Fyra svenska röster från bibliotekens världskongress Ifla Wlic som under veckan ägt rum i Dublin, Irland.

”Jag trodde att man skulle få veta något mer under konferensen eller se tecken på vägen framåt”

Salomon Hellman, inköpare och katalogisatör för barnmedier på Stockholms stadsbibliotek.

”Det var en lyckad konferens. Det fanns ett uppdämt behov av att ordna något sånt här nu när det varit pandemi. Det var vitalt, alla var taggade och det var ett bra program, bra uppslutning. Met det kändes som att det fanns en elefant i rummet!
Det var mycket prat bland besökarna, många var osäkra på vad som hänt inom Ifla. Det har märkts att det saknats information om det som varit. Många återkom till det och uttryckte en ambivalens kring sitt eget engagemang: de är fokuserade på att göra bra grejer i någon sektion, men det känns kluvet om man inte vet om ledningen gör sitt för att organisationen ska komma framåt och reda ut det som finns.
Jag står bakom uttalandet som (Stockholms stadsbibliotekarie) Daniel Forsman gjort om att vi måste lämna Ifla om det inte blir förändring. Det är rimligt i det här läget. Jag trodde att man skulle få veta något mer under konferensen eller se tecken på vägen framåt.”

”Det finns många frågor kvar som inte är besvarade”

Catharina Isberg, chef för Helsingborgs stadsbibliotek, ledamot i Iflas management & marketing-sektion,

”Det är positivt att Ifla har släppt public library manifesto ihop med Unesco, det var en riktig höjdpunkt.
Situationen i Ifla har diskuterats i olika forum och brevet som nyligen skickades till styrelsen som många har skrivit under, har diskuterats och nämnts vid flera tillfällen. Men många har också sagt att vi pratar inte om det.
På torsdagen satt Barbara Lison, Iflas nya treasurer, Kirsten Boalt och Halo Locher på scenen och presenterade förändringsarbetet som man har påbörjat och hur man ser på det och sen gav de stort utrymme till frågor. Frågorna handlade om öppenhet, transparens, stiftelsen SIGL och Iflas koppling till den. Styrelsen var noga med att säga att det är två enheter, trots att SIGL står för 66 procent av av Iflas rörelsekostnader och bekostar delar av Iflas personal – så visst finns det en stark koppling.
Jag tycker att man svarade på frågorna och hörde, men det finns många frågor kvar som inte är besvarade. Jag tänker att återrapporteringen är viktig och att Iflas general assembly i augusti är nästa viktiga steg.”

”Jag känner själv en viss klimatskam som är här”

Karolina Andersdotter, doktorand vid Åbo Akademi. Presenterade Astrid Lindgren-koden, ett projekt där författarens anteckningsböcker med stenografi har översatts med hjälp av crowdsourcing.

”När Irlands förra president Mary Robinson inledningstalade berörde hon särskilt klimatkrisen. Vi är en samling personer som åker på interkontinentala flyg som om det vore bussar i luften. Vi anser inte att vi är en del av problemet. Ingen har till exempel pratat om motionen som biblioteksföreningara i Norge och Sverige lade fram 2020, det har bara varit prat om att det har varit så roligt att ses. Det finns ingen recognition av det här, det tycker jag är det sjukaste. Fast man hade en sådan key note speech. Jag känner själv en viss klimatskam som är här.
Folk har sagt att det är konstigt att man inte talar mer om situationen i Ifla. Men jag är inte så förvånad, alla är så glada över att ses och jag tror att det finns de som gillade Gerald Leitner mycket och som inte vet så mycket om det som hänt. Det har varit frågestunder programpunkten Out in the open, där det var jättemycket folk. Många hade inte en aning om det här – och många hade en aning men låtsades som att inget konstigt har hänt.”

”Jag har pratat mycket med folk om hbtq och det har varit jätteintressant”

Christer Edeholt, biblioteksutvecklare, Region Västerbotten. Har presenterat arbetet med hbtq-diplomering av folkbiblioteken i Västerbotten.

”Jag har pratat mycket med folk om hbtq och det har varit jätteintressant, jag har träffat så mycket folk som varit så positiva, bland andra en från ett universitetsbibliotek i Hongkong. Man tänker ju att det ska vara helt omöjligt med hbtq där, men hon berättade att de har studenter som forskar i sådant. Samma sak i Polen, där är det också svårt men universitetet är en fristad där man kan jobba.
Det är kraftfullt att träffa biblioteksfolk från hela världen och höra olika perspektiv. Det har varit en del prat om det här med Iflas korruptionsgrejer. Det har absolut satt sin prägel på konferensen – men även om det sätter sin prägel, så finns det en positiv våg inom alla som träffas att det här ska vara bra, man ska få ut saker. Det har inte varit betungande, man har känt av det och det har pratats om det. Ändå har känslan varit positiv under hela konferensen.”