Glittriga läsambassadörer utgår från barnens perspektiv

Det började med ett samarbete med stadsbiblioteket i Stockholm. Nu är Bland drakar och dragqueens Nordens största dragshow-teatersällskap. Biblioteksbladet har träffat grundaren och regissören Petter Wallenberg för ett samtal om läsfrämjande och vikten av att använda sig av barnens perspektiv.

Rakt ovanför håller den svenska deckareliten till under Bokmässan, med gratisglass från ett ljudboksförlag och ständigt pågående scensamtal. Men här, i den här hallen, där är det barnen som står i fokus. Just nu står en man i rött skägg på En liten scen. En scen som är just det, liten men med plats för mycket publik. Mannen bär en rymlig svart skjorta med solglasögonen nedstoppade där skjortans knäppning möts. Petter Wallenberg flankeras av Inga Tvivel, Tant Henrik och Björta, tre glittriga läsambassadörer klädda i alla regnbågens färger och lite till.

För det är så musikern, författaren och i det här fallet, regissören Petter ser på det Bland drakar och dragqueens gör, som läsfrämjande verksamhet. Tidigare har han bland annat skrivit en bok om Leila K och förra året fick han pris som årets folkbildare av Stockholms stad. Han menar att den röda tråden i det han gör är att blanda samhällsfrågor, historia och popkultur.

Om några veckor kommer en sagobok, det är Bland drakar och dragqueens första bok och det är den de är här för att marknadsföra för en publik bestående av fler unga vuxna än barn.

Björta, Tant Henrik och Inga Tvivel berättar för åhörarna om sina vardags-jag som danslärare/säljare/artist respektive biträdande teaterchef och gymnasielärare.

Efteråt och i vimlet på väg till en lounge och ett lockande nästan-lugn är det många, väldigt många, som vill ta bilder på trion och på sig själva tillsammans med Inga Tvivel, Tant Henrik och Björta. Beundrarna, supportrarna, förklarar hur mycket de tycker om det Bland drakar och dragqueens gör och hur fina och snygga de är. Mitt emot Svenska kyrkans scen dyker Grethe Rottböll upp i trängseln. Hon är Författarförbundets ordförande och passar även hon på att ösa superlativer över det de gör.

Sittandes i loungen, i väntan på nästa programpunkt ett par timmar bort, förklarar Petter Wallenberg en stund senare att han grundade Bland drakar och dragqueens som ett läsfrämjande projekt i samarbete med Stockholms stadsbibliotek 2017.

– Jag trodde att det skulle bli ett litet projekt som skulle vara i en säsong. Men hela säsongen blev fullbokad på två timmar och sedan har det rullat på och här sitter vi i dag. Det var nog ingen som kunde ana att det skulle bli så stort.

Projektet har blivit en verksamhet med ett helt team som jobbar på heltid med Bland drakar och dragqueens. Petter Wallenberg säger att han själv arbetar mer än heltid. De gör 150 föreställningar om året, turnerar i både Sverige och Finland och de har precis avslutat en turné med 18 stopp. Han har koll på siffrorna, poängterar gärna att de slog publikrekord med ungefär sex tusen i publiken med sin musikal. Deras sagostunder är också ute på turné mest hela tiden. Verksamheten växer hela tiden. Med bland annat workshops och så kallade sensoriska föreställningar för personer med funktionsvariationer.

Vi är tuffa. Vi måste vara det, men det är väldigt påfrestande. Ibland blir det hatstormar då det kommer ett hatmeddelande i minuten.

– Det funkar aldrig att skriva barn på näsan. Man måste alltid utgå från barnens perspektiv. Det är svårt men vi har blivit så populära för att vi jobbar med målgruppens och mottagarnas fokus hela tiden. Om inte barnen går igång på boken kommer de att gå ut. Eller skrika och lägga sig på golvet. De visar direkt vad de tycker och tänker.

Petter Wallenberg menar att barnen måste vara delaktiga. De ska berätta att de ser en katt på bilden. De ska få mjaua, det ska inte sagoläsaren göra. Det gäller att fånga upp barnen precis när koncentrationsförmågan börjar svaja. Kanske med ett hav av såpbubblor och en uppgift från sagotrion att räkna alla dessa såpbubblor. Eller med en dans.

Formatet, berättar han, när det handlar om sagoläsningarna, har en början, en mitten och ett slut men däremellan kan mycket hända.

– Vi har alltid haft ett läsfrämjande syfte. Vi jobbar med kultur, scenshow och läsfrämjande och vi jobbar med mottagarens perspektiv.

Petter Wallenberg och undertecknad sitter nu och trängs på en liten bänk i ett hörn av den så kallade loungen. Inga Tvivel kommer fram och undrar hur vi har det, runt omkring oss minglas det, surras och batteriladdas det. Petter Wallenberg säger att det de gör är att jobba långsiktigt, det är att vara så bra att deras publik blir större och större.

– Stockholms stadsbibliotek är fortfarande vår armkrokade samarbetspartner. Jag kan inte nog säga hur viktiga biblioteken är, det är vår största plattform. Vi samarbetar med många olika bibliotek. Vi har en ständig dialog med bibliotekarierna, de är våra eviga samtalspartners.

Han understryker också vikten av att vara transparenta, att berätta vad de heter och vad de arbetar med när de inte läser sagor.

Petter Wallenberg säger att han, som är regissör, manager och kommunikatör, allt på en gång, sliter med att ”sprida information och kunskap till alla möjliga aktörer”.

Han ser sig själv som en hård men rättvis hönsmamma i sin relation till de tre sagoläsarna. Han skyddar dem mot mycket av det hat som väller fram i sociala medier.

– Men de är hårda. Vi är tuffa. Vi måste vara det, men det är väldigt påfrestande. Ibland blir det hatstormar då det kommer ett hatmeddelande i minuten. De hatarna går det inte att resonera med. Men jag fortsätter ändå tjata, för information och kommunikation är det viktigaste verktyget.