Konservativt bibliotek tillhåll för högerextrema?

Bibliothek des Konservatismus i Berlin beskrivs som viktigt för den tyska "nyhögern", med partiet Alternativ för Tyskland i spetsen. Men biblioteket avvisar bilden: ”De behöver inte vårt bibliotek för att mötas.”

Jonathan Danubio är ansvarig för samlingarna på Bibliothek des Konservatismus. Han är prydligt klädd i en mörk kavaj ovanpå en ljus randig skjorta. Näsduken i kavajfickan är blommig och glasögonen är brun-orangea.

Hans engelska är typiskt tysk, men brytningen är ganska mild. Han ger ett artigt, stillsamt och tillbakalutat intryck men han är ändå ivrig. Bibliothek des Konservatismus huserar på tre våningar i den tämligen opersonliga byggnaden på Fasanenstraße i Charlottenburg i Berlins västra centrum.

Mannen bakom biblioteket och samlingarna, Caspar von Schrenck-Notzing, dog 2009 men gav länge ut tidskriften Criticon, ett forum för ”kontrarevolutionärt tänkande”. Han var inspirerad av den anglosaxiska traditionen i form av Hobbes och Burke.

– Criticon var väldigt viktig mellan 1970 och 2000, faktiskt den viktigaste konservativa tidningen under hela den perioden. Den var mer fokuserad på konservativ teori än på dagspolitik, säger Jonathan Danubio och ringar därmed in även sitt eget intresseområde.

Grundades 2008

2008 grundade Caspar von Schrenck-Notzing Notzing-Stiftung och skänkte sitt bibliotek, 15 000 böcker, till det som i dag är Bibliothek des Konservatismus. Även statsvetaren Günter Rohrmoser har donerat böcker till biblioteket som i dag har runt 40 000 böcker.

För att bli insläppt måste man trycka på en knapp och säga sitt ärende i porttelefonen nere på gatan. Under en vecka har biblioteket mellan tio och tjugo besökare.

Jonathan Danubio pekar på avdelningen för västerländsk identitet, det som på tyska heter Abendland, visar hyllorna med statsvetenskap och böcker som hör hemma i olika discipliner, oavsett om det handlar om konservatism, liberalism eller socialism. Här finns, det som biblioteket lyfter som klassikerna inom varje område, som ekonomi, sociologi och antropologi. Samma sak gäller skönlitteraturen.

Avdelningen för den nästan ofattbart händelserika tyska historien, har fokus på rörelser, personer och fenomen som är av betydelse för tyska konservativa tänkare. Så uttrycker Jonathan Danubio det, vilket innebär att även böcker om nazismen och om och av Hitler, exempelvis Mein Kampf, finns här.

– Men vi har även böcker om den konservativa motståndsrörelsen under det tredje riket, liksom böcker om det tidiga 1800-talet. Och här finns alla de viktiga filosoferna representerade. Självklart finns även maxistisk litteratur här, som Marx, Adorno eller Habermas. För att de är en viktig del av den europeiska filosofihistorien. Och för att det också har varit nödvändigt för konservativa tänkare att kunna argumentera mot dem. Så att ha primärkällorna här, det är betydelsefullt, förklarar Jonathan Danubio.

Den viktigaste avdelningen

Han tar några steg till och poängterar sedan att det som de ansvariga på biblioteket ser som den viktigaste avdelningen, den delen börjar här. Det rör sig om historien om den tyska konservatismen från och med den franska revolutionen fram till i dag. Han pratar om Weimarrepubliken, om den så kallade konservativa revolutionen, om författare som Oswald Spengler, Ernst Jünger och Carl Schmitt.

Det finns fler gångar, fler avdelningar, fler böcker på de svarta hyllorna. Man kan hitta böcker om politiska rörelser olika långt ut på högerkanten, liksom om den franska konservatismen som Jonathan Danubio poängterar har påverkat de tyska åsiktsfränderna.

Han är inte den spralliga typen men när han står framför avdelningarna för konsthistoria, estetik och humanism, slår han fast att just här finns hans eget fokusområde, det som brukar kallas för kulturkonservatism.

Tidningshyllan som är placerad i en annan del av rummet ser vid en snabb anblick ut som vilken tidningshylla som helst, i vilket bibliotek som helst. Men Jonathan Danubio är noga med att förklara, och det gäller både för böckerna och magasinen, att bibliotekets syfte är att försöka dokumentera konservatismens historia, i dess bredaste mening. Vilket innebär att samlingarna innehåller somlig religiös litteratur och annat som är mer libertarianskt, mer nyliberalt, men också det som i Tyskland kallas för ”Neue Rechte”, den nya högern.

Han sveper med handen över tidningshyllan som pryds av schweiziska, amerikanska, kanadensiska, ungerska och nederländska magasin.

Biblioteket är även en tankesmedja

Biblioteket, som har fyra anställda, är också en tankesmedja. Den producerar bland annat en podcast och ett nyhetsbrev i vilket olika konservativ tänkare presenteras.

– Vi försöker samla allt i bok- och tidningsväg som på något sätt är kopplat till konservatism och det har ingen betydelse om jag personligen tycker att det är rätt eller inte rätt. Mitt tycke och min smak är inte det viktiga. Vi tar inte heller någon partipolitisk ställning, säger Jonathan Danubio och fortsätter:

– Våra besökare är, om vi ska förenkla det hela lite, uppdelade i två typer. Den ena är en konservativ besökare som främst läser våra tidningar och som kanske inte är så inne på tunga konservativa teorier. Den andra typen är akademiker, forskare, som kommer hit för att forska och studera ett visst material.

Den anonyma byggnad där biblioteket ligger köptes av rederimagnaten Folkard Edler 2013. Edler skänkte sedan byggnaden till biblioteksstiftelsen. Edler och hans fru tillhör det högerextrema populistpartiet AfD:s (Alternativ För Tyskland) mer frikostiga givare.

Biblioteket anordnar regelbundet seminarier, samtal och debatter och på de tillställningarna, inte sällan med studenter och yngre som målgrupp, är det oftast lapp på luckan, förklarar Jonathan Danubio.

Tidningen Der Spiegel har beskrivit biblioteket som en av de viktigaste mötesplatserna för ”Neue Rechte” och konstaterat att bibliotekets event lockar AfD-politiker, anti-abortaktivister och islamkritiker.

I ett mejl efter intervjun skriver Jonathan Danubio att han ärligt talat inte tror att biblioteket är en viktig plats för AfD-sympatisörer.

”De behöver inte vårt bibliotek för att mötas, särskilt inte som vi bara har ett par events i månaden. Självklart är det så att det är fler AfD-medlemmar bland våra gäster än det är på ett CDU-event, men det gör det inte till en viktig plats för AfD, inte som jag ser det. Några av deras politiker har talat hos oss, men det gäller även för flera andra partier. Vi får inga bidrag från AfD och det finns inget ordnat samarbete. Vi ser oss som en neutral institution som inte ska ha så mycket med dagspolitiken att göra.”