Medarrangörer av Liber-konferens lojala med Fidesz-regimen

18 aug 2023 • 7 min

"Genusvetenskap är propaganda", säger István Monok från ungerska vetenskapsakademins bibliotek som var med och arrangerade Liber-konferensen i Budapest. Samtidigt nekades representanter för hbtqi-biblioteket Háttér i Budapest att delta på den årliga konferensen.

– De skrev inget homofobiskt eller så i svaret, så vi vet inte varför vi nekades, men vi tycker det är konstigt, säger Péter Hanzli, volontärbibliotekarie på Háttér-biblioteket i Budapest.

Ett begränsat antal biljetter delades ut gratis för att deltagare som inte har ekonomiska möjligheter skulle kunna delta på Liber-konferensen som hölls i början av juli i Budapest. På Háttér-arkivet, som håller sin verksamhet vid liv med hjälp av volontärer och stipendier från utlandet (”givetvis får vi inget stöd från ungerska regeringen”), ansökte Péter Hanzli och en av hans kollegor.

– Vi skickade in en motivering som bedömdes av ett antal anonyma personer. Ett par av dem satte höga poäng på min ansökan, det högsta 4,7 av 5. Men någon valde att sätta bara 2,7 poäng. Jag tycker det är konstigt, för antingen är något bra eller dåligt, det borde inte skilja så mycket, säger han.

– Men de svarade nej till oss båda och vi hade inte råd att betala för biljetterna.

Háttér driver sin verksamhet i ett vanligt bostadshus i centrala Budapest. De är beroende av medel från utlandet eftersom de inte får något stöd från den ungerska regeringen. Foto: Annika Clemens

Inne i Háttérs arkiv-rum når fyllda bokhyllor upp till taket. Háttér-arkivet, som samlar böcker, tidskrifter och annat material som handlar om hbtqi-frågor och hbtqi-personers rättigheter, håller till i en lägenhet i ett vanligt bostadshus. Det finns inga skyltar och för den som inte känner till verksamheten går det inte att veta att här finns böcker som inte längre går att få tag på i bokhandeln.

Organisationen har funnits sedan 1995 och arbetar med flera program; hotline, hiv-prevention, information och juridiskt stöd. Och så arkivet som samlar litteratur och vetenskapliga artiklar, främst relaterat till Ungern, men också från utlandet.

Diskussioner fördes inom Libers styrelse om huruvida Budapest var en lämplig plats för en årlig konferens. Framför allt sedan kritik hade framförts och en av deltagarna i chefsprogrammet hoppat av och meddelat att hen som homosexuell inte kände sig trygg med att åka till Ungern. Diskussionerna resulterade i ett studiebesök för deltagarna i chefsprogrammet på just Háttér-biblioteket.

Ungern har i flera år kritiserats för sin anti-hbtqi-politik. Inte minst sedan lagen som förbjuder hbtqi-information till barn klubbades. Den gör det i praktiken omöjligt för lärare att ta upp hbtqi-frågor i skolan och förbjuder bokhandlare att ställa fram böcker som kan uppfattas ha hbtqi-tema. Den drevs igen om av Fidesz-regeringen med motivet att skydda barn från pedofili. Det är förbjudet att byta juridiskt kön i Ungern och genusvetenskap undervisas inte längre på universiteten.

Péter Hanzli och L Balázs Szabó arbetar som volontärer vid organisationen Háttér som arbetar för hbtqi-personers rättigheter. Foto: privat

Men regeringens attityd är inte något som de ungerska arrangörerna av Liber-konferensen tycker är problematiskt. Konferensen där representanter för Europas forskningsbibliotek samlades, arrangerades med hjälp av ungerska vetenskapsakademins bibliotek och informationscenter där István Monok är generaldirektör.

– Genusvetenskap är i sig propaganda, hävdar han.

Biblioteksbladet träffar honom på hans kontor där fönstren vetter mot Donau och Buda-höjden där slottet och presidentpalatset tornar upp. Han pekar och berättar att man kan se att Viktor Orbán är hemma eftersom flaggan är hissad.

Biträdande generaldirektör Dóra Kalydy Gaálné som också är med under intervjun förklarar att eftersom det är förbjudet att undervisa om sexualitet, och därmed homosexualitet, i skolorna, så finns heller inget behov av genusvetenskap på universiteten.

Kritiken som har framförts mot regeringen för borttagandet av genusvetenskapen är också propaganda, förklarar István Monok vidare.

