EU röstar om bindande OA-krav

Europas länder är överens om att forskningsresultat ska göras tillgängliga, men modellerna ser olika ut. – Jag tror att open access är norm i Europa om tio år. Vi har sett en enorm utveckling de senaste åren, säger Susan Reilly, chef för intresseorganisationen LIBER.

EU:s politik för öppen tillgång (open access, OA) genomförs framför allt i det egna forskningsprogrammet Horisont 2020. All forskning som får EU-medel måste göras fritt tillgänglig för allmänheten senast sex eller tolv månader efter publicering, beroende på ämnet. Mellan åren 2014 och 2020 delar Horisont 2020 ut 80 miljarder euro (ungefär 740 miljarder kronor).

Prenumerationsbaserade tidskrifter som kräver ensamrätt på forskningsartikeln under ett eller två år tar ut en författaravgift av forskaren för att göra artikeln öppet tillgänglig tidigare än så (så kallad gyllene öppen tillgång). EU-kommissionen har avsatt pengar ur forskningspotten för att finansiera författaravgifterna, men varnar samtidigt för att detta kan ändras ifall förlagen tar ut oskäliga summor.

Men EU:s open access-politik sträcker sig utöver den egna budgeten. 2012 rekommenderade EU-kommissionen alla EU-länder att införa krav på öppen tillgång när det gäller den forskning som finansieras med skattsedeln. Den rekommendationen ligger till grund för Vetenskapsrådets förslag till nationella riktlinjer om öppen tillgång i Sverige.

Idag har alla EU-länder och de flesta andra forskningsfinansiärer en policy för öppen tillgång. Men den kan se ut på många sätt. EU-projektet Pasteur40A, som hjälper medlemsstaterna att utveckla riktlinjer för open access, konstaterar att det finns hundratals olika modeller bara i Europa.

När Nederländerna tog över ordförandeklubban i EU:s ministerråd (som representerar EU-länderna) vid årsskiftet lovade regeringen i Haag att göra öppen tillgång till en av hjärtefrågorna. Under våren kommer EU:s lagstiftare att behandla det förslag om upphovsrättsreform som EU-kommissionen lade fram i december i fjol. I förslaget finns bindande krav på ”öppen data”, alltså att all digital information från statligt finansierad forskning ska göras tillgänglig och kunna utvinnas och analyseras fritt (text and data mining).

I april hålls en stor EU-konferens om ”öppen vetenskap” – ett samlingsbegrepp för att hela forskningsprocessen ska bli mer tillgänglig.

Att det är just Nederländerna som står vid EU-rodret i vår är inte oväsentligt. För ett par månader sedan lyckades de holländska universiteten gemensamt nå en uppgörelse med de två största tidskriftsförlagen, Elsevier och Springer, om att under tre år bara betala för tidskriftsprenumerationer, inte författaravgifter.

– Alla länder, både i EU och USA, tittar nu på Nederländerna för att se om de lyckas. Men inga detaljer (i uppgörelsen) är offentliga, säger Susan Reilly på LIBER, som representerar över fyrahundra europeiska forsknings- och nationalbibliotek.

Om det holländska avtalet kommer att stå modell för andra EU-länder, så kommer det antagligen att bli ganska olika överenskommelser i olika länder, tror Reilly, eftersom ingen har insyn i detaljerna i varandras avtal.