"Sociala medier har gjort högerextremister och våldsgrupper mycket mer effektiva"

15 mar 2022 • 7 min

Medieforskaren Emily Bell var bland de första att varna för Facebooks och andra sociala plattformars ansvar för demokratins nedgång. Biblioteksbladet har träffat henne i New York.

Emily Bell digital var tidigare chef på The Guardian och är nu direktör för Tow Center for Digital Journalism på Columbia University i New York. Foto: Agaton Ström

Text: Martin Gelin

Artikeln är publicerad i Biblioteksbladet 1/2022.

Det borde väl ha räckt med att FN anklagade Facebook för att ha bidragit till ett folkmord. Och att Facebook själva erkände skulden.
När FN:s organ för mänskliga rättigheter gjorde en utredning av folkmordet på rohingyamuslimer i Myanmar 2017 var slutsatsen att Facebooks aktivitet i landet varit en avgörande faktor.
En inflytelserik internetforskare, Zeynep Tufekci, kallade folkmordet “det första fallet av etnisk rensning som drivits av sociala medier”.
Efter kritiken erkände Facebook till slut sitt ansvar för folkmordet och en våldsvåg som orsakat mer än 700 000 flyktingar och byar som lamslogs av tortyr och våldtäkter. Minst 30 000 personer dog.

Den brittiska journalisten och medieforskaren Emily Bell var en av de röster som många år tidigare varnat för den här utvecklingen. Vi träffades för första gången i samband med en Facebook-konferens i Silicon Valley för åtta år sedan, i vad som nu framstår som en mer optimistisk tid när det gäller synen på internet, sociala medier och digital demokrati.
Emily Bell höjde ett varningens finger för att Facebook höll på att bli världens mäktigaste nyhetsföretag, utan att de själva verkade förstå vilka risker det innebär att ett enda privat företag dagligen sprider inte bara legitima nyheter, utan även lögner och konspirationsteorier till två miljarder människor.
När vi nu talas vid igen har hon lämnat sin tidigare tjänst som digital chef för The Guardian. Emily Bell leder nu Tow Center, en journalistutbildning på Columbia University i New York och ett världsledande institut för forskning om internet, journalistik och demokrati.
Hon är i dag erkänd som en av världens främsta experter på de tuffa frågor som handlar om krisen i ett nyhetsklimat där sanningen inte längre förmår tränga igenom vallgravar av desinformation, hat, extremism och konspirationsteorier.

Från The Guardian till Columbia University

  • Emily Bell är född 1965 och växte upp i Storbritannien.
  • Tidigare digital chef på The Guardian. Är nu direktör för Tow Center for Digital Journalism på Columbia University i New York.
  • Författare till boken Post Industrial Journalism: Adapting to the Present (2012) tillsammans med CW Anderson och Clay Shirky, samt redaktör för boken Journalism After Snowden: The Future of the Free Press in the Surveillance State (2017).

Under ett år då mer än 100 länder världen över, inklusive Sverige, går till nationella val är de här frågorna rykande aktuella.
Jag ber henne summera de främsta problemen med teknikjättarnas påverkan på demokratin och nyhetsklimatet.
Hon säger att det framför allt handlar om två saker.
– Det första problemet är att det blivit mycket svårare för en vanlig användare att skilja mellan trovärdiga och icke trovärdiga källor. Plattformarna erbjuder publiceringsverktyg som gör det möjligt
för vem som helst att dela information med alla och inläggen ser likadana ut som information från
etablerade medier. Det plattar ut skillnaden mellan seriös nyhetsjournalistik och vem som helst som samlat en skara följare.
Sociala medier har helt enkelt gjort det svårare
att skilja mellan innehåll som kommer från seriösa nyhetsmedier och innehåll från extremister som sprider konspirationsteorier, vaccinmotståndare som sprider lögner om pandemin, eller intressegrupper som sprider reklam och propaganda.
– Vi lever i en tid där människor får olika typer av individuellt utformade budskap och där ingen riktigt vet var det kommer ifrån och vem som är avsändaren, säger Bell.

Vi har nu sett att alla de verktyg som aktivister och demokratiska rörelser kan använda även kan exploateras av auktoritära regimer och tyranner.

