Branschen höjer rösten om utkastet

Var är visionerna? Den frågan dominerade det första dialogmötet om ­utkastet av den nationella biblioteksstrategin, som ägde rum i Hässleholm. För mycket handlingsplan – för lite strategi, tyckte deltagarna.

– Vi är många som är besvikna på utkastet. Vi hade större förväntningar. Det är ett gediget arbete som ligger till grund för strategin. Men vart tog visionen vägen? säger Susann Ek, bibliotekschef i Landskrona.

Hon står i foajén utanför Röda salongen i Hässleholms kulturhus. Susann Ek har under dagen deltagit i en panel på det första av fem dialogmöten om utkastet till nationell biblioteksstrategi. Mötet är fullsatt med runt 200 deltagare från södra Sverige.

Susann Eks ord är som ett eko både från dagen och flera av de yttranden som kommit in. Utkastet Från ord till handling – På väg mot en nationell biblioteksstrategi upplevs som för mycket av en handlingsplan på detaljnivå, för mycket bakåtblickar och nutid, för lite framtidsvisioner och drömmar. Även om många uppskattar den öppna dialogen och möjligheten att få komma med synpunkter innan strategin är färdig.

Röda salongen lever upp till sitt namn med sina klarröda väggar. I scenens högra hörn står tecknaren Louise Wester och ritar diskussionen i realtid på ett stort vitt papper. Först ritar hon ett stort träd med strategins sex centrala områden på varsin gren: demokrati, tillgänglighet, utbildning, läsning, infrastruktur och digitalisering.

Erik Fichtelius och Christina Persson, från sekretariatet som leder arbetet med strategin, tar plats på scenen.

– Min pappa, som är från Härnösand, skulle ha sagt: ”De ä som lit nervöst!”, säger Erik Fichtelius.

Det kan man förstå. I två år har sekretariatet arbetat med Kungliga bibliotekets regeringsuppdrag att ta fram en nationell biblioteksstrategi. Med att föreslå långsiktiga mål och strategier för att främja samverkan och kvalitetsutveckling i hela det allmänna biblioteksväsendet. Sekretariatet har tagit fram rapporter, underlag och filmer. I maj skickade de ut sitt första utkast och bad alla som ville att skicka in synpunkter senast den 31 oktober. Under oktober hålls fem dialogmöten runt om i Sverige där sekretariatet möter sina kritiker.

På scenen berättar Erik Fichtelius att han och Christina Persson besökt Bokmässan och där träffat författaren Björn Ranelid.

– Han sa: ”Ni behöver inte skriva så mycket, ni kan få lite ranelidska av mig: Biblioteket är demokratens skattkammare men diktatorns skräckkabinett”, säger Erik Fichtelius.

Susann Ek från Landskrona deltar i panelen om demokrati och tillgänglighet. Hon lyfter fram skrivningen i utkastet om att den rådande bilden av biblioteken hindrar utvecklingen och att det behövs en ny berättelse.

Samtidigt gör utkastets egen inledning henne mörkrädd. Där ges en bild som känns daterad och fokuserar på samlingar och utlån.

– Jag undrar om vi helt har missat vad som händer i Norge, vars nationalbibliotekarie säger att bibliotek inte är för böcker utan för människor. Om biblioteken kan visa vilken resurs vi kan vara i samhället behöver vi inte hamna i källarlokaler. Det måste vi jobba med, och det måste finnas en strategi för det, inåt, för oss som jobbar på biblioteken, och utåt, för låntagare, makthavare och samarbetspartners, säger Susann Ek.

I dagens paneler och i inskickade utlåtanden återkommer en kritik om ökad centralstyrning och ett uppifrån och ner-perspektiv. Det är framför allt två saker som rör upp känslor: att Kungliga bibliotekets roll ska stärkas och att strategin gillar Indelningskommitténs förslag om sex storregioner i stället för 21 landsting.

I demokratipanelen finns också Anna Lundberg, bibliotekschef i Hultsfred och Högsby.

– För oss folkbibliotek är regionbiblioteken viktiga. Det är de som lyfter oss från golvet. De gör utbildningar och omvärldsanalyser som vi själva har svårt att hinna med. Jag tycker att man ska fundera på om man ska centralisera regionerna, säger hon.

Anna Lundberg påpekar också att genomgången av olika utmaningar i utkastet till stor del handlar om folkbiblioteken, men att lösningarna ofta hamnar på KB.

Många vänder sig också mot att strategin går in på detaljnivå och petar i bibliotekens verksamhet. I sitt yttrande menar Sveriges kommuner och landsting, SKL, att flera av förslagen inkräktar på det kommunala självstyret. Maria Jacobsson är kulturexpert på SKL och deltar i panelen ”Övergripande synpunkter på strategin”. Som exempel tar hon förslaget att barnbibliotekarier bör ha en nära samverkan med förskolepedagoger.

