Arbetsuppgifterna skiljer sig åt mellan olika bibliotek, ändå är utbildningen densamma. Men kan blivande bibliotekarier förberedas på allt?

Medan det i en mindre kommun kan gå några år mellan nyanställningarna och så gott som alla tjänster ofta är bibliotekarietjänster har Stockholms stad nästan alltid minst en aktiv platsannons om jobb på biblioteken. Biblioteksorganisationen har 20–25 olika slags befattningar bland de mer än 400 anställda. Två tredjedelar är bibliotekarier.
– Förutsättningarna är mycket olika beroende på vilket bibliotek det handlar om och i vilken stadsdel. På små bibliotek är möjligheten till specialisering mindre, i en större organisation finns en större möjlighet att specialisera sig. Man får rekrytera utifrån de omständigheterna, säger Daniel Forsman, stadsbibliotekarie i Stockholm.

Utifrån förutsättningarna i Stockholm tycker han att nyutbildade bibliotekarier har den kompetens de behöver med sig från utbildningen. Men den är framför allt övergripande och teoretisk.
– Sedan behöver den omsättas i praktik. Själva tillämpningen får man komma in i på biblioteken. Vi som arbets­givare måste ta ansvar för att ge de ny­utexaminerade studenterna rätt förutsättningar och hjälpa dem in i våra rutiner.
Malmös stadsbibliotekarie Torbjörn Nilsson har liknande erfarenheter.
– Nyutbildade kan sakna systemkompetens. Det handlar om hur man bidrar till att skapa en bra situation. Man kanske är duktig på litteratur och sökning, men det finns också arbetsuppgifter som liknar dem på en fritidsgård och man ska hantera människor med psykisk ohälsa. Då behöver man bli duktig på att navigera, säger han.

Många kommer in i jobbet med en tanke om att hjälpa till med litteratur- och informationssökning, att svara på frågor i informationsdisken och kanske träffa skolklasser för litteratursamtal. Men det är bara en del av arbetsuppgifterna på ett bibliotek.
Även Torbjörn Nilsson löser behoven genom att ha fler yrkeskategorier. Då kan bibliotekarierna lägga ett större fokus på det de är utbildade till.
– Man skulle också kunna lösa det genom att göra utbildningen bredare eller mer generalistisk. Men det behövs en mångfald i kåren utifrån bakgrund och erfarenhet. Om man anställer även andra yrkesgrupper kan man fånga upp mångfaldsperspektivet bättre. Annars får man lätt personer med ungefär samma bakgrund.
Det spelar inte så stor roll att personalen har olika yrken eftersom ni har många anställda?
– Så kan man tolka det. Sedan kan fackförbundet och utbildningen ha synpunkter på det. Man vill att det ska vara många bibliotekarier för att inte tappa i relevans. Men för vår del är det inte ett problem.
Är det lättare att resonera som du gör i en större kommun?
– Ja, det är det. I en liten kommun har man färre anställda och då behöver man satsa på ett annat sätt. Då bör man ha bibliotekarier som kan få kärnverksamheten att rulla på med bokinköp och så vidare. Sedan kanske man inte har så mycket resurser kvar till att skapa andra yrkesområden.

Så ser det ut i Hässleholm i andra ändan av Skåne. Befolkningen motsvarar bara 15 procent av Malmös och bibliotekschefen Anette Mjöberg basar över 18 anställda, fördelade på huvudbiblioteket och sex filialer. Antalet medarbetare har minskat med sex under de tio år hon har varit chef.
– Som det är nu har vi bara bibliotekarier och biblioteksassistenter. Jag har försökt få till samarbeten med fritids­gårdarna när vi har haft mycket ungdomar hos oss, men vi har haft stora besparingar. Det hade kunnat behövas fritidspedagoger, men jag kan inte byta ut någon bibliotekarie. Vi hade även kunnat ha nytta av annan personal till vår skapande verksamhet, säger hon.
Eftersom Anette Mjöberg sällan nyanställer personal kommer hennes bild av utbildningen främst från kontakten med tim- och sommarvikarier. Dessa kommer oftast från pågående utbildning i Växjö eller Lund.
– De har hög kompetens när det gäller teoretiska studier och de får plugga hårt. Det går nästan inte att jämföra med
när jag gick ut i Borås för 40 år sedan. Sam­tidigt är de inte riktigt förberedda på verkligheten. Det är en enorm skillnad mot förr vad man möter, bland annat efter psykiatrireformen. För några år sedan hade vi också problem med ungdomar som väktare körde ut från järnvägsstationen tvärs över gatan.

