”Vi får det vi betalar för”

Bibliotek Botkyrkas Björn Waller tycker att SKL:s avtal för digitala böcker serverar samma gamla problem som före 2014. Samtidigt menar han att cd-bokens död gör detta till en viktigare fråga än någonsin. 

Minns ni konflikten om digitala böcker på bibliotek för 7–8 år sedan? Alla böcker hade då samma pris, 20 kr per lån oavsett längd, ålder eller popularitet, och nya titlar blev tillgängliga först efter 3-6 månader. Biblioteken ville kunna ta in nya titlar direkt, många förlag ville i så fall få mer betalt under de första månaderna då en bok måste betala sig. Konflikten bromsade upp digitala satsningar i flera år och kompromissen blev 2014 en flexibel prissättning där nya titlar kostade mer och äldre titlar mindre. Det har fungerat sisådär, bland annat eftersom förlag och bibliotek har olika uppfattningar om vad ”flexibel prissättning” innebär.

I fjol anordnade SKL en upphandling av digitala böcker som vanns av det amerikanska företaget Overdrive. Bibliotek som ansluter sig betalar nu max 17,41 kr per lån för det utbud avtalet omfattar. Det låter bra. Men vad är det för utbud? Vill den som kräver 60 kr per lån i dag verkligen sälja till en tredjedel av priset i morgon?

Mycket med Overdrive är utmärkt: utbudet av engelska och mångspråk (om det ingår), administrationen och applösningarna som är generationer före Biblio. Men SKL:s maxpris på 17 kr per lån innebär i praktiken att vi är tillbaka där vi var för tio år sedan: Med ett pris så lågt att många förlag lär se det som en ren förlustaffär att erbjuda populära böcker till biblioteken, så då gör de inte det. I skrivande stund ingår totalt 168 svenska ljudböcker i Overdrives utbud, och e-boksutbudet omfattar mest klassiker och titlar som för åratal sedan försvunnit från topplistorna. 2012 var ”karensen” på nya titlar något biblioteken slogs för att slippa; nu verkar den bli obligatorisk.

SKL tror att svenska förlag kommer att lägga till nyare titlar för att finnas i de cirka 80 (icke-svensktalande) länder där Overdrive finns och att de snart kommer att se fördelen med de nya priserna. Den som minns debatten runt år 2012 kan tycka att den förhoppningen är milt sagt optimistisk. Sedan dess har bokbranschen blivit ännu mer beroende av digital försäljning (en tredjedel av Bonniers intäkter) och abonnemangsmodeller som Storytel och Bookbeat, som måste värva både storläsare och iblandläsare för att gå runt. Speciellt kritiskt är det för ljudboken nu när cd-boken är på raskt utdöende och ljudbokens framtid är i din telefon. Då får vi nu ett avtal som verkar utesluta digitala ljudböcker.

Enligt SKL kan de bibliotek som ansluter sig till deras avtal handla upp andra titlar separat. Då blir det återigen upp till de bibliotek som har resurser att lägga på det att lösa detta helt själva, förutsatt att förlagen alls vill sälja böckerna via andra kanaler.

SKL ska ha en eloge för att de jobbar på detta. Men att fokusera på ett enhetligt lågt pris och hoppas att allt annat fixar sig är inte en lösning – vi vet precis vart det ledde sist. Vi behöver lyfta diskussionen runt hur vi vill arbeta med digitala böcker, och vi behöver skapa en konstruktiv dialog mellan bibliotek och förlag, hellre än teknikleverantörer. När bokbranschen hänger på en så sårbar affärsmodell som abonnemangstjänsterna bör bibliotek kunna erbjuda ett bättre och stabilare samarbete. Men det är en diskussion som behöver tas nu; inte om fyra år när det etablerats att bibliotekens roll är en permanent bokrea, och vi får säga till våra besökare att om de vill lyssna på en ljudbok får de väl köpa sig ett Storytelabonnemang.