Många utmaningar när kulturarvet ska digitaliseras

För att bevara vårt gemensamma kulturarv i en tid då det hotas av såväl krig som klimatförändringar behöver digitaliseringen skyndas på. Men flera utmaningar väntar. I en ny strategi listar Riksantikvarieämbetet vad som krävs.

Kanske blir det särskilt tydligt i oroliga tider vilket värde kulturarvet har, konstaterar Riksantikvarieämbetet i en färsk strategi för digitalt kulturarv som släpps i dag, torsdag.

Digitaliseringen är viktig av flera skäl. Dels för bevarande för framtiden, dels ur ett beredskapsperspektiv och dels för att öka användbarheten, exempelvis för skola och forskning.

– Men det är också en demokratifråga, så att informationen ska gå att nå oavsett plats och tid, säger Moa Ranung, Riksantikvarieämbetets programledare för digital omställning på museiområdet.

Vanligen ligger Riksantikvarieämbetets fokus främst på museernas verksamhet, men när det handlar om att digitalisera kulturarvet är det viktigt att alla sektorer arbetar gemensamt och är på samma spår.

– Strategin är skriven för museisektorn, men på ett sätt så att den ska kännas igen på ett övergripande plan, oavsett sektor, säger Moa Ranung som nyligen presenterade arbetet med strategin under Biblioteksdagarna i Skellefteå.

Nationellt nätverk bildas

Nu väntar det stora arbetet, nämligen att göra verklighet av planen. Till hösten samlar Riksantikvarieämbetet ett nationellt nätverk där aktörer från flera sektorer är välkomna att delta för att omsätta strategin i praktiken.

Men utmaningarna är många och det går inte att komma ifrån att det kommer att krävas resurser. För, som det slås fast i strategin, till skillnad från andra verksamheter som effektiviserar genom att digitalisera så minskar inte arbetet med de fysiska samlingarna inom kulturarvssektorn med digitaliseringen.

– Alla skulle nog svara ja på att det behövs mer resurser från regeringen. Det behövs mer kompetens men också resurser för att kunna omsätta kompetensen.

Vilken är den största utmaningen?

– Förutom att det behövs resurser, är det en stor utmaning att skapa en gemensam bottenplatta inom museisektorn och i förlängningen hela kulturarvsområdet. Där behöver vi rent operativt jobba utifrån gemensamma standarder och principer och det behöver finnas en samsyn, säger Moa Ranung.

– Strategin är ett av många viktiga steg på vägen här.

I strategin listas en rad utmaningar där kulturarvet beskrivs som:

1. Sårbart: Söndervittringar, krig och klimatförändringar gör arbetet med digitalisering akut. EU-kommissionen rekommenderar exempelvis alla medlemsländer att före 2030 3D-digitalisera alla historiska minnesmärken och miljöer som är hotade. Men även digitalt material är sårbart. Information som finns i gammal teknik, som exempelvis disketter och video, försvinner om det inte förs över till mer långsiktiga lösningar.
2. Splittrat: När varje aktör publicerar sin data digitalt på egen webbplats är det bra att det blir tillgängligt, men det blir också splittrat och svårt att hitta. Därför behövs maskinläsbara data på internet så att informationen kan länkas samman.
3. Stökigt: På många håll finns data som inte är sorterad, organiserad eller standardiserad. För att den ska vara sökbar är det viktigt att den är välorganiserad och rensad.
4. Inlåst: Delar av det digitala kulturarvet är svårtillgängligt då det är inlåst och kan vara svårt att hitta på grund av immateriella rättigheter, sekretessregler och dataskyddsregler.
5. Resurskrävande: Det är svårt att hitta resurser eftersom digitaliseringen inte leder till någon effektivisering av arbetet med det fysiska kulturarvet. Det arbetet fortsätter att vara lika stort som tidigare. Dessutom saknas kunskap om den digitala tekniken på många håll.

För att få till stånd en digitalisering behöver arbetet bedrivas nationellt och en digital infrastruktur med öppen källkod utvecklas. Dessutom behöver kompetensen höjas, enligt Riksantikvarieämbetet. Och organisationer behöver dela med sig av den kompetens som finns.

– Vi måste delge varandra kunskap. Vi har inte råd att inte hjälpa varandra, säger Moa Ranung.