”Begränsad syn på bibliotekens samtida uppgifter”

21 jan 2013 • 4 min

I december publicerades rapporten Biblioteken och bokmarknaden: Från folkskola till e-böcker på uppdrag av Svenska Förläggareföreningen. Rapporten, som är på...

I december publicerades rapporten Biblioteken och bokmarknaden: Från folkskola till e-böcker på uppdrag av Svenska Förläggareföreningen. Rapporten, som är på knappt 50 sidor, är skriven av professor Johan Svedjedal med lång och gedigen erfarenhet från forskning om inte minst bokmarknaden. Olof Sundin, professor i biblioteks- och informationsvetenskap vid Lunds universitet, har läst den rapport om e-böcker och biblioteken som Johan Svedjedal har skrivit för Förläggareföreningens räkning.

”I inledningen konstateras det att den svenska marknaden för e-böcker fungerar dåligt. Här finns också ett slags trevande problemformulering för rapporten som kanske kan härledas till rapportens finansiär: ”Problemet för svenskt vidkommande är om biblioteken blockerar uppkomsten av en marknad, och därmed produktionen av e-böcker.” Därefter följer rapportens omfångsmässiga lejonpart i form av en redogörelse för folkbibliotekens historia relaterad till bokmarknadens utveckling. Särskild uppmärksamhet ges åt 1930-talets debatt om biblioteksersättning där Svedjedal visar hur Författareföreningen gick från att föredra finansiering genom låntagarkostnader till att bli ”en stark lobbyorganisation för ett gratis och omfattande folkbiblioteksväsende”. En kortare redogörelse för BTJ och dess förändring till ett kommersiellt företag bland andra, följer därpå. Denna bakgrund är både intressant och välskriven.

Ju närmare samtiden Svedjedal kommer, desto mer normativ blir framställningen. Det konstateras riktigt att utlåningen av tryckta böcker har minskat de senaste decennierna, samtidigt som bokutgivningen ökar. Därefter beskrivs biblioteken som att ha utvecklats i en mer marknadsorienterad inriktning med fokus på utlåningssiffror och antal besökare. Genom att referera till Rasmus Fleischer (kanske lite överraskande i sammanhanget med tanke på att Fleischer var medgrundare till Piratbyrån) kritiseras biblioteken för att förlita sig på marknaden vid urval och inköp. Inköpsprofiler och andra marknadsnära inslag på folkbibliotek är väl värda att kritiskt belysas, men det hade varit på sin plats att tydligare understryka att biblioteken inte svävar fritt i samhället. Snarare är det så att folkbiblioteken tvingas anpassa sig till de kommunala förutsättningar som ges. Svedjedal hinner vidare med att problematisera kravet på Open Access såsom det riktas till humanvetenskapliga forskare från de viktigaste finansiärerna. Han verkar mena att författaren avsäger sig sin upphovsrätt vid Open Access. Tvärtom uppstod Open Access bl a som en reaktion mot att vissa förlag kräver att författarna ger upp delar av sin upphovsrätt. Vidare omfattar Vetenskapsrådets krav på Open Access enbart ”vetenskapligt granskade texter i tidskrifter och konferensrapporter, inte monografier och bokkapitel” som det står på rådets hemsida. I rapporten kan man få intrycket av att det inte förhåller sig på det viset.

Svedjedal avslutar där han började – i marknaden för e-böcker. Författaren skriver att det är å ena sidan bibliotekens oro för att kostnaderna ska skena när allt fler låntagare väljer e-böcker och å andra sidan förlagens oro för att inte privatmarknaden ska utvecklas, som lett till en polariserad diskussion kring ersättningsmodeller. I diskussionen för Svedjedal fram flera argument från den omfattande debatten, t ex att biblioteken kan ses som ett slags utbildare av allmänheten till att lära sig uppskatta böcker som e-böcker (med risken att de också ”lär” sig att e-böcker är gratis). Författaren visar också hur förhållningssätten till e-böcker på bibliotek kan skilja sig åt mellan å ena sidan stora förlag och å andra sidan egenutgivna verk och mindre förlag. För de sistnämnda två grupperna kan e-böcker på folkbibliotek innebära möjligheter till en ökad synlighet för enskilda verk. Samtidigt finns det, menar Svedjedal, en svårighet med att öka försäljningen av e-böcker då värdet av att äga en e-bok troligen anses vara mindre än en tryckt bok, särskilt om den finns att ”låna” gratis. Frågan är, undrar jag, hur mycket man egentligen äger en DRM-skyddad e-bok?