– Det är ju ett kommunalt uppdrag. Folkbiblioteken ligger på kommunerna. Hur man organiserar det måste vara upp till varje kommun. Problemet är när man skriver i strategin att det ska finnas förskolebibliotek, det blir en indirekt styrning från statens sida. Man måste ta hänsyn till att det finns olika förutsättningar, eftersom det är kommunerna som till stora delar bekostar folk- och skolbiblioteksverksamheten, säger Maria Jacobsson.

I stället bör staten fundera på hur den kan stödja verksamheter på lokal och regional nivå, säger hon. Två förslag som är mer populära är dels nationella digitala bibliotekstjänster, en sådan förstudie är redan på gång, och dels att KB ska bidra med biblioteksjuridisk rådgivning. I dag får SKL ta emot många av de frågorna, berättar Maria Jacobsson. I våras fick hon till exempel många samtal om GDPR, EU:s nya förordning till skydd för personuppgifter.

– Det räcker inte med en biblioteksjurist, det kanske behövs tio. I dag är biblioteken ofta utelämnade till kommunjuristerna, om det finns en kommunjurist. Många små kommuner har inte den kompetensen, säger hon.

I diskussionen om övergripande synpunkter deltar även Raymond Pettersson, kulturpolitiker för Centerpartiet i kommunfullmäktige i Värnamo kommun. Han lovordar sekretariatet för att ha lagt stor vikt vid demokratiuppdraget. Raymond Pettersson jobbar som lärare och även han ser problem med att inte kunna komma åt fakta i olika typer av medier.

– Det är viktigt att öppna de låsen. Jag tror att det är en viktig statlig uppgift att reda ut det digitala träsket, att ordna upp e-bokslånen, vetenskapliga rapporter och liknande, säger han.

På tecknaren Louise Westers bild har trädet fått sällskap av ett lås som håller informationen instängd. Forskningen ligger som en avsågad gren på marken. Både personer som lämnat yttranden och medlemmar i sekretariatets referensgrupp har lyft att forskning borde vara ett eget område. Orden ”samordning” och ”samverka” är understrukna. Men hon funderar på var Björn Ranelids skattkammare ska in.

Det är dags för kaffe. Mitt i fikarasten står just en grupp universitetsbibliotekarier och känner sig bortglömda. Universitets- och högskolebibliotekens strategiska frågor är osynliga i utkastet, tycker Hanna Wilhelmsson, fakultetsbibliotekarie på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet.

– Det som faktiskt syns är prenumerationer, open access och vad det får kosta, men utöver det saknas frågor som hur vi kan använda våra lokaler strategiskt och hur vi är en tydlig och relevant del i lärosätenas kärnverksamhet, säger Hanna Wilhelmsson.

Kollegan Sara Kjellberg, bibliotekschef på Malmö universitetsbibliotek, tycker att det är frustrerande att få ett utkast som hon inte känner igen sig i.  Hon saknar också en tydligare koppling mellan forskningsbiblioteken och digitaliseringen. Det finns delvis i utkastet, men överskuggas snabbt av kulturarvsdiskussionen.

– Det känner nog inte så många lärosätesbibliotek igen sig i, även om det finns de som arbetar med det. Vi jobbar snarare med digitala kompetenser, att använda digitala redskap och att integrera frågor och stöd kring digitalisering i forskning, utbildning och lärande, säger Sara Kjellberg.

Dagens sista seminarium handlar just om digitalisering och infrastruktur. I panelen finns Lo Claesson som är bibliotekschef i Vaggeryd. Hon är kritisk till att det mesta av det som skrivs i kapitlet om digitalisering handlar om att tillgängliggöra resurser.

– Det är egentligen digitisering, alltså att du överför olika format till digitalt format. Digitaliseringen är något mycket mer, det är en stor omvandling av hela samhället som jämförs med industrialiseringen, säger Lo Claesson.

Som exempel tar hon att många myndigheter och banker digitaliserar sina verksamheter. När deras användare inte klarar av det hänvisas de till biblioteket.

– Biblioteken tar ett stort ansvar i att hjälpa till. Det gäller Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Migrationsverket och allt möjligt, säger hon och möts av spridda spontana applåder från publiken.

Är det här något som biblioteken ska göra? frågar hon sig. I så fall behöver det bli tydligare.

– Då behöver vi ha ett uppdrag som också resurssätts, säger Lo Claesson.

Tecknaren Louise Wester har ritat på med sin bild. Nu finns skattkistan med nere till höger, i den sitter länken mellan användarna och informationen: det är bibliotekarierna som är skatten.

– Jag har stått här och funderat och funderat, och när kom frågan upp i diskussionen: Vad ska biblioteket lösa i samhället? Där tror jag att ni har framtidssvaret, säger hon.