Den stora räddningen av kulturarvet

Låda för låda, manuskript för manuskript, smugglade Abdel Kader Haidara och hans vänner Malis historieskatt undan islamisternas härjningar. Ett kulturarv som fått professorer att gråta och som nu får nytt liv i digital form.

Abdel Kader Haidara tar emot iklädd svart hatt och boubou i skinande lila bazintyg. Han ler brett och självsäkert där han sitter bakom skrivbordet i sitt luftkonditionerade kontor i Malis huvudstad Bamako. På de tre våningarna under honom pågår konserveringen av Afrikas kanske viktigaste samling av nedtecknad historia. Tusentals vittrande manuskript vars öde även blivit ett med bibliotekarien Haidaras livsresa.

Berättelsen tar sin början redan under medeltiden då Haidaras hemstad Timbuktu var en knutpunkt längs Saharas handelsvägar och ett intellektuellt centrum för det islamiska Afrika. Manuskript från hela kontinenten fraktades hit, ännu fler producerades här. Texter om religiös lag, filosofi, poesi, historia och astronomi. När Timbuktus glansdagar var över fick några av öknens familjer ansvaret att förvara manuskripten. Abdel Kader Haidaras familj var en av dem.

När Abdels pappa många generationer senare dör blir det sonens tur att förvalta tiotusentals manuskript. Haidara växer upp med skrifterna, har läst i dem och arbetar som bibliotekarie på Ahmed Baba-biblioteket. Han anar texternas enorma värde och odlar drömmen om att bygga ett eget bibliotek för familjens manuskript.Han söker pengar internationellt men möts av kalla handen. Det är först när den amerikanske professorn Henry Louis Gates av en händelse besöker Timbuktu i slutet av nittiotalet som allt förändras.

– Jag tog med honom hem till mig och visade manuskripten. Då började han gråta. Han är svart amerikansk professor som studerat afro-amerikansk historia på Harvard. Så länge har världen gått i tron att skriven afrikansk historia inte existerar. Nu stod han framför högar med tusentals manuskript, men han såg också att de var i dåligt skick och därför grät han, säger Abdel Kader Haidara.

Med professor Henrys stöd började finansiärerna strömma in. 2009 blev drömmen sann, Abdel öppnade ett bibliotek namngett efter sin pappa Muhammed – Mamma Haidara Memorial Library. Han samlade in manuskript från andra familjer och under 2000-talet drogs flera forskningsprojekt i gång. Historiker och teologer kunde bland annat revidera det gamla antagandet att afrikaner inte deltog i vetenskaplig forskning förrän efter européernas ankomst. Här fanns bevis för studier i astronomi under 1400-talet i kontinentens inre delar.

– Både studenter och turister stömmade hit, allt var i harmoni. Ända fram till 2012, säger Abdel allvarligt.[fakta id=”16289″]

Historien har farit illa med Timbuktu. Den tidigare så mäktiga staden har en modern historia kantad av fattigdom och vanvård från centralmakten i Bamako i söder. I början av 2012 startade nomadfolket tuareger ännu ett av sina uppror, men kampen för självständighet kapades av flera välutrustade islamistgrupper, bland annat al-Qaida i islamiska Maghreb (AQIM). Samtidigt skedde en militärkupp i Bamako och i kaoset kunde islamisterna snabbt ta över Timbuktu och hela norra Mali – två tredjedelar av landet – där sharialagar infördes.

Abdel Kader Haidara förstod att islamisterna inte bara var en fara för människor, utan även för historien. Försiktigt började han nu tömma biblioteken på manuskript. Han skapade kontakter i Bamako och vidtalade ett antal pålitliga familjer i Timbuktu. Natt efter natt flyttades manuskript från bibliotekshyllor till svarta koffertar som drogs med åsnekärror till familjernas gömställen. Sedan påbörjades den riskfyllda smugglingsinsatsen som skulle ta manuskripten till deras nya fristad i söder.

– Vi hade ett antal kurirer som reste med manuskripten. Låda för låda, eller ibland manuskript för manuskript. De flesta lastades i bagaget i kollektiva taxibilar som folk reser med mot Bamako. Det var en otrolig fara att ta sig igenom islamisternas check points, det krävdes stort mod av våra kurirer.

Hur stor fara de utsatte sig för gick att se med egna ögon hemma i Timbuktu. Där hade islamisterna förbjudit musik och fotboll och gjort stora inskränkningar i kvinnors rättigheter. Brott kunde bestraffas med piskrapp, avhuggna händer eller stening till döds. Själv lyckades Abdel Kader Haidara med diplomati och hjälp av lokala imamer rädda en av kurirerna från islamisternas fängelse efter att han tagits på bar gärning med manuskript i sin last.

Haidara chockades över hur hans samhälle kunde kollapsa under våldet från en grupp inkräktare. Det enda han kunde göra var att fortsätta arbetet med manuskripten. Abdel beslöt sig för att prova alternativa smuggelvägar. På Nigerflodens pråmar lastades stora mängder manuskript. En båt besköts av en fransk militärhelikopter som trodde att det fanns vapen i lasten. En annan kapades av banditer som krävde lösensumma.

Till slut reagerade omvärlden. Franska styrkor ryckte in och bröt ockupationen. Framför teven i sin exil i Bamako fick Abdel se islamisternas sista föraktfulla handling mot Timbuktus historia. Biblioteken brann, manuskript lades på bål.

– Jag blev otroligt sårad när jag såg det. Jag grät. Jag såg bara askan på marken men bibliotekschefen tror att det var tiotusen manuskript som brann, ett helt litet bibliotek. Och texterna var aldrig studerade, innehållet är för alltid förlorat, säger han.[fakta id=”16288″]

Fyra år efter islamisternas bål i Timbuktu sitter Haidara där på sitt kontor med ett nöjt leende. Hans resa med manuskripten har gått in i en ny fas. Tanken är att de en gång för alla ska räddas till framtiden.

Med internationella finansiärer har Abdel startat en industri i konservering och digitalisering av manuskripten. Snart är de redo att ta sin rättmätiga plats i historien. Men för en person står betydelsen redan klar.

– Vi räddade 377 491 manuskript och i dem finns min historia, min identitet. Jag är så lättad att de räddats till eftervärlden säger Abdel Kader Haidara och ler.