Med sikte på världsproblemen

En femåring i Somalia som kommer att bli världens främsta robotforskare. Det är henne toppuniversitetet MIT:s special­styrka ser framför sig när de tänker ut framtidens bibliotek. En global resurs för globala studier.

Blygsamhet ligger inte för Massachusetts Institute for Technology, här handlar det om att rädda världen. Några pågående projekt är att ta fram ett piller som bromsar åldrande, bota alzheimer och att skapa framtidens bibliotek.

– Att kavla upp ärmarna och jobba för att lösa världsproblem är en del av skolans etos, säger MIT:s bibliotekschef Chris Bourg och tar en klunk från en Dr. Pepper-flaska av amerikanska mått. På väggen hänger den ikoniska ”We Can Do It”-bilden av en kvinna i sjalett som spänner biceps, framtagen under andra världskriget för att stärka arbetsmoralen hos fabriksarbetande kvinnor.

Samtidigt som MIT försöker lösa världens svåraste gåtor är universitetet genomsyrat av öppenhet. Den som vill låna böcker, gå på toa eller äta en burrito på MIT:s taqueria kan traska rakt in, vilket knappast är fallet på Harvard University en kort tunnelbanefärd bort. MIT är ett stadscampus i staden Cambridge, på andra sidan bron från Boston. Med flera stora tech- och läkemedelsföretag i staden och en imponerande historia – forskare på MIT uppfann transistorn, e-posten och begreppet World Wide Web – så benämns Cambridge som östkustens Silicon Valley.

På bibliotekssidan har ambitionen att rädda världen bland annat tagit sig uttryck i att man är ledande inom open access. 44 procent av artiklarna som producerats sedan 2009 är fritt tillgängliga för alla att läsa, vilket är den högsta andelen bland universiteten i USA. Det var ett tungt vägande skäl för Chris Bourg att lämna Stanford i Kalifornien, när hon för två år sedan fick frågan om hon ville ta över som bibliotekschef med uppdraget att leda MIT:s fem bibliotek in i den digitala framtiden.

Chris Bourg har tio år i militären bakom sig, en pappa som arbetat på fingertrycksdivisionen inom FBI och en Ph D i sociologi. Med detta i ryggen var det lätt att anpassa sig till den lösningsorienterade MIT-kulturen, och hon tog sig an uppdraget genom att samla en trettio man stark ”Task Force for the Future of Libraries”. Den mest drastiska slutsatsen i den preliminära rapporten som kom i oktober är att MIT:s bibliotek ska vara globala.

Av de trettio personer som tagit fram rapporten är bara tre bibliotekarier. Resten är personal och forskare på MIT:s fem institutioner: teknik, arkitektur, humaniora, management och vetenskap. Arbetslaget har ställt sig frågan  ”Vad kan ett bibliotek vara?” utan att lägga vikt vid vad de olika institutionerna har behov av just nu.

– Forskare gillar att tänka stort, de kan testa en hypotes i tjugo år. Den kan vara fel, men de testar den ändå. Bibliotekarier…

Chris Bourg gör en konstpaus och skrattar.

– Bibliotekarier är mer vana vid att tjäna omedelbara behov – vilket är bra! Så den här rapporten kommer vara obekväm, men jag tror att vi är redo för den. I och med exempelvis oa-rörelsen har fler och fler bibliotekarier insett att vi inte kan fortsätta på samma sätt som vi gjort i en forskningsvärld som är helt förändrad. Vi måste ta djärvare steg och tänka på hur vi ska bli mer aktiva, vilket rapporten manar till. Eller – den manar till det på steroider, säger Chris Bourg och skrattar igen.

Något som tydligt framgick när arbetslaget samlade input från personal och studenter var hur uppskattat biblioteket är. Bibliotekarier blir ett slags partners till studenterna, då de inte har en auktoritär eller utvärderande roll. Likaså är den fysiska platsen viktig, trots att man i mindre utsträckning går dit för att hitta forskningsmaterial. I stället besöks biblioteket för att studera och organisera material som studenten har inhämtat på egen hand.

En av de mest intensiva diskussionerna i forskargruppen handlade om hur bibliotek ska tänka i balansen mellan digitala och fysiska medier. Vilket på sätt och vis är en outforskad fråga, enligt Chris Bourg.

