Misstag bakom våg av stängningar av bibliotek

Några dagar före jul 2020 kom en uppmaning om att stänga all "icke-nödvändig" offentlig verksamhet, inklusive bibliotek. Förklaringen till misstaget ges i en nyutkommen bok.

På eftermiddagen fredagen den 18 december 2020 höll regeringen och Folkhälsomyndigheten ännu en av pandemins alla pressträffar. Där var statsminister Stefan Löfven och ministrarna Anna Ekström och Isabella Lövin, och Lena Hallengren var med på länk. Där var också Folkhälsomyndighetens generaldirektör Johan Carlson.

Snart var det jul – men de som stod där längst fram, naturligtvis med tillbörligt socialt avstånd mellan sig, utstrålade allt annat än julstämning. Och det de sa lämnade inget utrymme för vila på landets bibliotek.

Stefan Löfven presenterade en rad skärpta rekommendationer för att hejda smittspridningen, bland annat att omedelbart stänga icke nödvändiga statliga, regionala och kommunala verksamheter. Som exempel nämnde Stefan Löfven badhus, idrottshallar och museer.

När Johan Carlson fick ordet upprepade han det statsministern sagt, men med ett tillägg: rekommendationen gällde även landets bibliotek.

Senare samma dag bekräftades den rekommenderade stängningen av bibliotek av socialminister Hallengrens pressekreterare.

Istället för att planera julledigheten vidtog ett intensivt arbete bland landets bibliotekspersonal.

En fråga var om en total nedstängning gick att förena med bibliotekslagen. En annan hur regeringen och Folkhälsomyndigheten kunde komma på idén att bomma igen verksamheter med bara några få dagar kvar till jul – pandemin hade ju ändå pågått sedan i mars.

– Det är väldigt viktigt att få reda på hur det kunde bli så här, hur det kunde komma en rekommendation den 18 december när man vet att väldigt många har gått på julledigt och det redan är ett trängt läge, sa Svensk biblioteksförenings dåvarande generalsekreterare Karin Linder.

Nu finns svaret på frågan om varifrån rekommendationen kom. I sin bok Vi mot världen : min berättelse om pandemin och den svenska modellen som kom ut tidigare i år, skriver Johan Carlson om just den pressträffen och hur han undrade över statsministerns vädjan om nedstängning som han inte hört talas om tidigare.

”Detta kändes som ett politiskt hopkok som hastigt lagts till när man skulle formulera talepunkterna. Men nu var det bara att gilla läget.”

Carlson förklarar att han alltid brukade tala sist vid presskonferenserna, och att han hade som vana att upprepa de budskap som framförts. Det Löfven sagt fanns i det utskrivna manus som Carlson fått, med skillnaden att biblioteken fanns med där, trots att de tidigare inte hade nämnts av statsministern. Carlson läste ordagrant.

”Nu lade jag också till biblioteken som ett exempel på icke nödvändig verksamhet”, skriver han i sin bok och fortsätter:

”Problemet var bara att någon klok person i Regeringskansliet redan hade insett att man, av rent legala skäl, inte kunde stänga bibliotek på detta sätt, så det hade i sista stund strukits i manus. Men bara i statsministerns och inte i min kopia av hans manus.”

Det den före detta generaldirektören däremot inte svarar på är varför hans myndighet och regeringen fortsatte förmedla budskapet om stängning av bibliotek efter pressträffen, trots att misstaget som begåtts var så uppenbart. Först tisdagen därpå, efter att en aldrig tidigare skådad våg av nedstängningar dragit genom den svenska bibliotekssektorn, ändrades påbudet på myndighetens och regeringens webbplatser. Bibliotek omfattades inte längre – men det sades inte tydligt utan förändringen hade smugits ut i det tysta.