– Staten har sagt att den inte kommer att finansiera det. Då kom propagandan om att regeringen hatar transpersoner och så vidare. Det kanske finns några som gör det, men generellt är det accepterat.

Dóra Kalydy Gaálné och István Monok förklarar att biblioteken inte på något sätt drabbas av regeringens politik i Ungern.

Han förklarar också att Fidesz-regeringen har tagit tillbaka kontrollen över landet, sedan västländer och investerare från väst fick mycket inflytande efter kommunismens fall (”Vi tycker inte att någon från andra länder ska lösa våra problem”). Han håller inte heller med om kritiken om brister i pressfriheten, som bland annat EU har riktat mot Ungern.

– Vad är egentligen skillnaden mellan nyheter och propaganda? Västliga länder har ingen information förutom CIA-propaganda. Vi har mer information för vi hör den ryska positionen också. I Ungern får vi höra fler röster, fler perspektiv än i till exempel Tyskland.

Enligt kritikerna består nyheter på ungerska public service-kanaler av regeringspropaganda och nästan alla stora medier har köpts av Orbán-vänliga aktörer.

– De behövde inte sälja men de sålde för pengar. Sen klagar de, men det är inte sant vad de säger, säger István Monok.

Dóra Kalydy Gaálné lägger till att det finns flera olika kanaler på radio och tv att ta del av.

– Huvudkanalerna är gratis. Men om man vill ha höger, eller vänster, extremvänster, då måste man betala.

Från fönstret i István Monoks arbetsrum ser man över till andra sidan Donau där president Viktor Orbán och regeringen håller till om dagarna.

Biblioteken har inte på något sätt påverkats negativt av regeringens politik, påstår de. Tvärt om fungerar biblioteksverksamheten mycket bra, och även små orter på landsbygden har bibliotek. Ungern har fler bibliotek i förhållande till antalet invånare än många västländer, berättar de vidare. De är också friare än i väst. Som exempel nämner István Monok att biblioteken i Tyskland måste köpa in arabiska böcker och konstaterar att det inte är demokratiskt att biblioteken inte får bestämma detta själva.

Tillbaka till Háttér-biblioteket.

– De har fel på så många nivåer, säger L Balázs Szabó, också bibliotekarie och volontär.

Men han vill framföra en möjlig förklaring till ett av de resonemang som fördes på ungerska vetenskapsakademins bibliotek och informationscenter: biblioteken omfattas inte av ”propagandalagen”, som han kallar lagen som förbjuder främjande av homosexualitet till minderåriga. Och det är bara nyligen som inspektioner har börjat göras av bokhandlare för att kontrollera om de har ställt fram hbtqi-litteratur. Kontrollerna hade inte påbörjats när István Monok och Dóra Kalydy Gaálné intervjuades av Biblioteksbladet.

Det är trångt inne på Háttérs arkiv. Háttér är en fristående organisation för hbtqi-personers rättigheter. I sitt arkiv samlar de litteratur och annat material som inte finns tillgängligt för alla och som i dag är förbjudet att sprida bland barn och unga i Ungern.

Men trots att biblioteken inte omfattas av lagen har den ändå påverkat dem i viss utsträckning, konstaterar L Balázs Szabó.

– Vi har mött en del bibliotek som har börjat censurera böcker för att vara på den säkra sidan.

I Nagymaros, en lantlig stad längs Donau norr om Budapest, såg borgmästaren boken A Fairytale for Everyone när han besökte bibliotekets barnavdelning. I boken återberättas traditionella sagor. Här finns bland annat en romsk Askungen, en lesbisk Snödrottning och en hjort som bryter könsnormerna.

Trots att lagen inte omfattar bibliotek beordrade borgmästaren att boken skulle flyttas.

– Det presenterades som en stor skandal, ”vad ska hända med våra barn?”. Och biblioteket lydde. De är ju beroende av finansiering från staden.

Háttér kontaktade också biblioteket.

– Bibliotekarien var öppensinnad, som bibliotekarier brukar vara, men sa att de var tvungna att lyda borgmästaren, berättar Péter Hanzli.

Efter ett kontrollbesök från myndigheterna, något som kan initieras av klagomål från enskilda medborgare, fick biblioteket senare ett godkännande för att ha boken på biblioteket, så länge den inte stod på barnavdelningen.

Utöver arkivet erbjuder organisationen Háttér även rådgivning, information, juridisk hjälp, hiv-prevention och arrangerar kulturevenemang.