– När någon säger att de ”föredrar papper” möts de ofta av åsikten att det bara är en tidsfråga innan de vänjer sig vid det digitala. Men flera forskare lyfte att det även kan vara en fråga om kognition och muskelminne. När du håller i en bok och ska citera något som du läst förut, så vet du rent fysiskt ungefär var du ska leta. Det här har inte gått att överföra till läsplattor. När jag arbetar använder jag både datorn och massor av A4-papper. Jag antecknar på en whiteboard och sedan tar jag en bild av den. Vi vill ha båda, och det handlar inte bara om att vi inte vant oss vid det digitala.

Rapportförfattarna landar i slutsatsen att alla tjänar på att så mycket material som möjligt finns tillgängligt digitalt. Men att det är dags att gå på djupet med frågan om vilka material som även bör finnas i fysisk form. De rekommenderar därför att MIT tar ett tvärvetenskapligt initiativ som ska ägna sig åt Research in Information Science and Scholarly communication. Där vill Chris Bourg samla allt från kinesiologer (muskelforskare) och forskare i informationsvetenskap, till affärsutvecklare och programmerare som kan omsätta forskningen till verklighet.

– Först när vi förstår både den unika intellektuella vinsten med att jobba med digitala respektive fysiska material så kan vi optimera användandet av dem båda.

Finns det någon bättre plats än biblioteket för att hitta det som man inte visste att man letade efter? Ordet ”serendipity” pryder Chris Bourgs twitterprofil, och hon säger sig vara besatt av begreppet som betyder ”ödets lyckokast”. Möjligheten till oväntade upptäckter är något som forskarlaget skriver att man måste ta i beaktning i utvecklandet av nya digitala bibliotekstjänster. Sökmotorn Google har gjort det till sin dygd att ge användaren exakt vad den letar efter. Men, som de flesta är bekanta med vid det här laget, så kommer det även problem med att människor ständigt bekräftas i sin världsbild. Filterbubblor har blivit ett modeord och ur en forskaraspekt finns även ett behov av att stöta på det oväntade.

– Vi behöver Googles precision i det digitala biblioteket, men folk vill också stöta på det som de saknar. Exakt hur det ska gå till vet vi inte, men jag tror att det är viktigt att vi implementerar det här elementet när vi utvecklar nya tjänster.

Begreppet Virtual Reality nämns inte i rapporten, men i sitt huvud har Chris Bourg börjat skissa på det virtuella biblioteket. Där sammanfogas tankarna om serendipity med diskussionen om digitalt och fysiskt material.

– Nu pratar jag science fiction – kanske om 10 år – men jag föreställer mig en sökvärld där man kan ha en upplevelse som känns som att bläddra i bibliotekens hyllor, men där du har möjlighet att bläddra bland alla stora bibliotek i världen.

Så till visionen om att MIT ska bli ett globalt bibliotek, som är ett genomgående tema för hela rapporten. Vad det ska innebära i praktiken är svårt att få svar på av Chris Bourg. Kanske ska det snarare betraktas som en inställning, en hållning, en hypotes. Och som en anpassning till hur modern forskning bedrivs.

– Våra studenter är redan globala. De studerar utomlands, samarbetar med forskare över hela världen och använder sig av varandras artiklar och data. Ett bibliotek som bara tjänar sitt lokala klientel… för mig är det lokala klientelet inte ens lokalt längre, säger Chris Bourg.

När Chris Bourg har arbetat med det globala biblioteket har hon föreställt sig en femåring i Somalia, som kanske någon gång i framtiden kommer att bli världens främsta robotforskare. Och hon vill se till att den femåringen har rätt förutsättningar. För att det globala biblioteket ska nå ut även till platser där internet inte är pålitligt ska filerna inte vara allt för tunga, och formaten så kompatibla som möjligt.

Affärsmodellen för det globala universitetet återstår att lösa, likaså framtidens affärsmodeller för open access. Än så länge betraktar MIT det globala projektet som en social investering som måste få kosta. Både för att MIT:s egen forskning lyfter av att hitta samarbetspartners – men också för att fler ska vara med och lösa världsproblemen.

– Vi vet inte var på planeten de finns som kommer hjälpa oss att bromsa klimatförändringar och skapa stabilitet i oroliga regioner som är oroliga nu. Det är ”all hands on deck” som gäller, säger Chris Bourg.