Valet: Oppositionen enig om biblioteken – "Andra områden blir tuffare!"

Mer resurser och större autonomi. Oppositionen vill stärka folkbiblioteken – men när det gäller armlängds avstånd går en skiljelinje mellan lagstiftning och tillit.

Bland oppositionspartierna vill både Vänsterpartiet och Miljöpartiet se en form av riktat stöd till folkbiblioteken. För V handlar det om 210 miljoner kronor per år, utöver de 40 miljoner som regeringen redan anslår för läsfrämjande arbete år 2027–2028. Satsningen ska vara permanent och syftet är en mer likvärdig biblioteksservice över hela landet.

– Det finns ju en långsiktig trend av att tillgängligheten har minskat. Många filialer har stängts ner de senaste decennierna, säger Vasiliki Tsouplaki, kulturpolitisk talesperson för V.

Miljöpartiet å andra sidan vill återinföra Stärkta bibliotek, vilket partiets kulturpolitiska talesperson Mats Berglund betraktar som en lyckad satsning.

– Den var positiv, nästan oavsett vem man pratar med, just för att det var ganska fria medel för biblioteken att använda där de själva såg att de behövdes. Det var inte för löpande verksamhet, men för att effektivisera eller utveckla verksamheten.

Socialdemokraterna och Centerpartiet har ingen motsvarande satsning i sina budgetar, men deras respektive kulturpolitiska talespersoner låter positiva till förslagen. Björn Wiechel, S, svarar att det kan bli föremål för en budgetförhandling, medan Catarina Deremar, C, säger att det är ”väldigt värt” att titta på möjligheterna för ett riktat stöd.

– Utan att jag kan säga att det är något vi kommer att införa, tycker jag att det är intressant och … jag kommer nog att driva på det i mitt eget parti.

Det borde kunna ligga i linje med Centerpartiets hela landet-perspektiv?

– Det är helt rätt. Folkbiblioteket är en plats för kultur, med en väldigt låg tröskel för samtal, föreläsningar och andra kulturella evenemang. Så det här handlar om att få kultur i hela landet.

Alla oppositionspartier talar samtidigt om andra sätt att stärka folkbiblioteken. De vill i olika utsträckning se höjda anslag till kommunerna, och V och MP vill dessutom inflationssäkra anslaget till kultursamverkansmodellen.

Varför vill inte S göra det?

– Nej, vi har inget sådant löfte. Däremot har vi sagt att vi ska inflationssäkra de generella statsbidragen till kommuner och regioner. Det är egentligen mycket större pengar, som påverkar kommunernas och regionernas budgetar i större utsträckning. Det handlar om väldigt många miljarder som kommer att gå till olika former av kultur och välfärd, säger Björn Wiechel.

När det kommer till den andra stora frågan för folkbiblioteken inför valet, den om armlängds avstånd, har oppositionspartierna resonerat kring olika lösningar, även om en del av dem än så länge saknar konkretion. Catarina Deremar – som nästan ”blir lite skrämd” inför utvecklingen av politisk påverkan på biblioteken – efterfrågar ett verktyg som hjälper bibliotekspersonalen att stå emot påtryckningar.

– Man ska ju vara oberoende och kunna stå emot, oavsett om det handlar om politiker eller en allmänhet som kommer in och tycker att den här boken ska inte finnas här eller den här utställningen bör ni inte visa. Det blir ju en arbetsledarfråga.

V:s Vasiliki Tsouplaki och MP:s Mats Berglund talar snarare om stödmaterial riktat till beslutsfattare och tjänstemän. Den förstnämnda föreslår att SKR kan utforma det, och den sistnämnda att någon myndighet – troligtvis Kulturrådet – får uppdraget.

– Vi vill ju också se över bibliotekslagen och införa skrivningar om och lagstifta om armlängds avstånd på samma sätt som vi gjorde i museilagen, säger Mats Berglund. (I den nya museilagen, införd 2017, slås museernas oberoende från politiken fast och principen om armlängds avstånd formaliseras. Reds anm)

Finns det ett behov av att officiellt definiera den här principen?

– Ja, det är ju lite det vi vill göra, både genom den här lagstiftningsvägen, men också genom att ge en myndighet i uppdrag att utreda vad den faktiskt innebär. Principen har fungerat utan att ha definierats under ganska lång tid, men SD:s intåg har ställt vissa frågor kring den på sin spets, säger Mats Berglund.

C och S driver inte på för att skriva in armlängds avstånd i bibliotekslagen, men liksom Catarina Deremar understryker Björn Wiechel att partiet heller inte aktivt har motsatt sig det.

– De får väl argumentera för sin sak.

Han sätter dock inte alltför stort hopp till en sådan lag. Den är lätt att skriva om, konstaterar han. Det enda värnet mot politiker som vill använda kulturen som verktyg för sin politiska vilja, är ”att inte rösta på dem”.

– Vi kan ha vilken lag vi vill om att man inte ska gå in och peta och att det ska vara fritt och armlängds avstånd och hängslen och livrem. Men om människor i demokratiska val röstar på partier som vill styra och ställa i kulturen, så hjälper det inte, då blir lagen bara en bump in the road.

Björn Wiechels resonemang kring fråga om politisk påverkan skiljer sig lite från de andra kulturpolitiska talespersonernas. Han vill nyansera ämnet något: Visst finns det ett problem med klåfingriga beslutsfattare, men precis som i all annan offentligt finansierad verksamhet måste det samtidigt finnas en dialog om hur målen – som att nå vissa grupper eller bredda deltagandet – ska nås.

– Men det får inte vara så att de som jobbar upplever att de blir överkörda, att de inte får ha sin professionella roll och att politiker vill gå in och peta. För det får man inte göra.

Det låter som en rätt luddig gräns. Hur vet man var den går?

– Det här är ju mänskliga relationer. Om du jobbar i en verksamhet känner du om du har ett tillitsfullt samtal där du förstår den politiska vilja som har beslutats av fullmäktige eller en kulturnämnd. Om man respekterar varandras roller och kan ha en dialog, då känner man det.

Mycket gemensamt, men några nyansskillnader alltså – så vad har de rödgröna partierna för utsikter att komma överens om bibliotekspolitiken vid en eventuell regeringsbildning? Björn Wiechel kan inte se några uppenbara problem.

Jag ska snart intervjua C:s Catarina Deremar. Vad tycker du att jag ska fråga henne?

Han funderar.

– Näe, jag kommer inte på något. Hälsa henne!

Catarina Deremar kan inte heller identifiera några tydliga motsättningar. Kulturområdet är nog det område där partierna skulle ha lättast att hitta varandra, säger hon, tack vare ett gemensamt hela landet-perspektiv.

– Jag tror inte det här är stötestenen för en rödgrön regering, om man säger då. Det finns nog andra områden som blir tuffare!