Att genusvetenskap inte längre finns som ett val på ungerska universitet ser representanterna från Háttér som ett allvarligt problem, liksom det faktum att ungerska barn inte får ta del av hbtq-litteratur.

– Det är ganska sorgligt att de säger så, och högst oprofessionellt, säger Balázs Szabó om de uttalanden som företrädarna för ungerska vetenskapsakademins bibliotek och informationscenter gör.

Är det då lämpligt att Liber håller en konferens i Budapest där arrangörerna så tydligt tar avstånd från de värden som Liber säger sig stå för?

– Det beror på, säger L Balázs Szabó.

– Om folk kommer hit och har en konferens utan att nämna och lyfta situationen, då är det som att stödja den och det är inte bra. Men om du kommer hit och lyfter problemen och ger röst åt de kritiska åsikterna, är det en annan sak.

Háttér deltog alltså inte i Liber-konferensen, men det finns andra som saknade ett tydligt uttalande från ordförande om de demokratiska bristerna i ungersk politik. Julien Roche, ordförande i Liber, har tidigare svarat Biblioteksbladet att Budapest var en perfekt plats för den årliga konferensen. ”Det är precis därför vi valde att komma till Ungern. För att starta en konversation med forskningsbibliotek och skapa en plats för dialog där alla medlemmar är fria att tala om alla ämnen utan restriktioner. Detta sa jag i mitt öppningsanförande.”

På Háttér önskar de att frågan skulle lyftas, eftersom många ungrare inte har tillgång till den informationen. De som inte själva känner någon hbtqi-person kanske inte inser vad problemen handlar om. Och, berättar Háttér-representanterna, regeringens propaganda har börjat ge effekt.

– Människor har inte andra källor, regeringens information är all information de får och det förändrar deras sätt att tänka. Homofobiska attacker ökar eftersom det anses okej att förtrycka hbtqi-personer.

Att en annan internationell biblioteksorganisation, Ifla, har beslutat att hålla nästa års Wlic-konferens i Dubai tycker de är förfärligt.

– Ett förskräckligt val. Att Liber hade konferens här i Ungern kan man diskutera, men här hotas man i alla fall inte av fängelse om det skulle komma fram att du är en hbtqi-person. Men jag förstår inte att någon från ett demokratiskt land skulle vilja åka till Dubai, säger L Balázs Szabó.

Gemensamt med en nystartad arbetsgrupp för bibliotek och hbtqi-frågor med har de skickat brev med stöd till den hbtq-grupp inom Ifla som har opponerat sig mot Dubai som plats för konferensen, berättar Péter Hanzli.

– Man måste åtminstone protestera.

8 kommentarer

  1. ”Jag har nog läst mer genusvetenskaplig forskning än de flesta feminister”. Ödmjukheten själv.

    1. Huruvida jag är beläst inom området har i högsta grad relevans för diskussionen. Ledsen om jag inte lyckades uttrycka mig angående den saken med i allas ögon lämplig blygsamhet. (Men med med tanke på att de flesta av dagens unga feminister tycks ha sina kunskaper om ideologin de bekänner sig till från x antal TikTok-videor, så är det ju inget jätteimponerande anspråk jag gör…)

      1. Ja vad långt man kommer här i världen när man baserar sin världsbild på sina fördomar 🙂

  2. Det är (tragi)komiskt att det från flera håll och kanter heter att ”genusvetenskap är propaganda”. Denna typ av argument är så platta, går ju att vända på…

    1. Genusvetenskap är kanske inte direkt propaganda, men väldigt ofta som den gamla tv-frågesporten Jeopardy: Du har ett svar, ”Det är patriarkatets fel”, och sedan gäller det bara att komma på en fråga… Seriös vetenskap är det ytterst sällan. Så nej, inget universitetsämne medborgarna bör tvingas bekosta via skattemedel.

      1. Vilken intressant syn du har på genusvetenskap Magnus. Jag sökte fram svenska avhandlingar (endast de som publicerats i fulltext, pga öppen vetenskap) i den nationella ämneskategorin genusstudier* och ögnade igenom sammanfattningarna. Ganska få av dem använde sig av Jeopardysvaret tyckte jag, och ofta använder de sig av metoder och teoretiska modeller som är ofta förekommande i humaniora och samhällsvetenskap – så ämnet är knappast mindre seriöst än de disciplinerna. Men du kanske drar en annorlunda slutsats? Vore intressant att höra i så fall!

