I Kanada brinner böcker i undervisningssyfte
9 nov 2021 • 3 min
Böcker rensades bort från kanadensiska skolbibliotek. Några brändes. Anledningen var att böckernas innehåll var föråldrat och hade ett oacceptabelt språkbruk, inte minst i sina beskrivningar av landets ursprungsbefolkning.
Radio Canada var först med att rapportera om en ceremoni som ägde rum 2019. Ett trettiotal böcker brändes då i ”undervisningssyfte” i sydvästra Ontario av den lokala skolstyrelsen, Conseil scolaire catholique Providence. I en video förklarades att man begravde askan från rasism, diskriminering och stereotyper och att förhoppningen var att Kanada ska bli ett inkluderande land där alla kan leva i välstånd och trygghet.
Sammanlagt har mer än 4 700 böcker tagits bort från hyllor i 30 skolbibliotek i regionen. Målet var att ersätta böcker med föråldrat innehåll, böcker som var fulla av negativa stereotyper om Kanadas ursprungsbefolkning. Det var 155 titlar och handlade bland annat om Tintin i Amerika, men också om Asterix och Lucky Luke och om biografier om upptäcktsresande och forskare. Dessa böcker, de som inte brändes, hamnade i pappersåtervinningen.
Rensningen av böcker har alltså pågått sedan 2019 men det var först i september i år som det blev en nyhet som fick mycket uppmärksamhet.
I Sverige har Kvartals Håkan Lindgren skrivit om den kanadensiska debatten som Radio Canadas avslöjande har lett till. Han tar bland annat upp den kritik som handlar om att böckerna har plockats bort på lösa grunder. I det dokument som motiverar varför böckerna ska tas bort, förklaras att böckerna innehåller kulturell appropriering, saknar respekt för kulturen och har ett språkbruk som inte är acceptabelt och att perspektivet i några fall är eurocentriskt.
Aktivisten Suzy Kies som fungerat som politisk representant för ursprungsbefolkningen i allmänhet och abenakistammen i synnerhet, är den som övertalade skolstyrelsen att rensa ut böckerna. Hon har bland annat konstaterat: ”Vi försöker inte utplåna historien, vi försöker korrigera den.” Som hon ser det finns det miljontals böcker som skildrar ursprungsbefolkningen på ett nedsättande sätt och att de stereotyper som böckerna innehåller är både skadliga och farliga.
Men Radio Canada kunde i början av september rapportera att Susy Kies inte alls tillhör abenakistammen. Radiokanalen hittade inte några släktkopplingar till stammen trots att de gick tillbaka till 1780-talet. I samband med avslöjandet lämnade hon sin plats som vice ordförande för premiärminister Justin Trudeaus liberala parti PLC:s kommitté för ursprungsbefolkningar.
Efterspelet har handlat mycket om just Susy Kies ursprung. Skolstyrelsen som stod bakom utrensningen av de 155 titlarna är mer upprörd över att Suzy Kies inte är en äkta abenaki än att böcker rensats bort från skolornas bibliotek. Själv hävdar hon att hennes familj släktforskade i början av 1990-talet och då kom fram till att de härstammade från abenakistammen. I en kommentar till Radio Canada förklarade hon: ”Trots det smärtsamma ifrågasättandet av mina förfäder, min identitet och min kultur så kommer jag att fortsätta mitt arbete för försoning och med att hedra min familjs historia.”

Den tidigare chefen på Etnografiska museet i Stockholm, Anders Björklund, har bland annat skrivit boken Hövdingens totempåle, om den totempåle som museet återlämnade till haislastammen i Kanada 2006. När boken skulle ges ut översatt i Kanada fick det från början så intresserade Royal BC Museum kalla fötter. Arbetet var långt gånget när projektet plötsligt tvärbromsades med motiveringen att man borde ha tagit in experter från ursprungsbefolkningen tidigare i processen.
– Jag anar ju att här finns en debatt om vem som har rätt att skriva om historien, säger Anders Björklund.
Han konstaterar när han tittar på diskussionen om Suzy Kies och utrensningen av böcker på skolbibliotek i Kanada att det inte är svårt att förstå tankegångarna, att ursprungsbefolkningarna på något sätt vill ta revansch och vill ta bort de grövsta exemplen på de övergrepp som gjordes.
– Men det är absolut inte rimligt att försöka mörka historien. Det är långt klokare att låta olika röster komma till tals än att ducka för det svåra, eller censurera.
1 kommentarer
Senaste nytt