Svedjedal kommer på sista sidan i texten med en rallarsving riktad mot Svensk Biblioteksförening. Han hävdar att Svensk Biblioteksförenings argumentation i e-boksfrågan springer ur ett marknadsorienterat synsätt där kvantitet i utlån är den ledande principen och där bibliotekens bildningsuppdrag har gått förlorat. Han tilldelar, genom att försöka vända på föreningens argument, t o m Niclas Lindberg rollen av ”den nye bibliotekarien” som ser på bibliotekets funktion som ”en hamburgerbar där kunden beställer vad han eller hon vill ha”. Svedjedal refererar till Lindbergs och Svensk Biblioteksförenings lobby-arbete, där det hävdas att biblioteken riskerar att bli ”kommunala antikvariat för pappersböcker” om man inte finner en hållbar lösning i e-boksfrågan. I det uttalandet, menar Svedjedal med ett i mitt tycke ojuste retoriskt grepp, ”skymtar också ett förakt för de insatser som folkbibliotekens personal har gjort gentemot låntagarna under drygt ett sekel: det dagliga och långsiktiga arbetet med urval, boksamtal, informationssökande, litteraturpedagogik och programverksamhet.” Avslutningen på rapporten fortsätter därmed traditionen av en polariserande diskussion i e-boksfrågan.

Som utbildare av framtida bibliotekarier tycker jag det är synd att rapporten avslutar sin i många stycken intressanta historiska första halva samt de många initierade kommentarerna om bokmarknaden i stort med en traditionell och begränsad syn på folkbibliotekets samtida uppgifter. Folkbibliotek behöver istället fortsätta arbeta med att skapa förutsättningar för människor att möta, dela och producera information, kultur och upplevelser genom de kanaler som finns tillgängliga och som människor använder sig av.

Bildningsarbete är fortsatt viktigt, men det var länge sedan det ansågs vara folkbibliotekets enda uppgift och det är inte längre lika entydigt vad bildning är. Därtill, om biblioteket inte fångar kommande generationer genom att vara där de är – på nätet – riskerar det arbetet att inte vara mycket värt.

I UNESCOs Folkbiblioteksmanifest från 1994 står det: ”Medborgarnas egna deltagande i utvecklingen av demokratin är beroende av en fullgod utbildning samt en fri och obegränsad tillgång till kunskap, tankar, kultur och information.

För att folkbiblioteken ska ses som relevanta av allmänheten och kunna fortsätta bidra till det också i framtiden behövs tillgång till såväl e-böcker (och andra digitala resurser) som tryckta böcker. Därtill behövs det nya lösningar med fler e-boksleverantörer, en översyn av upphovsrättslagstiftningen i ljuset av förändrade digitala förutsättningar och ett ökat engagemang för frågan från ledande politiker.”

Olof Sundin
professor i biblioteks- och informationsvetenskap vid Lunds universitet

0 kommentarer

Senaste nytt

Reportage

Omöjligt uppdrag?

Svenskarnas läsande är ständigt föremål för bekymrade utredningar och politiska satsningar. Men trots alla ansträngningar är trenden negativ, särskilt bland unga. Hur ska det skrivna ordet vinna fler människors uppmärksamhet?

30 sep 2022 • 9 min

Nyheter

Retoriken som tystar röster

Hur gör man när den som använder sig av hatretorik anklagar sina kritiker för samma sak? Och hur kombinerar man yttrandefriheten med kampen mot hatretorik?

29 sep 2022 • 3 min

Nyheter

Om nationalismens påverkan på kulturen

Färre översättningar, mindre utländsk litteratur och stängning av Världskulturmuseet. Det är några, av många, farhågor som en sent insatt panel lyfte på Bokmässan, med anledning av Sverigedemokraternas framgångar i valet.

23 sep 2022 • 3 min

Nyheter

Hur ska bibliotekspersonalen behållas?

Förändrade arbetsuppgifter kan vara en förklaring till att många som arbetar på bibliotek funderar på att byta yrke. Men det behövs också mer resurser och fler yrkesgrupper på biblioteken, konstaterades i ett samtal på Bokmässan.

22 sep 2022 • 2 min

Debatt

Slutreplik: Låt oss mötas och diskutera

Vi vill stötta, men stöttandet måste också få innehålla konstruktiv kritik. Det skriver Linnéa Jönsson och Eleonor Pavlov i sin slutreplik om Malmö stadsbiblioteks ”känsliga ämnen”-koncept.

21 sep 2022 • 4 min