Så damp Statskontorets myndighetsanalys av KB ner på skrivbordet – ett drygt hundrasidigt dokument, ett föredömligt klart och tydligt aktstycke,...

Så damp Statskontorets myndighetsanalys av KB ner på skrivbordet – ett drygt hundrasidigt dokument, ett föredömligt klart och tydligt aktstycke, välskrivet och helt renons på byråkratiska stolpigheter som annars brukar karaktärisera dylika dokument. Till innehållet är det dock deprimerande läsning: med några få undantag kritik och brister, sida upp och sida ner.

Styrningen av verksamheten fungerar inte. KB saknar ”konkreta och uppföljningsbara mål”, långsiktig planering och budgetering för verksamheten. Det finns ingen tydlig plan för digitalisering – en av KB:s viktigaste uppgifter – digitaliseringen av det tryckta materialet sker ”ad hoc” och i för liten omfattning. Resurserna tas inte tillvara på ett tillräckligt effektivt sätt, myndighetens IT-miljö har ”allvarliga brister”, Statens ljud- och bildarkivs verksamhet har inte integrerats i KB:s organisation, de problem som uppmärksammades i medarbetarenkäten kvarstår…

Vidare konstateras att KB i praktiken fungerar som tre olika organisationer i en: Biblioteksavdelningen, Avdelningen för nationell samverkan och Avdelningen för audiovisuella medier fungerar lite som autonoma satelliter med risk för överlappningar, dubbelarbete och bristande intern samverkan. Statskontorets utredare vidgår att KB under de två senaste åren har vidtagit flera åtgärder för att förbättra den interna samordningen och styrningen men att man ”trots detta inte har lyckats få till stånd en effektiv styrning”.

Tre saker omtalas i mer positiva ordalag: att besökarna är nöjda med KB:s service, att KB är aktiv i det internationella samarbetet samt att (den till del i biblioteksvärlden kritiserade) inflytandestrukturen är ambitiös. Åtminstone på pappret eftersom den hart när har implementerats.

För mindre än ett år sedan kunde vi konstatera (i BBL nr 5/2011) att KB hade många bollar i luften och i samband ett utvidgat nationellt uppdrag på biblioteksområdet skulle de få ännu en – skulle man klara det? En boll för mycket – på något annat sätt kan man inte tolka Statskontorets analys och tyvärr lever nog den bollen farligt just nu. I alla fall som ett uppdrag inom ramen för KB.

Det man säger är att det utvidgade uppdraget ”kan komma att försvåra styrningen av KB:s verksamhet”, att den samordnande rollen måste avgränsas, t ex anser man att uppgiften att följa upp landstingens och kommunernas biblioteksplaner är oklar, inte minst mot bakgrund av det kommunala självstyret; att samordning och utveckling i förhållande till folk- och länsbibliotek måste vara en underordnad uppgift i förhållande till digitalisering, e-plikt och elektronisk informationsförsörjning till högre utbildning och forskning. Sist men inte minst: att KB:s roll som forskningsbibliotek måste klargöras, med fokus på universitetens och högskolornas behov. Här lyfts för övrigt en annan intressant fråga: konkurrensförhållandet mellan de större lärosätena som försvårar samordning.

Men, och det ska noteras, KB bär inte ensamt skulden. Delar av kritiken faller även på regeringen för brister i mål, instruktioner och uppföljning. ”Det behövs en samsyn mellan KB och regeringen när det gäller ambitionsnivå och finansiering”.

Den minst sagt illa skötta rekryteringsprocessen av ny riksbibliotekarie är väl ytterligare en indikation på det bristande engagemang som Utbildningsdepartementet tycks hysa för landets Nationalbibliotek.