Anette Mjöberg och en kollega har gäst­föreläst på utbildningen i Växjö om etik på biblioteken. Då tog de upp utmaningar i bemötande och poängterade att det ibland är stökigt på jobbet.
– Vi berättade hur verkligheten ser ut och hoppades att de inte skulle bli avskräckta.
Det hon saknar från utbildningen är främst kompetens i sociala frågor och bemötandet av olika slags besökare.
Ännu mindre än Hässleholm är Hammarö kommun söder om Karlstad. På 17 000 invånare finns ett enda bibliotek med fem heltidsanställda. Alla är bibliotekarier utom en, som är assistent. Man har successivt frångått assistenttjänster och ersatt dem med bibliotekarier när man har nyanställt.

Verksamhetsutvecklaren Anna Ersdotter tycker inte att nyutbildade bibliotekarier har all kompetens som krävs för arbete på folkbiblioteket. Även hennes erfarenhet av nyutbildade kommer främst från vikarier som har gått utbildningen på distans.
– Så långt som de har kommit, ungefär halva utbildningen, verkar de inte riktigt ha vad som krävs. De saknar en grundkännedom om hur det fungerar rent praktiskt att stå bakom disken på ett folkbibliotek. Eftersom vi är ett litet bibliotek får alla göra allting.
Hon upplever att utbildningen är alltför teoretisk för behoven på ett mindre bibliotek.
– Om jag förstår det rätt vill man att utbildningen ska vara teoretisk medan man ska lära sig det praktiska på arbetet. Men det är bekymmersamt för den som anställer att man behöver lära upp nya i allt det praktiska.
Det har hänt att studenter på eget bevåg har bett att få praktisera på Hammarö bibliotek, utanför utbildningen.
– De har märkt att de inte har en tydlig bild av hur det egentligen är att jobba på bibliotek. Det är ingen bra signal att de pluggar till det här yrket men inte vet hur jobbet är i praktiken.
Måste man inte lära sig det praktiska på jobbet?
– Absolut, varje bibliotek har ju sina egna rutiner och sätt att prioritera, men man borde ha med sig mer av grunderna. Jag har en känsla av att nivån är alltför teoretisk för dem som ska jobba på folk­bibliotek. Sedan några år har vi mycket medborgarfrågor och folk vill ha hjälp med utskrifter och annat. Det finns en bristande kunskap när det gäller arbetsuppgifterna, det är inte bara att stå i en informationsdisk.
Behöver all personal vara just bibliotekarieutbildad?
– Nej, det tycker jag inte. På mitt bibliotek har vi inte behov av så många andra kompetenser, men vi har en pedagog på halvtid, vilket är utmärkt. Man ska ha någon form av utbildning som är relevant samtidigt som vi inte kan ställa vem som helst på ett bibliotek. Det är viktigt att man är rätt person snarare än att man har rätt kompetens. Man behöver vara social, hjälpsam och mångsidig.

Helena Jannert är utvecklingsledare på Göteborgs bibliotek och kulturhus. Hon tycker att det är svårt att generalisera utifrån en avslutad utbildning.
– Man kan inte dra alla över en kam. Vi ser en skillnad om man har andra erfarenheter med sig. Man kanske har jobbat inom vård eller service och inte gått direkt från gymnasiet till bibliotekarie­utbildningen. Så det är komplext att utvärdera en utbildning utifrån enskilda individer, säger hon.
Hon tycker att det är viktigt att personalen har med sig en grundläggande kompetens för jobbet men ser samtidigt att det är svårt att skapa en utbildning som fångar upp precis alla önskemål.
– Vi ser ett behov av att man är förberedd på det samhälle och den verksamhet man kommer ut till, både när det gäller att jobba som bibliotekarie i Sveriges andra största stad och vad det innebär att jobba inom en politiskt styrd organisation. Men jag förstår utbildningens dilemma, att man ska utbilda brett och att studenterna kommer ut till så olika verkligheter.

Inte heller Helena Jannert tycker att all personal måste vara utbildade bibliotekarier. I Göteborg finns bland annat medie­pedagoger och man har testat att ta in fritidsledare som kan röra sig i lokalerna och prata med ungdomar.
– Frågan är om professionen ska breddas än mer eller om man ska få vara specialist. Ska man ta tillvara bibliotekariernas kompetens på bästa sätt behöver de kanske få vara specialister.
En mångfald av medarbetare med olika bakgrund och kompetenser kan tillsammans skapa en bättre verksamhet.
– Det är kanske för mycket att önska från en enskild profession att de ska klara av ett så brett uppdrag. Litteraturen och läsfrämjandet är ett stort och viktigt uppdrag för professionen, i andra delar kanske man inte behöver just den professionen.
Kontakten mellan folkbiblioteken och lärosätena är ofta svag. Helena Jannert tror att utbildningarna kanske inte heller har resurser att ta emot synpunkter från alla 290 kommuner och tycker även att det är viktigt att högskolorna står fria att utforma sina utbildningar utan detaljstyrning från arbetsgivare.
Några bibliotekschefer sitter i utbildningsråd och kommer därmed med viss input. Men olikheterna mellan små och stora kommuner skulle kanske också leda till förvirring. I stället behöver utbildningarna omvärldsbevaka för att samla upp behoven.