Enligt Freedom House, en Washington-baserad organisation som kartlägger demokratins globala hälsotillstånd, har antalet länder som kan betraktas som fullvärdiga demokratier sjunkit kraftigt de senaste tio åren. Demokratins tillstånd i världen är just nu det sämsta sedan början av 1990-talet.
Freedom House senaste årsrapport belyser i synnerhet hur tillståndet för fria medier försvagats. Det gäller inte bara auktoritära regimer som Polen, Ungern och Filippinerna, där den auktoritära utvecklingen fått stor uppmärksamhet, utan det handlar även om världens två största demokratier: Indien och USA.
Både Freedom House och flera andra institut som granskar demokratins globala utveckling har pekat ut teknikjättarna i USA och de sociala medierna som bidragande till demokratins problem. De bromsklossar som tidigare förhindrade konspirationsteorier och propaganda från att få fäste i offentligheten har alltmer börjat rämna.
I en utförlig rapport från Internet Institute på Oxford University konstaterades det att Facebook blivit den enskilt värsta plattformen för felaktig och skadlig politisk information. I 56 av de 70 länder där regimer orkestrerat manipulativa, digitala propagandakampanjer de senaste åren var Facebook den viktigaste plattformen. 

Det andra problemet med teknikjättarnas påverkan på demokratin och journalistiken är den digitala annonsmarknaden, säger Emily Bell.
– Dels har annonserna blivit väldigt bra på att rikta sig specifikt till alltmer nischade grupper, vilket gjort det väldigt lätt för extremister, eller auktoritära regimer att nå ut med skadlig information, ofta utan att vi ens vet om det. Men det mest alarmerande är att Facebook och Google slagit ut lokala medier och mindre aktörer i medielandskapet, säger Emily Bell.
– Det är särskilt illavarslande eftersom tilliten till just lokala medier historiskt sett varit större än tilliten till nationella medier. De som varit mest skeptiska till riksmedier har åtminstone litat på sin lokaltidning. Men nu slås de ut och det finns inte längre några aktörer som granskar den lokala politiken. Det har även bidragit till en konsolidering av lokala medier under ett fåtal stora företag, som ofta driver en politisk agenda. Vi ser det här i USA med det konservativa företaget Sinclair som köpt många tv-stationer. Vi riskerar därmed att återvända till ett hyperpolariserat medielandskap som präglade USA i exempelvis slutet av 1700-talet, säger Bell.
Facebook har trots sina donationer till medieföretag och löften om hårdare tag mot lögner, extremism och konspirationsteorier samtidigt uppmuntrat en utveckling som slår ut lokalmedier och gör det lättare för auktoritära regimer och dunkla krafter att sprida lögner och hat på plattformen.
Under ett samtal med Indiens nationalistiska premiärminister Narendra Modi häromåret lovade Facebooks grundare Mark Zuckerberg en framtid där makthavare ska kunna kommunicera med folket ”utan att oroa sig för” journalister, som Zuckerberg uttryckte det. Det har blivit kusligt sant, inte minst i Indien, världens största demokrati. Där har vi de senaste åren sett alarmerande exempel på hur auktoritära regimer kan missbruka och exploatera de sociala plattformarna för rasistiska och chauvinistiska kampanjer, missvisande propaganda, och ibland för att hetsa till våld mot meningsmotståndare, kritiker, och besvärliga journalister.

Facebook och de sociala mediernas roll i Donald Trumps valseger har fått mycket uppmärksamhet.
Inför presidentvalet i USA 2016 exploaterade både ryska aktörer och inhemska Trump-strateger Facebook-grupper genom att sprida påhittade nyheter och inlägg för att bland annat orkestrera en våldsam konflikt i Texas mellan högerextremister och vänsterradikala antirasister.
Men många av de mest alarmerande exemplen på hur de sociala plattformarna exploaterats av extremister och auktoritära regimer finns i andra länder.
Sophie Zhang, som i många år arbetade på en särskild avdelning för att övervaka demokratiska val och internationell säkerhet på Facebook, lämnade förra året företaget med ett avskedsbrev där hon förklarade att Facebook saboterar demokratin och spär på våldsamma globala konflikter:
”Under tre år på Facebook har jag sett otaliga försök av utländska regimer som försöker missbruka plattformen för att vilseleda sin egen befolkning. Jag vet nu att jag har blod på mina händer”, skrev Zhang.

