skulle fortsätta att göra så i många år i takt med järnverkets expansion. Till Folkets hus gick folk för att besöka biblioteket, gå på föreningsmöten, se på bio eller teater på Tärnan och dansa på danspalatset Cupol.

Så småningom flyttade biblioteket in i intilliggande Domusvaruhuset, men fortsatte att samarbeta med Folkets hus-föreningen. 1975 beslutade sig kommunen (Socialdemokraterna) att bygga ut Folkets hus och intill den nya rådssalen där kommunfullmäktige skulle hålla sina sammanträden fanns en dörr in till biblioteket.

– Man täljde nästan guld här. Vi hade den tron att det skulle vara oföränderligt. Om någon hade sagt att om 25 år finns inte Folkets hus skulle ingen ha trott på det, säger Mayvor Lundberg.

Hon har suttit för Socialdemokraterna i kommunfullmäktige i ett kvarts sekel, hållit i ordförandeklubban i 22 år och därmed varit med under en stor del av Oxelösunds resa. För det har sannerligen varit en resa, säger hon. Allt skulle komma att förändras.

Inte bara Domus är borta sedan länge, Socialdemokraterna har tappat mark, SSAB har gjort sig av med personal och invånarantalet i den lilla kuststaden har minskat.

Ungefär samtidigt som planerna gjordes på att renovera biblioteket började Folkets hus-föreningens ekonomi att gå knackigt. Socialdemokraterna ville fortsätta stötta föreningen ekonomiskt, men hade inte längre egen majoritet. Med stöd av Vänsterpartiet röstade fullmäktige igenom ett halverat stöd. Det blev dödsstöten för föreningen som gick i konkurs.

– När det stod klart att vi hade förlorat vårt Folkets hus var det nästan så att jag grät blod, berättade Mayvor Lundberg för lokaltidningen Södermanlands Nyheter.

2006 såldes Folkets hus till en privat fastighetsägare som gjorde ett försök att fortsätta driva huset för allmänheten. Det misslyckades och huset såldes ännu en gång. Det talades om planer på att göra om det för Socialdemokraterna, Oxelösund och hela folkhemsbygget så symboliska huset till bostäder. Hyran höjdes för rådssalen och kommunfullmäktige flyttade sina sammanträden till nyrenoverade Koordinaten.

När SD-affischer sattes upp på gamla Folkets hus inför valet 2014 var det som att skära i hjärtat på gamla Socialdemokrater i kuststaden.

Det talas om fyra olika uppdrag för folkbiblioteken: kunskap, information, kultur och en social funktion. I Oxelösund är bibliotekets viktigaste funktion det senare.

– Det viktigaste är att det är en mötesplats, säger Hanna Stål Wintzell.

– När de kommer hit följer allt det andra. Man upptäcker att det kommer en teaterföreställning och kan boka biljetter, man lånar en bok eller läser en tidning.

Mayvor Lundberg har samma uppfattning.

– Det sociala är det viktigaste. Många går dit för att umgås. Ja, det är verkligen en central punkt.

Det är så roligt på biblioteket i Oxelösund att besökare från grannkommunen ofta kommer dit, berättar Anders Magnusson. Även den större grannkommunens förskolebuss åker regelbundet till Oxelösunds bibliotek.

– Det är inte ett tyst bibliotek, konstaterar Hanna Stål Wintzell.

– Man går inte hit för att få lugn och ro, utan för att umgås, säger Anders Magnusson.

Det finns ett tyst rum för dem som vill ha ro, men kanske, säger de, finns det Oxelösundsbor som åker till andra bibliotek för att få tystnaden.

Om det är så är det ändå inget som direkt påverkar besöksstatistiken. Den talar sitt tydliga språk. Även om besök till fritidsgården och kommuncenter ingår utgör de bara en liten del av alla besökare till biblioteket.

Liksom på många andra håll har det ställts sparkrav på biblioteket i Oxelösund. Och personalen får emellanåt påminna politikerna om den verksamhet som bedrivs. Driftkostnaden ligger ungefär i mitten jämfört med landets övriga kommuner.

Att SSAB är den största arbetsgivaren märks fortfarande, då många jobbar skift och har möjlighet att besöka biblioteket på för- och eftermiddagar och inte bara senare på kvällen som i många pendlarorter. Varje förmiddag – tills pandemin slog till –  samlades ett gäng före detta järnverksanställda för att fika, prata och läsa tidningen.

Under pandemin sjönk besöksantalet drastiskt som på många andra ställen. Under sommaren återvände dock en del av besökarna. Men pandemin påverkar som bekant hela samhället. Festdagarna som planerades i augusti för att fira Oxelösunds 70 år som stad har fått skjutas på framtiden. SSAB har stängt produktionen för sommaren och korttidspermitterat 700 anställda. Visserligen har stödet för Socialdemokraterna stärkts under pandemin, men Mayvor Lundberg är ändå osäker på om de ska kunna fortsätta styra i Oxelösund efter nästa val.

– Jag vet inte. Det är ju hårfint och SD går ju framåt.

Folkets hus är borta. Hur det går med politiken och järnverket på orten får framtiden utvisa. Men Oxelösund har sitt nya vardagsrum.