En mindre katastrof! Utom för matematikerna

Svenska lärosäten har sagt upp avtalet med ett av världens största forskningsförlag, holländska Elsevier. Biblioteksbladet ringde upp tre forskare för att få veta hur det påverkar dem.

Marie Arsenian-Henriksson, professor i molekylär tumörbiologi vid institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi vid Karolinska institutet.

Vet du att du kanske inte kan läsa Elseviers tidskrifter efter den 1 juli?

– Nej, det visste jag inte.

Vad betyder det för dig som forskare?

– Det blir en stor avräkning. Lancet är bland de starkaste tidskrifterna när det gäller klinisk forskning och Cell är den största inom preklinisk forskning, som är mitt område.

Kungliga biblioteket hänvisar till sociala forum och att man kan höra av sig till forskare man vill läsa.

– Det fungerar inte att arbeta på det sättet i dag, vi skulle åka tillbaka i tiden. Förr fick man skicka efter särtryck när man såg att någon publicerat något intressant. Man fick skriva till författaren som sedan skickade ett särtryck.

Har du som forskare förståelse för vikten av att få till ett bättre avtal?

– Ja, situationen är problematisk. Vi forskare betalar dels för den forskning vi gör och sedan får vi betala för att publicera resultaten. Vi får dessutom betala för att läsa om andras framsteg. Jag hoppas att politiker och andra ansvariga inser vikten av att vi har tillgång till forskningsresultat via tidskrifter med global räckvidd.

Svante Linusson, professor i matematik på Kungliga tekniska högskolan i Stockholm.

Visste du att ni kanske inte längre kan läsa Elseviers tidskrifter från och med den 1 juli?

– Nej, det visste jag inte men det påverkar mig inte så mycket. Jag undviker att publicera mig hos Elsevier sedan ett bra tag eftersom jag ogillar deras sätt att ta s

å ohemult mycket betalt för sina publikationer. I matematikens värld är det inte heller något större problem. De flesta lägger ut sina artiklar i ett öppet arkiv (arxiv.org) ungefär samtidigt som de skickar in för publicering. Och det har vi gjort de senaste tio-femton åren. Det är något som förlagen verkar acceptera.

Så ni har brutit avtalen själva för länge sen?

– Jag vet inte, det här började matematiker och även en del fysiker göra på nittiotalet någon gång. Oklart om det bryter mot något slags copyrightavtal när man samtidigt publicerar till exempel hos Springer eller Elsevier, men tidskrifterna vet om att man redan har lagt ut det på Arxiv. Tidskrifterna är fortfarande viktiga än för det blir en kvalitetsstämpel. Men tillgängligheten sköter vi med att folk lägger upp på sina hemsidor. Förlagen har inte valt att ta konflikt om det. Elsevier behöver matematikerna mer än vi behöver dem.

– Jag är själv redaktör för en elektronisk tidskrift, Electronic journal of combinatorics. Den kostar det inget att läsa någonting som är publicerat där.

Pauline Snoeijs Leijonmalm, professor i marinekologi vid Stockholms universitet.

Har du hört att ni kanske inte kommer att ha tillgång till Elseviers nya publiceringar från och med den 1 juli?

– Ja, och jag håller med om att man måste göra något. Jag vet en del om de här avtalen sedan jag satt i Biblioteksnämnd Linné för Uppsala universitetsbibliotek Carolina rediviva, och de är hemskt dyra. Det är fel att svenska staten betalar för forskningen, forskarna utför forskningen och skriver om sina resultat, granskar andra forskares artiklar och är redaktörer för tidskrifterna – allt detta är helt gratis för förlag som Elsevier – och sedan måste staten betala igen för att forskarna ska kunna läsa varandras uppsatser.

– Samtidigt är det naturligtvis en mindre katastrof för oss forskare. Jag har senast i dag laddat ner flera Elsevier-artiklar. Vi kommer att få stora problem i vårt arbete under den tid det tar innan avtalen är lösta. Så jag hoppas att det inte blir långvarigt.

Kungliga biblioteket rekommenderar att man delar artiklar och använder sociala nätverk för forskare i stället. Vad tänker du?

– Ja, det kan man göra. Jag har inga problem med att gå i fängelse för fildelning av forskning. Jag tycker forskningen ska vara fri. Vi uppmanas ju också att publicera oss med öppen tillgång. Från och med förra året gör jag det. Det vinner man också citeringar på, men det kostar också pengar från forskningsanslagen som delvis går till vinster för multinationella företag med alltför stora vinstmarginaler, som Elsevier.

Fotnot:

Bibsamkonsortiet vill förtydliga följande:

1. Forskare kommer fortfarande kunna läsa alla de artiklar som ingår i nuvarande avtal, artiklar publicerade från januari 1995-juni 2018.
2. I dag finns många artiklar redan öppet tillgängliga, och verktygen för att komma åt dem blir alltfler. Bland annat finns flera plugins till webbläsare som söker på webben efter en öppen version. Även ”scholarly sharing”, som nämns i artikeln, har blivit mycket enklare med dessa verktyg. Läs mer här:

http://openaccess.blogg.kb.se/openaccess-definition/hitta-oppna-artiklar/

Läs mer: 

I Biblioteksbladet nr 3 2016 hade vi tema ”dyrköpt access”. Läs bland annat:

• Reportage om holländska Elsevier
• Om SLU:s överbibliotekarie Karin Grönvall som gick på hearing om nationella riktlinjer för öppen tillgång och kom hem med slagord från -68 i ena örat och nya strategiska utmaningar i det andra.
• Vi intervjuade också Alexandra Elbakyan som då gjort 47 miljoner vetenskapliga artiklar tillgängliga för allmänheten – eller stulit dem, om man frågar förlagen.

Läs hela tidningen som PDF här.