        Jag fastnade lite extra för avhandlingen ”Om mäns pro- och antifeministiska engagemang” från 2021 (http://www.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:1538406) och i synnerhet kapitlet ”Modell över mäns förhållningssätt till feminism” på sidan 183. Jag tror att detta skulle kunna vara intressant även för dig och jag ser fram emot en diskussion om det!

        * Det blir en väldigt lång länk när sökningen blir del av länken, men iaf: http://www.diva-portal.org/smash/resultList.jsf?query=&language=sv&searchType=RESEARCH&noOfRows=50&sortOrder=dateIssued_sort_desc&sortOrder2=title_sort_asc&onlyFullText=true&sf=all&aq=%5B%5B%5D%5D&aqe=%5B%5D&aq2=%5B%5B%7B%22categoryId%22%3A%2211768%22%7D%2C%7B%22publicationTypeCode%22%3A%5B%22monographDoctoralThesis%22%2C%22comprehensiveDoctoralThesis%22%5D%7D%5D%5D&af=%5B%5D)

        1. I allmänhet är jag väldigt villig att diskutera samhällsfrågor, men just nu har jag knappast tid för någon mer omfattande diskussion. Jag kan dock försäkra dig att jag under alla mina studieår kommit i kontakt med en hel del genusvetenskap och även senare helt säkert har läst mer genusvetenskapligt grundad litteratur än vad de flesta feminister har gjort. Intrycket är väldigt entydigt: Svaret är givet på förhand och alla perspektiv som skulle kunna erbjuda alternativa förklaringar/nyansering antingen ignoreras eller halmgubbas. Läste t.ex. nyligen Amia Srinivasans ”Rätten till sex” och slogs av hur hon uppenbarligen hade väldigt stora kunskaper om genusteori och feministisk historia, men i princip inte gav några som helst belägg för att besitta nämnvärda kunskaper om andra teoribildningar och ämnesområden. Kunskaper vilka hade kunnat bidra till en mer genuin förståelse av det hon skriver om (om genuin förståelse nu var hennes syfte…). Sedan är det förvisso sant att forskning i allmänhet ofta tycks styrd av förutbestämda uppfattningar och en (medvetet vald?) blindhet inför andra perspektiv, men i ett ämne som genusvetenskap förvärras detta av att nästan alla som studerar ämnet gör det utifrån en gemensam grundövertygelse. Själva grunden för ämnet är ju ideologisk på ett helt annat sätt än vad fallet är med nästan alla andra ämnen, såsom framgår av själva namnet. Hade de som vill skriva om kvinnors och mäns roller i samhället tvingats göra det inom andra, teoretiskt bredare ämnen som historia och samhällsvetenskap hade de inte lika lätt kommit undan med Jeopardy-forskningen. Och ja, seriös genusforskning har därför allt att vinna på att genusvetenskap avskaffas som eget ämne.

          1. Jag håller på att (långsamt) läsa Srinivasans bok och tycker kanske att den värderas orimligt högt inte på grund av sitt innehåll utan för att hon är professor vid Oxford och verkar ha en ganska rik och på många sätt privilegierad bakgrund (uppvuxen i Taiwan, Singapore, New York, London; examina från Yale och Oxford). Men framför allt är ju denna bok en samling av essäer (förvisso med lång referenslista, men ändock), vilket skiljer den från vetenskaplig text. Så helt jämförbart är det väl inte – och kanske var hon inte ute efter en ”objektiv” genuin förståelse, utan efter en genuin förståelse av henne (och många andras, men inte allas) perspektiv.

            Jag håller med dig om att ”forskning i allmänhet ofta tycks styrd av förutbestämda uppfattningar” och jag anser att det är en styrka att de förutbestämda uppfattningarna redogörs för tydligt i de teoretiska avsnitt som ofta finns i en forskningspublikation. Det innebär ju att jag får veta utgångspunkten för tolkningen av informationen i forskningen vilket blir mycket tydligare än om påståenden och tolkningar slängdes fram utan att redogöra för den teoretiska bakgrunden till slutsatserna. Det gäller inte bara genusvetenskapliga teorier utan även om forskaren teoretiskt lutar sig på Castells, Bostrom, marxism, Latour, keynesianism, spelteori, osv osv.

            Den medvetet valda blindheten du nämner – jag ser det som en avgränsning, t.ex. ett val forskaren gör för att hen kanske tänker att den avfärdade teorin redan finns reperesenterad inom fältet (kunskapslucka saknas) eller för att hen inte tycker att det perspektivet är intressant (eftersom man inte är livegen så får man välja vad man forskar på – individens nycker begränsas av forskningsanslag och antagningsnämnder). Det går inte att skriva om och veta allt (renässansmänniskans tid är förbi) och avgränsning är ett viktigt verktyg för en forskare.

