Undersökning: På Gotland ratar 4 av 5 biblioteken

Majoriteten av gotlänningarna använder sig aldrig av bibliotekens tjänster. Ett problem är personalens sammansättning, tror utvecklaren Cecilia Herdenstam. ”Vi är inte tillgängliga för alla, vi är till för dem som liknar oss.”

Vilka använder bibliotekens verksamhet? Vilka gör det inte?

Dessa två frågor har varit utgångspunkten för en undersökning som biblioteken på Gotland låtit genomföra. Utifrån användardata som Axiell plockat fram ur Book-IT-systemet och registerdata från SCB har gotlänningarnas användning – och icke-användning – av bibliotek kartlagts från 2012 fram till 2019.

Cecilia Herdenstam, biblioteksutvecklare vid Gotlands länsbibliotek, säger att inspiration till undersökningen i hög grad kommer från Huddinge kommun som under Nick Jones ledning utvecklar metoder för att samköra verksamhetsstatistik, geografisk information och befolkningsstatistik för att åskådliggöra användning och ickeanvändning av bibliotek.

– Det är en temperaturmätning, säger hon.

Resultaten av undersökningen visar att biblioteken är en ojämnt och generellt lite använd gemensam nyttighet på Gotland:

• Endast cirka 20 procent av gotlänningarna lämnar spår efter sig i biblioteksdatasystemet.
• Icke-användarna utgör en majoritet av befolkningen äldre än 15 år.

– Det som inte syns är till exempel tidningsläsning och programaktiviteter. Dessutom ser vi bara de som är folkbokförda på Gotland, vi ser inte alla sommargotlänningar, säger Cecilia Herdenstam.

Biblioteksanvändningen har utretts på nära geografisk nivå och undersökningen visar – möjligen inte särskilt förvånande – att fysiskt avstånd har betydelse för graden av användning (biblioteksanvändarna har i snitt 3,9 kilometer till närmaste bibliotek medan icke-användarna avstår från att färdas i snitt 4,6 kilometer).

Mellan användare och icke‑användare syns inga påtagliga skillnader i inkomst och bostadsstorlek. Däremot är användarna i högre grad kvinnor, yngre och har fler barn, medan icke-användarna i högre grad utgörs av män och är äldre (se faktaruta för fler utmärkande egenskaper).

Vad ska biblioteken på Gotland göra av dessa insikter?

– Ett första steg blir att låta personal fortbilda sig i tjänstedesign, säger Cecilia Herdenstam.

Fortbildningen kommer att ske via Sveriges kommuner och regioners metodstöd för offentlig sektor kallat Innovationsguiden.

– Det finns ett stort material att använda sig. Och vi har pratat med (Stockholms stadsbibliotekarie) Daniel Forsman om hans intressanta arbete med att låta all personal gå kurser i tjänstedesign, säger Cecilia Herdenstam.

Såväl hon som kollegan Elsa Langland, som är bibliotekarie i Almedalsbiblioteket men nu jobbar deltid i den projektgrupp som ligger bakom undersökningen, anser att den mest iögonfallande slutsatsen i undersökningen är att flickor i högre grad än pojkar får ett lånekort när de i är i förskoleåldern – något som föregås av att föräldrar får en blankett hemskickad och ger sitt godkännande

– Man tänkte ju att det skulle vara alla, oavsett kön, säger Elsa Langland.

– Ser man inte sin pojke som en blivande läsare? Varför är det så? Det kan sätta avtryck i hela ens läsaridentitet; jag har inte lånekort, jag har inte på biblioteket att göra. Det är intressant och något vi vill gräva i, säger Cecilia Herdenstam.

En annan mindre väntad slutsats är att Gotlands pensionärer visat sig vara relativt blygsamma biblioteksanvändare.

– När man tittar på hur det ser ut inne på biblioteket kan man få annan bild, säger Elsa Langland.

Hon påpekar samtidigt att undersökningen bara fångar de spår i bibliotekssystemet som användare lämnar efter sig genom att till exempel låna eller göra besök på meröppet-tider. Att vistas i bibliotekslokaler för att umgås eller läsa tidninge, lämnar däremot inga statistiska avtryck.

– Jag har tankar på vad vi borde göra för att nå fler; vad är det vi i dagsläget erbjuder som kanske inte tilltalar alla i lika hög grad? Vem vänder sig biblioteket till med sitt tilltal, sina aktiviteter, program och utbud och vad är det som gör att vissa känner sig mer eller mindre hemma här? säger Elsa Langland.

Cecilia Herdenstam säger sig vara övertygad om att det finns en växande insikt i folkbibliotekssektorn om nödvändigheten att undersöka vilka som nås och inte nås.

– Vi som jobbar på bibliotek är en så homogen gruppen, det syns ju också i senaste numret av Biblioteksbladet (som kretsar kring könsobalansen i sektorn och finns här, reds anm). Vi har i alla tider gissat vad folk vill ha – och det har varit jätteuppskattat – men vi utesluter stora grupper som inte har samma utbildningsbakgrund och kulturella bakgrund som vi. Vi är inte tillgängliga för alla, vi är till för dem som liknar oss.

Kartor: användning av bibliotek på Gotland
Vuxna
Barn