På var sin sida gränsen

Gränsen mellan EU och Storbritannien, mellan Irland och Nordirland, syns knappt. Men skillnaderna är stora, inte minst i bibliotekssektorn. Nordirland som hör till Storbritannien, saknar regering, och det påverkar allt. Till exempel har folkbiblioteken sedan en tid tillbaka inte ens råd att köpa nya böcker.

Stormen Debi sveper över Irland den här dagen. Vinden kommer från alla håll. Det regnar egentligen inte men blött och fuktigt är det ändå i staden som Mournebergen blickar ner på. Inne på det storslagna skrytbygget från förr, knallgula Canal Court Hotel, i Newry, stojar unga fotbollsspelare med gröna jackor med det nordirländska fotbollsförbundets märke på. De är här på landslagsläger och ljudnivån är hög. När de ramlat iväg på dagens första träningspass kommer Elaine Toal in genom dörrarna. Hon har sedan i våras titeln community development manager, för Cilip Ireland, den nordirländska delen av den brittiska biblioteksföreningen.

Hon plockar fram sin dator, putsar glasögonen och slår sig ner i ena hörnet av den beigea soffan som doftar anor, traditioner och pengar. Eller ja, det hade den nog gjort om den inte varit svårt nersutten och sliten här i ett hotellfoajéhörn.

Hennes man arbetar ”in the south” som hon säger det och åker över gränsen till Irland (och till EU) varje dag. De bor utanför Newry som ligger mindre än en mil från gränsen. Själv jobbar hon numera hemifrån, hon som har varit bibliotekarie i femton år. Men många möten blir det, både fysiska sådana och digitala. Den här morgonen har Elaine Toal lämnat barnen i skolan och hon konstaterar att hon inte ens var säker på att skolorna skulle vara öppna den här ovädersdagen.

Bibliotekens kassor gapar tomma

Just nu handlar mycket av hennes arbete om den framtidskonferens som ska arrangeras i april. Hon saknar de där dagliga mötena som var en del av jobbet som bibliotekarie, möten som betyder så mycket för besökarna, men så här långt trivs hon med att fokusera på professionen i stort och med att stötta medlemmarna snarare än allmänheten.

Om inte de nordirländska partierna har enats och fått till stånd en regering den 18 januari nästa år, då ska nyval till det nordirländska parlamentet utlysas inom tolv veckor. Som det är nu finns det inget politiskt styre centralt i Nordirland utan det är statstjänstemän som håller i plånboken och pengarna som finns räcker inte till. Budgetarna är kraftigt kapade i väntan på nästa politiska steg. Vilket gör att bibliotekens kassor gapar tomma. Det påverkar inköpen. Inga nya böcker köps in, förutom e-böcker och dagstidningar, öppettiderna är begränsade.

– Nu börjar det märkas i alla delar av vår verksamhet, inte minst när det gäller vår service gentemot besökarna, säger Elaine Toal.

Hon lägger till att hennes förhoppning är att besökarna inte märker hur illa det faktiskt är. Samtidigt är hon väl medveten om att ju längre den här perioden av ekonomisk limbo pågår, desto svårare blir det att återuppbygga verksamheten.

Gång på gång konstaterar hon att nedskärningar inte är något unikt för biblioteken i Nordirland, att bibliotek i de flesta länder är drabbade. Dessutom är ju alla delar av det offentliga påverkat i Nordirland, sjukvården, skolväsendet och så vidare. Hela landet står och väntar på ordning, stabilitet och politiska beslut.

Bättre budgetar för biblioteken i Irland

I Irland, i Wexford nere i sydöstra hörnet, håller Eileen Morrissey till. Hon är regionbibliotekarie och numera även ordförande för den irländska biblioteksföreningen. Intervjun skulle ha gjorts i samband med en folkbibliotekskonferens i Irland härom veckan men efter diverse strul, även uppkopplingsproblem, hörs vi på telefon.

Hon säger att hon verkligen beklagar situationen i grannlandet, att hon lider med sina kollegor och att hon är tacksam för att det ser helt annorlunda ut i Irland där finansieringen kommer från både regeringen och från de 31 biblioteksregionerna.

– De senaste tio åren har det satsats mycket på folkbiblioteken här. Många nya bibliotek har byggts, mycket material har köpts in och några stängningar av bibliotek har vi egentligen inte sett. Budgetarna våra bibliotek har att röra sig med har blivit bättre år för år och vi har haft tillräckligt med personal. Så nog har vi ett bättre läge än våra grannar, förklarar Eileen Morrissey.

I våras lanserades en ny biblioteksstrategi som i mångt och mycket handlar om att få till ett samarbete mellan biblioteksväsendet och politiken, myndigheter och organisationer när det kommer till prioriterade områden som läskunnighet, klimatet, hållbarhet, hälsa och välfärd.

– Det är så viktigt att inte se biblioteken som isolerade öar, inte minst för att biblioteken ska kunna spela ännu viktigare roller i lokalsamhället såväl som på en större arena, säger Eileen Morrissey.

Hon påpekar också att Irland är ett av de länder vars befolkning växer snabbast i Europa för tillfället, det märks både i städer och byar runt om i landet. Då gäller det att kunna erbjuda en god service som hänger med i den utvecklingen. Det handlar om ”vanliga” öppettider men det handlar också om möjlighet till det som i Sverige oftast kallas för meröppet, att det går att komma in i lokalerna för att låna och lämna böcker även när personalen inte är där.

Krav på censur utmaning för personalen

Men det finns orosmoln även på den irländska himlen. Det är ett relativt nytt fenomen men precis som i USA blir det vanligare och vanligare med försök att censurera böcker på folkbiblioteken i Irland.

– I år har vi verkligen sett hur olika grupper aktivt har arbetat för att censurera innehållet i böcker vi har. Det har inneburit stora utmaningar för personalen. Det har rört sig om både onlinekommentarer och om fysiska protester, berättar Eileen Morrissey.

Hon beskriver hur bibliotekspersonal har filmats på sina arbetsplatser och hur det har påverkat dem. Men, påpekar hon, den nya problematiken har lett till en ännu större medvetenhet om hur viktigt det är att prata om bibliotekens uppdrag som informationskälla och det fria ordet.

Det finns inga siffror, ingen nationell statistik, som talar om hur många fall av censurförsök som har gjorts i Irland. Däremot, understryker Eileen Morrissey, verkar dessa kampanjer vara noggrant orkestrerade och styrda och fokuserar på vissa titlar, vissa ämnen. Det rör sig om samma böcker som har varit aktuella i andra länder.

– Jag är inte särskilt överraskad över att det nu händer även i Irland. Vi har sett samma tendenser i USA en längre tid. Vi lever i en globaliserad värld. De grupper som protesterar, inte sällan högerextrema, de är intresserade av immigrationsfrågan, är klimatförändringsförnekare, är emot vaccinationer, säger Eileen Morrissey.

Många av de böcker som väcker ont blod hos de protesterande grupperna handlar om hbtqi-frågor och Eileen Morrissey påpekar att Irland är ett ganska liberalt land numera, att protesterna inte reflekterar samhället i stort.

Konferensen i april handlar om hela Irland, både Irland och Nordirland, och både Elaine Toal och Eileen Morrissey ser fram emot de dagarna då de kan, förutom att prata om AI, framtiden och bibliotekens roll, också stötta varandra i de helt olika situationer som råder.

– Förhoppningsvis har vi en regering på plats i Nordirland då. Förhoppningsvis kan vi blicka framåt på ett helt annat sätt, när vi vet vad vi har att röra oss med, säger Elaine Toal.