Prisas för uppsats om skolbibliotek – ”Finns stora luckor”
Skolbibliotekarien och studenten Peter Frövik gick bort 2024. Till hans minne har nu ett uppsatspris instiftats. Lovisa Thelander är den första mottagaren.
13 jun 2025 • 2 min

Replik: Dik fördömer det gränslösa våldet i Gaza
Ingen organisation kan kanalisera allt engagemang i alla frågor. Men tillsammans är vi i civilsamhället – trots enskilda ofullkomligheter – en verklig kraft att räkna med, skriver Dik:s förbundsordförande Anna Troberg.
12 jun 2025 • 3 min

Är biblioteken inkluderande på riktigt?
Okunskapen om rasism, hbtqi-fientlighet och hot på bibliotek är stor, anser motionärerna bakom fyra förslag som nyligen behandlades på Svensk biblioteksförenings årsmöte. Mer måste göras, anser de.
12 jun 2025 • 4 min

Nu skiter jag i mitt fackförbund!
Ett fackförbund fegar inte ur och slänger sig med tomma ord, skriver bibliotekarien Soledad Cartagena som lämnar Dik i protest mot agerandet kring Gaza.
11 jun 2025 • 2 min

När kriget kom till Solomiansky-distriktets bibliotek
Mycket där påminner om den ryska statsterrorn. Men på den fullskaliga invasionens 1197:e dag blev kriget mer påtagligt än någonsin på Solomiansky-distriktets bibliotek i västra Kyiv.
10 jun 2025 • 4 min

Färre platser på högskolan trots stort behov
Söktrycket till bibliotekarieutbildningarna i Borås är högre än på många år. Ändå har antalet platser minskat. ”Vi vill inte jobba gratis.”
10 jun 2025 • 2 min

Arbetet med gemensam e-plattform måste börja nu
KB har fått uppdraget att förbereda en gemensam plattform för utlåning av digitala medier. Om det ska lyckas bör folkbiblioteken påbörja arbetet redan nu, uppmanar SKR.
9 jun 2025 • 2 min

Värdet av läsning kan inte reduceras till nytta och mätbarhet
Det är bra med satsningar på skolbibliotek och läsfrämjande, men de kan inte bara handla om att höja elevers skolbetyg. Ett annat skäl till att läsa som sällan får plats i debatten är att det kan vara en livlina, skriver Tommy Bildström, ledamot i Statens kulturråds läsråd.
5 jun 2025 • 3 min

De sätter ord på kriget
Bokutgivningen i Ukraina domineras av den fullskaliga invasionen. Biblioteksbladet har pratat med en barnboksförfattare som skriver för barn om kriget, och med två poeter som har egen erfarenhet av att strida vid fronten.
4 jun 2025 • 6 min

Alternativ konferens vill bli en fest för biblioteken
Trots pausade biblioteksdagar blir det en nationell bibliotekskonferens nästa år. ”Behövligt att ändå samla Bibliotekssverige.”
3 jun 2025 • < 1 min

”Biblioteken kommer att få göra statens arbete”
När Statens servicecenter stänger kontor kommer någon annan att behöva göra statens uppgifter på den orten, varnar Sveriges Kommuner och Regioner. Bland annat biblioteken.
2 jun 2025 • 1 min

Kriget försvårar skrivandet för Ukrainas mest kända författare
Andrej Kurkov är Ukrainas internationellt mest kända samtida författare. Rysslands invasion fick honom att sluta skriva. När han nu börjat igen söker han ögonblicken då det inte känns omoraliskt att ägna sig åt fiktion.
30 maj 2025 • 6 min
”Där man bränner böcker bränner man snart också människor” är givetvis en ganska tröttsam kliché och helt enkelt inte särskilt sant, men likväl finner jag bilder av bokbål väldigt olustiga. Den bakomliggande tanken att rena genom eld, kan den någonsin tilltala annat än fanatiker? Fanatiker besatta av tanken på att försöka skapa ett moraliskt rent samhälle där alla följer den rätta vägen. Och här finns ju tveklöst likheter mellan IS/talibanerna å ena sidan och den moderna identitetspolitik-vänstern å den andra. Inte samma våldskapital givetvis (även om id-vänsterns uthängningskampanjer bevisligen orsakat en hel del självmord), men väl samma renhetssträvan, samma vilja att förgöra allt som står i vägen för utopin eller påminner om ett förflutet med andra värderingar. Även samma vilja att använda alla samhällets institutioner för att uppnå de egna målen. Det är sorgligt att den typen av ideologier kan växa sig starka inom biblioteksvärlden, och än mer sorgligt att motståndet är så svagt.