Camilla valde biblioteken – ”Helt naturligt”

Efter 20 år som förskollärare och lärare sadlar Camilla Engblom i Umeå om. ”Jag är så tacksam för den möjligheten. Jag hoppas kunna bidra med något.”

”Du är så modig!” Det är en mening Camilla Engblom har fått höra många gånger senaste året. Men hon ser det inte så.

– Jag har ett mål i mitt liv och då gör man det.

I botten är hon utbildad förskollärare och grundskollärare. Men efter 20 år i skolans värld ville hon pröva något annat.

– Jag kände att jag ändå ska jobba 20 år till. Jag ville satsa på något nytt. Det var nu eller aldrig.

Själv hade hon inte funderat över bibliotekarieyrket tidigare, men när en granne, tillika bibliotekschef i Umeå, tipsade om det insåg hon att det var perfekt. Dessutom finns det en utbildning på tre terminer i Umeå, för dem som redan har läst på universitet.

– Det kändes helt naturligt. Och det var som att ingen jag berättade det för blev förvånad, alla som känner mig har bara sagt ”jättebra!”

Bakgrund som lärare

Camilla Engblom har jobbat med barn, läsning och lärande i hela sitt yrkesliv och älskar dessutom böcker och allt som handlar om författarskap. Hon ser fram emot att jobba med läsfrämjande och att som bibliotekarie bidra till att locka fler att vilja läsa.

– Förhoppningsvis kan jag vara med och bidra med något betydelsefullt till någon. Så tänker jag.

Och så har hon, som en av tusentals sökande, lyckats få omställningsstudiestöd. Det har finansierat hennes första år på biblioteksprogrammet. Nu återstår tredje terminen och den klarar hon på egen hand.

När hon är klar vill hon helst jobba på ett folkbibliotek eller möjligen skolbibliotek, även om hon under utbildningen har insett att bibliotekarieyrket är brett med många olika möjligheter.

– Vi har fått lära oss att bibliotekarieyrket inte bara är bibliotek, utan så mycket mer. Det finns jättemycket, mer än jag tror att gemene man förstår. För mig är det folkbibliotek med programverksamhet och mötet med människor som känns naturligt just nu. Men jag stänger inga dörrar. Nu är nu och vi får se.

Utbildningen var lite annorlunda än vad hon hade tänkt sig. Det var där hon insåg att det finns många olika delar av yrket. Exempelvis information och teknik.

– Vare sig du gillar teknik eller ej, så kommer du inte undan.

Det är kanske den jobbigaste biten för henne. Tekniken. Det var 26 år sedan hon studerade första gången och som en student som börjar närma sig 50, ligger man kanske något efter sina yngre klasskamrater när det gäller tekniken.

– Jag har bättre ordning nu och gör saker i god tid, jämfört med när jag pluggade förra gången. Men jag blir också ganska trött av allt det här med tekniken, där jag tror att många unga har mer gratis än vad jag har.

Mindre stök i Umeå

Efter årsskiftet är det dags att söka jobb. Och Umeå skiljer sig åt från många andra orter. Här finns inte stök på biblioteken i samma utsträckning som på många andra håll. Här kan det också vara svårt att få anställning, bibliotekariebristen ger sig inte till känna här. De som jobbar i Umeå trivs och blir kvar.

– Men jag tar dag för dag. Jag oroar mig för det längre fram, säger hon.

Hon är tacksam för att ha fått möjligheten att gå en ny väg och för det stöd hon har fått från människor runt henne. Men framtiden är osäker, konstaterar hon, och bibliotekens framtid hänger ihop med vilka som styr.

– Men jag har en inneboende känsla av att man börjar upptäcka hur illa det står till med läsningen och vilken betydelse det har för samhället. Och att det någon gång kommer att vakna en ledare som säger att vi måste jobba mer med läsningen. Då kommer jag att stå där. Då är jag redo.

Läs också

›› Bytte socialtjänsten mot biblioteket

›› Blivande bibliotekarien: ”Jag är lite av en optimist”