Ett år efter invasionen – "Daglig kamp för överlevnad"

Ett år har gått sedan Ryssland invaderade Ukraina. Årsdagen uppmärksammas på flera håll runt om i Bibliotekssverige och samtidigt fortsätter arbetet för att på olika sätt stötta Ukraina.

Klockan 17.00, i dag fredag den 24 februari, läser poeter, översättare och bibliotekarier, dikter på åtta bibliotek runt om i Stockholm. Det handlar om dikter hämtade ur samlingen Dikter: En antologi för Ukraina. I den mångspråkiga antologin medverkar över hundra poeter och översättare, som Ann Jäderlund, John Swedenmark och Anna Jörgensdotter. På biblioteken i Hässelby gård och Rinkeby, läser bibliotekarier texterna tidigare på dagen.

Cecilia Åkerdahl, programsamordnare på Stockholms stadsbibliotek, påpekar att man har uppmärksammat situationen i Ukraina under hela det gångna året. Det har anordnats diktläsningar även tidigare, men också panel och författarsamtal, sagostunder och språkkaféer.

– Nu tycker vi att även årsdagen behöver uppmärksammas, kriget i vårt närområde pågår fortfarande och vi påverkas i allra högsta grad av det, menar Cecilia Åkerdahl.

Stunden på biblioteket, på biblioteken, är också en möjlighet att ge besökarna ett tillfälle att reflektera, att stanna upp och skänka en tanke till krigets offer.

– Det är också en viktig aspekt att visa att man kan söka tröst i litteraturen. Helga Krook, en av antologins redaktörer har uttryckt det fint, att en dikt kan tyckas världsfrämmande i en tid av krig och kris men ändå söker vi oss till dikten i akuta lägen, säger Cecilia Åkerdahl.

I Göteborg gästar författaren och journalisten Lisa Bjurwald stadsbiblioteket på lördag klockan 14.00. I ett samtal med Joakim Berndtsson, universitetslektor, kommer hon att berätta om sin reportagebok Slava Ukraini! Kvinnors motstånd under Rysslands krig.

Under året som har gått är det många i den svenska och internationella bibliotekssektorn som på olika sätt har hjälpt Ukraina. Som Biblioteksbladet tidigare har skrivit bildades Ifla Cultural Heritage for Ukraine Task Force, strax efter anfallskrigets början. Arbetsgruppen jobbade med att samla information och skapa kontakter för att på så sätt kunna koordinera och samordna olika typer av bilaterala insatser. Det handlar också om att skapa en bild av vad som har förstörts för att i nästa steg återuppbygga och återskapa.

Tidigare biträdande riksbibliotekarie Lars Ilshammar sitter med i den gruppen och han är också med i nätverket Sucho, Save the Ukrainian Cultural Heritage Online. De har fokus på att spara det digitala kulturarvet från bibliotek, arkiv och museer.

– Tyvärr måste jag säga att det inte har varit så mycket aktivitet i Ifla-gruppen, men det kan möjligen ha att göra med den allmänna turbulensen inom Ifla. Om man ska dra några slutsatser av året som gått och av olika typer av engagemang för Ukraina, så är det nog att stora organisationer och myndigheter är mer byråkratiska och mer hierarkiska och därför inte så snabbrörliga som mer löst sammanhållna nätverk kan vara, säger Lars Ilshammar.

För Sucho, har det gått bättre, konstaterar han. Allt från deltagare, från hela världen, har kommit till och Lars Ilshammar menar att nätverket är en av flera viktiga krafter när det kommer till att stödja kulturarvet i Ukraina. Det arbete som görs handlar bland annat om att få utrustning på plats för digitalisering inom Ukraina.

– Även om man skulle vilja det, så finns det ju laghinder för att flytta ut material från Ukraina. Lagstiftningen tillåter inte att skyddsvärt material förs ut och digitaliseras i exempelvis Norden. Här skulle det annars kunna stanna tills läget lugnar ner sig men nu måste man göra det på plats, berättar Lars Ilshammar.

Han påpekar att många institutioner har skadats och menar att det är en systematisk förstörelse av det ukrainska kulturarvet, ett försök att utplåna ukrainsk kultur. Dessutom råder det en akut brist på modern teknik på många institutioner, bland annat på grund av att mycket pengar har gått åt till att rusta upp försvaret och inte till eftersatta bibliotek, museer och arkiv.

– Så de har en eftersatt teknisk standard redan från början. Det är också ett skäl att få dit utrustning. Vi har gjort den reflektionen att det allra mest effektiva sättet är att försöka köpa utrustningen på plats eller beställa den inifrån Ukraina. Då gynnar man det lokala näringslivet och man undviker allt krångel med transporter från andra delar av Europa, tull och importbegränsningar, säger Lars Ilshammar.

Under året har han haft och har fortfarande, regelbunden kontakt med Nationalbiblioteket Vernadsky i Kiev. Han berättar att de har, eller snarare hade, 800 anställda. Nu är många av dem antingen på flykt eller inkallade. Biblioteket med sina stora samlingar ligger centralt i huvudstaden och var ytterst nära att träffas av en rysk kryssningsrobot i oktober. Den landade bara 50 meter från biblioteket som klarade sig utan personskador. Bara några fönster blåstes ut. Samlingarna, med som Lars Ilshammar säger det, en avgörande del av Ukrainas äldre historia, finns kvar.

Varje dag innebär flyglarm, robotangrepp och strömavbrott i flera timmar i sträck. Lönerna för de anställda är begränsade, de har som mest halva lönen kvar och många har fått sina hem förstörda.

– Det är en daglig kamp för överlevnad, i meningen att få institutionerna att fungera och kunna hålla någorlunda öppet. Det handlar om att hålla näsan ovanför vattenytan och några stora framtidssatsningar är inte möjliga att genomföra, konstaterar Lars Ilshammar.

Han hoppas att Sucho inom kort tid kommer att kunna hjälpa Nationalbiblioteket Vernadsky med två avancerade storformatsscannrar. Dessa kommer att underlätta för digitaliseringen av material ”som inte låter sig stoppas i arkmatare”. Lars Ilshammar understryker också vikten av att, förutom hjälpen med utrustning, utbildning och kompetens, visa att kollegor i väst fortfarande bryr sig och håller kontakten.

– Att de trots allt orkar släpa sig till jobbet handlar väl om någon sorts motståndsvilja och när det gäller biblioteket, säkert en stark känsla för vikten av kulturarv och samlingar. Målet att utplåna Ukraina och dess kultur får inte lyckas så någon sorts trotsighet finns nog i botten. Det är också en sorts försvar mot aggression och angrepp, säger Lars Ilshammar.