            I Åbo där jag är verksam finns många inom filosofiämnet som är intresserade av Wittgenstein. Man kan säga att de har en gemensam grundövertygelse. Jag vet inte om jag tycker att ett gemensamt studie- och forskningsintresse är något negativt. Tvärtom. Även de bredare ämnen du nämner (historia, samhällsvetenskap) tenderar ju att delas upp efter ämnen (statsvetenskap, juridik, företagsekonomi, nationalekonomi, ekonomisk historia), teorier (inom nordiska språk brukade t.ex. generativismen vara stark i Lund, språkhistoria och namnforskning i Uppsala), eller särskilda perioder (tidigmodern historia, medeltiden, antiken – olika lärosäten olika starka beroende på verksamma forskare, lektorer). Jag tror att det är svårt att komma ifrån specialisering och jag förstår inte varför vissa skulle vara mindre legitima än andra. Det störiga med genusvetenskap kanske är att de fått för mycket uppmärksamhet. Såge forskningsfinansieringen och medieuppmärksamheten annorlunda ut hade vi kanske istället haft en klappjakt på runologer.

            Apropå historia så tycker jag också att du missar anledningen till att forskningen om kvinnors och mäns roller i samhället tar så stor plats nu – ämnet är ju gravt underbeforskat på grund av århundraden av exkludering av kvinnor i nästan alla delar av samhället – trots att denna grupp människor utgör c:a 50% av människorna. Det är anmärkningsvärt och sätter naturligtvis spår i samhället i dag (mycket att forska på) och har skapat en gigantisk backlog (mycket att försöka återställa och sedan forska på).

Senaste nytt

Reportage

Sommarläsning till hängmattan

Sommarregn, sol och bad och förhoppningsvis en välförtjänt ledighet med tid för läsning. Mellan böckerna kanske också lite läsning om bibliotek. Missade du något under våren? Här finns chansen att ta igen.

5 jul 2024 • 4 min

Nyheter

Almedalen 2024: Brotten mot kulturarvet

Riksbibliotekarie Karin Grönvall och riksantikvarie Susanne Thedéen samtalade om hur samhället kan bli bättre på att förhindra brott mot kulturarvet – och komma åt dem som begår brotten. Dessutom berättar åklagare Eva Wintzell om jakten på boktjuvarna i ett inslag.

4 jul 2024 • < 1 min

Nyheter

Almedalen 2024: Vetenskap för miljarder

En för de flesta okänd, men hittills säker, investering är den i vetenskapliga tidskrifter som omsätter miljarder varje år. Det medför stora kostnader för bibliotek och forskare. Panelen med Pamela Schultz Nybacka, Pelle Snickars och Wilhelm Widmark debatterade. Se hela samtalet här.

4 jul 2024 • < 1 min

Nyheter

Almedalen 2024: Bibliotekens betydelse i kris

När biblioteken utnämns som en samhällsviktig verksamhet i tider av kris och i värst fall krig, hur går det då med självständigheten? Linda Wagenius resonerade om den frågan tillsammans med Helene Öberg och Lisa Mobrand. Hör hela samtalet här.

4 jul 2024 • < 1 min

Nyheter

Almedalen 2024: Ett förlorat kulturarv

Få poddar och youtube-kanaler samlas in och sparas för framtiden. Hur ska minnet av 2020-talet räddas? Hör hela samtalet med Karin Grönvall, Pelle Snickars, Ewa Pihl Krabbe (S) och Marie-Louise Hänel Sandström (M).

4 jul 2024 • < 1 min

Nyheter

Almedalen 2024: Försvaret av det fria ordet

Silvia Ernhagen, Jesper Bengtsson och Brit Stakston diskuterade hur vi ska se till att inte få ett samhälle där böcker förbjuds på biblioteken. "Vi har en bekymrande förkärlek för att importera allt som kommer från USA."

4 jul 2024 • < 1 min

Essä

Juridisk tvångströja kräver kreativa omvägar

Tidigare har det krävts lagbrott för att rädda kulturarv som annars gått förlorat. Kanske går det att dra nytta av dessa exempel när en digitalt uppdaterad pliktexemplarslag ska implementeras, skriver Pelle Snickars, professor i digitala kulturer.

1 jul 2024 • 7 min