Tragedin i Myanmar var långt ifrån den enda globala katastrof där Facebook varit en katalysator för våld och extremism.
I Filippinerna startade den auktoritära presidenten Rodrigo Dutertes digitala strateger för ett par år sedan dussintals Facebook-grupper, som initialt låtsades vara lokala nyhetsorganisationer och spred inlägg med oförargliga lokalnyheter. När de väl vuxit till 100 000 medlemmar förvandlades de till propagandakanaler, ett slags filippinska motsvarigheter till högerextrema Breitbart, som enbart delade sensationalistiska nyheter om lokala våldsbrott. Strategerna fyllde sedan kommentarsfälten med ursinniga inlägg om att våldet orsakats av droghandel. Denna kampanj hade målet att bilda opinion för Dutertes brutala krig mot drogkarteller, där mer än 8000 påstådda drogbrottslingar dödades i utomrättsliga avrättningar under Dutertes första år som president.
– Kontrasten är stor mot den utbredda optimism som präglade diskussioner om internet och demokratin för tio år sedan, efter arabiska våren. Vi har nu sett att alla de verktyg som aktivister och demokratiska rörelser kan använda även kan exploateras av auktoritära regimer och tyranner, säger Emily Bell.
I Vietnam har journalister och demokratiaktivister anklagat Facebook för att samarbeta med kommunistregeringen och underlätta för regimens sociala medier-arméer att övervaka och tysta journalister och kritiker.
Den kinesiska staten har utvecklat ett utbrett nätverk av digital propaganda där de årligen publicerar mer än 448 miljoner inlägg och kommentarer på sociala medier utanför landet, enligt ny forskning från Harvard.
I Honduras, Bolivia, Sri Lanka och Azerbajdzjan har Facebook de senaste tre åren använts för farlig propaganda, våldsuppmaningar och hets till hatbrott mot etniska minoriteter och homosexuella och för att spåra upp, trakassera och tortera politiska dissidenter. 

Maria Ressa, den filippinska journalisten och redaktören som tilldelades Nobels fredspris 2021, har länge talat om att hon för ett tvåfrontskrig i Filippinerna: dels mot extremister och diktatorn Duterte, dels mot Facebook och de sociala plattformarna som blivit avgörande verktyg för regimens krig mot journalister och fri press.
Även i USA har det tyvärr bara blivit vanligare med hot och trakasserier mot journalister, enligt Emily Bell. Trump ser ut att använda sig av samma spelplan som Modi i Indien och Duterte i Filippinerna. En studie av tankesmedjan Institute for the Future visade nyligen att de journalister som Donald Trump handplockat för personangrepp på Twitter omedelbart drabbades av en svallvåg av hot och trakasserier som ofta innebar att de tvingades lämna plattformarna av säkerhetsskäl.
– Vi gjorde en granskning på Columbia förra året som visade att rekordhöga antal av journalister här upplever sig hotade. Sociala medier har gjort högerextremister och våldsgrupper mycket mer effektiva. Inför varje val är det därför livsviktigt att journalister får ordentlig träning i hur de bemöter den sortens hot och påtryckningar. I stället ser vi nu väldigt många utbrända journalister, säger Bell.
Stormningen av kongressen i Washington i januari förra året är ett alarmerande exempel på hur allvarliga hoten mot demokratin i USA har blivit. Mycket av det organisatoriska arbetet för stormningen skedde på Facebook och sociala medier.
Trots att Facebook gjort envisa löften om att ta extremism på allvar var plattformen under förra vintern en bördig grogrund för extremism och konspirationsteorier från Trump-anhängare.
Via Facebook-gruppen Stop the steal, som startades redan dagen efter presidentvalet, spred Donald Trump grundlösa påståenden om valfusk och fick på bara ett dygn mer än 365 000 medlemmar.  Det fanns hundratals liknande grupper på Facebook där medlemmar hetsade upp varandra med tal om inbördeskrig, skjutvapen och våldsdåd mot journalister och meningsmotståndare. Våldsamma budskap som ”vi behöver ett inbördeskrig”, ”döda allihopa” och ”dags att börja skjuta” förekom i mer än 57 000 kommentarer och inlägg i Facebook-grupper, enligt en granskning av nyhetsbyrån Reuters.

Kontrasten är stor mot den utbredda optimism som präglade diskussioner om internet och demokratin för tio år sedan, efter arabiska våren.