För lärosätesbiblioteken ser behoven något annorlunda ut. På Universitets­biblioteket i Lund arbetar man förutom med utlåning bland annat med arkiv och it-utveckling. Den utåtriktade servicen har framför allt studenter och forskare som målgrupp.
Överbibliotekarie Håkan Carlsson tycker att nyutbildade har den kompetens som krävs, även om han sällan anställer dem för tillsvidaretjänster. Söktrycket till det tiotal tjänster som annonseras ut under ett år är högt, vilket med automatik gör att de som anställs är personer med några års yrkeserfarenhet.
– De ganska få nyutexaminerade som kommer hit sticker ut på något annat sätt, som att de är mycket motiverade eller har gjort ett examensarbete som är passande.
Förstår lärosätena vilka behov biblioteken har?
– Jag tycker det. Jag har erfarenhet både från Borås och Lund. Vi har en del studentmedarbetare på kvällar och helger. Där har vi valt att uteslutande anställa sådana som går utbildningen för att hjälpa dem att skapa en erfarenhet från UB hos ett antal av studenterna.

Universitetsbibliotekets höga specialisering gör att utbildningen inte matchar alla behov som finns. En nyutbildad bibliotekarie har till exempel inte fått lära sig att arbeta med katalogisering och bevarande av äldre tryck eller med specialiserat forskarstöd. Men Håkan Carlsson tycker att en samlad utbildning som ger grundläggande kompetens är rätt även i framtiden.
– Men man ska nog inte ställa krav på utbildningarna att hela tiden serva specialistbehoven utan det får man hantera med kompetensutveckling.

Alla som Biblioteksbladet talar med noterar förutom behov av specialisering att yrkesrollen möter en snabb utveckling, såväl i samhället i stort som när det gäller sådant som digital kompetens och medie- och kommunikationsvanor. I flera delar riskerar en utbildning därmed att vara inaktuell redan efter något år.
– Det snabba informations- och kunskapsflödet ställer högre krav på flexibilitet och anpassningsförmåga.
Det är ett mer komplext samhälle vilket gör det svårare för våra medarbetare. Samtidigt har det digitala gjort saker lättare också, säger Helena Jannert i Göteborg.
– Utbildningarna behöver ständigt utvecklas för att gå i takt med bibliotekens uppdrag. De som går utbildningarna behöver även välja kurser som går i riktning mot vad de vill jobba med, säger Daniel Forsman i Stockholm.
Han tycker även att biblioteken själva behöver arbeta med kompetensutveckling.
– Det har alltid funnits en diskussion om önskemål utifrån att man har synpunkter på hur utbildningen är utformad eller inte. Men biblioteken måste arbeta aktivt utifrån det egna sammanhanget.
Anna Ersdotter i Hammarö ser att biblioteken får en utökad roll i tider av kris och krig i närområdet och när andra samhällsfunktioner försvinner.
– Banker och annat läggs ner, då kommer folk till biblioteken eftersom de inte har någon annanstans att gå. En äldre man kom till exempel in till oss med en mobiltelefon som inte fungerade. Han hade blivit hänvisad av en butik.
Ställer ni upp och hjälper till med sådant?
– Vi gör det i den mån vi kan, annars slussar vi dem vidare.
Torbjörn Nilsson i Malmö efterlyser kompetens inom utbildningen kring de sociala aspekterna av biblioteksverksamheten.
– Jag märker när jag pratar med personer som undervisar eller är ansvariga att det är lite teoretiskt och att man använder buzz words. De har kanske inte hittat verktygen för hur utbildningen skulle kunna möta vissa behov. Utbildningen är också kopplad till forskning och då blir det ännu mer teoretiskt. Det behövs praktik som utgår från sociala förtecken och strukturer.

Även om han tycker att utbildningen i stort fungerar bra skulle han också vilja se en utveckling som breddade rekryteringen genom att inte kräva samma teoretiska bakgrund. På så sätt skulle man kunna få till en större mångfald bland personalen.

Artikeln publicerades först i Biblioteksbladet nummer 2, numret om utbildning.