Prenumerera på vårt nyhetsbrev
De viktigaste nyheterna direkt i din inkorg!
Böckerna som censureras mest i USA
8 apr 2024 • < 1 min
Försöken att få bort böcker som handlar om sex, hbqi-frågor eller rasism eskalerar i USA. Här är de tio böcker som ansågs farligast 2023 och som plockades bort mest från bibliotekshyllorna.
De tio titlar som har råkat ut för flest censurförsök i USA under 2023.
Det är amerikanska biblioteksföreningen, American Library Association (ALA), som har sammanställt en lista över de tio mest utmanade böckerna under 2023.
Antalet titlar som har censurerats ökade med 65 procent under förra året. Grupperna som jobbar för att få bort böcker från bibliotekshyllorna riktar framför allt in sig på böcker om hbtqi-frågor och böcker som på något sätt handlar om rasism eller helt enkelt handlar om svarta personer.
”På ALA kämpar vi för friheten att välja vad du vill läsa. Att belysa dessa påtryckningsgruppers skadliga arbete är en av de åtgärder vi måste vidta för att skydda vår rätt att läsa”, säger Emely Drabinski, ordförande för ALA, i ett uttalande.
Förra veckan kunde Biblioteksbladet berätta om ett politiskt förslag i delstaten Louisiana som ska förbjuda skattefinansierat medlemskap i ALA.
Fakta Böckerna som råkade ut för flest censurförsök 2023 är:
- Gender Queer av Maia Kobabe. Orsak: Hbtqi-innehåll som påstås vara sexuellt explicit.
- All Boys Aren’t Blue av George M Johnson. Orsak: Hbtqi-innehåll som påstås vara sexuellt explicit.
- This Book is Gay av Juno Dawson. Orsak: Hbtqi-innehåll, sexualundervisning, påstås vara sexuellt explicit.
- The Perks of Being a Wallflower av Stephen Chbosky. Orsak: Påstås vara sexuellt explicit, hbtqia-innehåll, våldtäkt, droger, svordomar.
- Flamer av Mike Curato. Orsak: Hbtqi-innehåll som påstås vara sexuellt explicit.
- The Bluest Eye av Toni Morrison. Orsak: Våldtäkt, incest, påstås vara sexuellt explicit, innehåller frågor om rättvisa, mångfald och inkludering (”EDI”: Equity, diversity and inclusion).
- Tricks av Ellen Hopkins. Orsak: Påstås vara sexuellt explicit, droger, våldtäkt och hbtqi-innehåll.
- Me and Earl and the Dying Girl av Jesse Andrews. Orsak: Påstås vara sexuellt explicit, svordomar.
- Let's Talk about it av Erika Moen och Matthew Nolan. Orsak: Påstås vara sexuellt explicit, sexualundervisning, hbtqi-innehåll.
- Sold av Patricia McCormick. Orsak: Påstås vara sexuellt explicit, våldtäkt.
En enkel bildgoogling på ”Gender queer sexually explicit” visar att denna tecknade serie har inslag vilka enligt alla rimliga definitioner ÄR sexuellt explicita, och ”All boys aren’t blue” ska vara ganska detaljerad i sin sexskildring (”The reader is given a step-by-step description of what happened when Johnson first gave and received anal sex” -https://www.richlandlibrary.com/blog/2022-06-08/im-banned-all-boys-arent-blue). Sedan kan man förstås tycka, vilket även jag gör, att dessa sexskildringar i sig själva egentligen inte är mycket att orda om. Särskilt som ungarna idag antagligen har sett internetporr redan innan de är tonåringar… Men vill vi ha ett konstruktivt offentligt samtal kan man inte ägna sig åt att fördumma motståndarsidans position genom sådant som att reducera klara fakta till något som ”påstås”.
Precis så, Magnus. Genom att ständigt hänvisa till något som ”påstås vara” på ett visst sätt slipper man själv argumentera för att den ”påstådda” saken har en självklar plats på ett skolbibliotek eller ingå i en litteraturlista för minderåriga barn. Så länge man vägrar bekräfta eller dementera det som hävdas av kritikerna, behöver man aldrig stå upp för det. Bättre då att demonisera motståndaren och insinuera att det rör sig om moralpanik eller lögner. Man räknar kallt med att ingen orkar kolla upp det på egen hand.
Blir lite nyfiken på användandet av uttrycket ”påstås vara”. Är det redaktionen själv som står för den formuleringen eller är det ALA? Om det är det förstnämnda, har redaktionen själv tagit del av böckernas innehåll eller utgår man bara ifrån att det inte går att belägga? Det är nämligen hur lätt som helst att kolla upp innehållet i böckerna, särskilt inom våra yrken som förmenta informationsexperter. Kanske rör det sig om en definitionsfråga? Om det nu är så att illustrationer som explicit skildrar bl a oralsex inte anses vara ”explicita” (som i exempelvis boken Gender Queer), vad har man då för definitioner på begreppet?
Om man sedan gör sin egen hemläxa istället för att förlita sig på det alltmer politiskt aktivistiska ALA skulle man snabbt se att de flesta s k försök till ”censur” i USA inte handlar om att bannlysa böcker från folkbibliotek utan om att antingen plocka bort dem från grundskolebibliotek eller från litteraturlistor som riktas till minderåriga. Att man sedan skulle rikta in sig på böcker om rasism eller med svarta karaktärer just av de anledningarna är nonsens. De enda böcker om rasism och med svarta karaktärer man kritiserar är de som paketeras på ett klart vänsterideologiskt, separatistiskt, identitetspolitiskt sätt.
När jag själv jobbade på ett amerikanskt bibliotek i Ohio i början av 2000-talet var ALA en organisation som alla bibliotekarier kunde känna sig representerade av. Under senare år har tyvärr ALA girat hårt åt vänster och anammat de mest destruktiva och söndrande intersektionella DEI-dogmerna. Jag har f d kollegor som berättar om hur aktivistiska, ALA-trogna bibliotekarier i USA numera själva rensar bort böcker som de enligt DEI anser vara ”problematiska”, helt utan insyn. Situationen på amerikanska folkbibliotek är så infekterad numera att bibliotekarier som har åsikter till höger om mittstrecket ofta inte längre vågar säga vad de tycker av rädsla för repressalier. Allt detta pågår i det tysta samtidigt som ALA utåt slår sig för bröstet och utger sig för att vara det fria ordets förkämpar.
Jag tycker att det är beklämmande att man utgår ifrån ALA:s version av situationen utan minsta tillstymmelse till källkritik. Uppenbarligen står man över något så tarvligt om man har ”rätt” åsikter.