Facebooks interna dokument har avslöjat att 64 procent av nya medlemmar till högerextrema grupper på plattformen har hittat dit via Facebooks egna rekommendationssystem.
Emily Bell ser ett visst hopp i just den världsomspännande debatt som uppstått kring de här frågorna på senare år. Under vintern har även Spotify mött hård kritik för sin mest populära podcast, The Joe Rogan Experience, där det regelbundet förekommer högerextrema konspirationsteorier och vilseledande information om pandemin och vaccin.
I USA har den tidigare Facebook-anställda Frances Haugen turnerat landet runt och varnat för företagets skadliga påverkan på demokratin och fri journalistik.
– Det var inget genuint nytt i hennes avslöjanden för oss som forskat i de här frågorna i många år. Men det bekräftade det vi länge har varnat för och det får en ny trovärdighet på grund av att Haugen tidigare haft en så inflytelserik position på företaget. Det är också viktigt att hon belyste att Facebooks värsta konsekvenser för demokratin sker utanför USA och Europa, i länder som ofta fallit utanför de diskussioner som förs här.
Emily Bell är nu övertygad om att det krävs lagändringar och ordentligt genomtänkta regleringar för att tämja problemen med plattformarna.
– Facebook måste fatta ett beslut om de står på demokratins sida, eller inte. Det går inte att tillåta konspirationsteorier om valfusk samtidigt som de säger sig försvara fria val.
– Men även journalister måste ställa sig samma fråga. Vi kan inte fortsätta presentera två politiska sidor som jämbördiga om den ena sidan aktivt motarbetar demokratin. Det finns inte två sidor av stormningen av kongressen; den ena sidans argument, att valet är stulet, är bevisligen osant. I ett sådant läge måste medierna göra en markering och kalla en lögn för en lögn. Det utesluter inte att de samtidigt kan göra nyanserade reportage om Trumps anhängare. Men vi kan inte låtsas som att det bara är en av många legitima åsikter att anse att valet var stulet.

1 kommentarer

  1. Om någon planerar ett mord via mobiltelefon, är då mobiloperatören medskyldig till mordet? Nej, det är det nog inte många som tycker. Så varför skulle sociala medier ha ett annat ansvar? Faktum är ju att de åtminstone i amerikansk lagstiftning har en status just motsvarande teleoperatörers. Detta enligt min mening på goda grunder då de i grund och botten fyller samma funktion av att tillhandahålla ett system för kommunikation snarare än ett innehåll. Och om man sedan tycker att det är för mycket otrevliga åsikter och falska uppgifter som sprids i dessa sociala medier kanske man till att börja med skulle sätta press på traditionella medier att försöka återupprätta sitt anseende genom att själva sluta sprida så mycket osanningar och hårdvinklingar? Något tyvärr inte heller artikeln ovan är fri från. Duterte är t.ex. oavsett vad man tycker om honom inte en ”diktator” utan en folkvald president som mig veterligen inte gjort några som helst försök att klamra sig fast vid makten mot folkets vilja. Och medan det är sant att Joe Rogan haft en hel del ”högerextremister” och foliehattar som gäster genom åren så är den bild av honom som något slags alt-högertroll som artikeln bidrar till att förmedla en synnerligen grov förvanskning av verkligheten. Alla vi som följt Rogan genom åren vet nämligen att hans politiska sympatier generellt sett ligger till vänster och att han alltid haft gäster med de mest skilda åsikter i olika frågor. Det vore ju för övrigt också trevligt om traditionella medier när de skriver om kritik mot sociala medier åtminstone någon gång kunde släppa vänsterperspektivet och även ta upp den kritik som kommer från höger, vilken handlar om att sociala media-jättarna på olika sätt missgynnar högerinnehåll. Twitters Jack Dorsey har trots allt medgett att sådant sker, även om han hävdar att det inte är en medveten policy utan en bieffekt av den tunga vänsterdominansen i de grupper bolagen rekryterar från.

Kommentarer är avstängda.

Senaste nytt

Reportage

Omöjligt uppdrag?

Svenskarnas läsande är ständigt föremål för bekymrade utredningar och politiska satsningar. Men trots alla ansträngningar är trenden negativ, särskilt bland unga. Hur ska det skrivna ordet vinna fler människors uppmärksamhet?

30 sep 2022 • 9 min

Nyheter

Retoriken som tystar röster

Hur gör man när den som använder sig av hatretorik anklagar sina kritiker för samma sak? Och hur kombinerar man yttrandefriheten med kampen mot hatretorik?

29 sep 2022 • 3 min

Nyheter

Om nationalismens påverkan på kulturen

Färre översättningar, mindre utländsk litteratur och stängning av Världskulturmuseet. Det är några, av många, farhågor som en sent insatt panel lyfte på Bokmässan, med anledning av Sverigedemokraternas framgångar i valet.

23 sep 2022 • 3 min

Nyheter

Hur ska bibliotekspersonalen behållas?

Förändrade arbetsuppgifter kan vara en förklaring till att många som arbetar på bibliotek funderar på att byta yrke. Men det behövs också mer resurser och fler yrkesgrupper på biblioteken, konstaterades i ett samtal på Bokmässan.

22 sep 2022 • 2 min