Fichtelius: ”Vi låser in oss och skriver om”

Sekretariatet för biblioteksstrategin har valt en öppen process. Nu har de lyssnat in synpunkter från flera hundra kritiker. Alla kommer inte att bli nöjda när de 1 234 utredningssidorna blir 25. Men alla har fått tycka till.

Erik Fichtelius vecklar ut en stor affisch och brer ut den på riksbibliotekariens mötesbord i ­Kungliga biblioteket. Affischen ser rörig ut. Pekande fingrar, skyltar som varnar för väghinder, färggranna moln och en massa ord. Högst upp står det ”Från ord till handling – På väg mot en nationell biblioteksstrategi”.

– Jag gillar mindmaps, hela strategin har ­arbetats fram som en enda stor mindmap, säger Erik Fichtelius och suckar över att han inte kunde göra affischen tredimensionell!

Han hade just gått i pension från vd-jobbet på Utbildningsradion när han för tre år sedan fick uppdraget: Samordna en nationell biblioteksstrategi. Deadline: 1 mars 2019.

Strategin ska föreslå långsiktiga mål och strategier för att främja samverkan och kvalitetsutveckling i hela biblioteksväsendet.

Under utredningens gång har det producerats tio rapporter, och ytterligare två är på gång. Rapporterna har berört allt från nationella minoritetsspråk till skolbibliotekens roll. För drygt ett år sedan räcktes omvärldsanalysen över till en strålande kultur- och demokratiminister och i maj i år trycktes första utkastet på 63 sidor.

Sedan har en öppen process följt där vem som helst fått lämna sina synpunkter på utkastet.[fakta id=”18949″]

Kritiken har inte låtit vänta på sig och Erik Fichtelius har jublat.

– Vi har skapat en för utredningsväsendet unik öppenhet och delaktighet. Jag är rörd över vilket engagemang det varit och över alla bra synpunkter vi fått. Slutresultatet kommer att bli bättre och annorlunda jämfört med utkastet, det var just det här vi bad om.

Men det har varit svårare än han trodde att få till ett utkast. Kanske på grund av den där stora mindmapen som ju skulle förenkla och förtydliga strategin. Men som snarare gjort strategin mer komplicerad och fått opponenterna att undra var visionerna är.

På affischen finns över hundra symboler och mitt bland dem sex moln som illustrerar målområdena: Demokrati, digitalisering, läsning, utbildning, infrastruktur och tillgänglighet.

– Bibliotekslagens målsättningsparagraf om bibliotek för alla är visionen. Molnen innehåller visionära målformuleringar, men de har nästan drunknat i alla detaljer på ­kartan, så nu måste vi rensa bland dem.

Många tycker att utkastet blivit för mycket av en handlingsplan.

– Men en strategi blir inte verklighet om den inte kopplas till en handlingsplan, säger Erik Fichtelius. Det är så alla nationella ­strategier ser ut – problembeskrivningar och mål kopplas till tydliga ansvarsbeskrivningar och handlingsplaner som följs upp.

Han påpekar att det är först när omvärlden fått utkastet att ta spjärn mot som det blivit tydligt vad som fattas eller behöver revideras.

Förslaget ska skrivas om. Demokrati ska ­visas tydligt som det överordnade målområdet, och forskning behöver bli ett eget mål.

– Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF, påpekade att utbildning är ett bra målområde men att universitet och högskolebibliotek sysslar med forskning.

Och ytterligare ett moln kan läggas till, efter förslag från stadsbibliotekarien i Haparanda under dialogmötet i Umeå: Delaktighet/upplevelser, som visar vikten av biblioteksrummet som möjliggör möten och aktiviteter.

Under målet infrastruktur ska det bli tydligare att strategin inte föreslår ökad centralisering och uppifrån och ner-styrning. En del av kritiken har nämligen rört detta.

– Vi har inte formulerat tillräckligt väl att den nationella och regionala nivåns syfte är att stödja de användarnära biblioteken, säger Erik Fichtelius och fortsätter:

– Det nationella stödet till regionbiblioteken måste bli tydligare och deras uppgifter formuleras bättre. Den regionala biblioteksverksamheten har varit ojämnt stöttad och en del regionbiblioteksverksamhet upplever att de inledningsvis fått stryk i kultursamverkansmodellen.

Erik Fichtelius lutar sig fram i fåtöljen och knycker en Ramlösa från ­riksbibliotekariens bord. Rummet doftar av tunga, anrika möbler och utanför värmer en sen höstsol över ­Humlegården.

Vad händer nu? 

– Vi låser in oss och skriver om, kortar texter, ser över formuleringar och kategoriserar det folk har sagt. Sen ska texten bollas med intressenter och experter i hela biblioteks­väsendet. Det är en spännande process.

I utkastet låg målformuleringar och åtgärdsförslag i samma dokument. Nu ska de delas upp, dels till en 25-sidig nationell biblioteksstrategi som ska vara ett levande dokument, det vill säga; kommande politiska ledning behöver se till att strategin hela tiden följs upp och skrivs om utifrån nya omvärlds­analyser. Och dels en reformagenda med förslag på ett tiotal reformer som ska stärka biblioteken.

Några reformförslag har redan lämnats till förra regeringen. En av dem – Digitalt först med användaren i fokus som är en digital kompetensutveckling för folkbiblioteken – är redan sjösatt.

– Det förslaget gick igenom rakt av, säger Erik Fichtelius som har digitaliseringen som något av en hjärtefråga.

– Om den som googlar i dag inte kommer fram till bibliotekens resurser kommer biblioteken att tappa tyngd och relevans. En del tycker att det är alarmistiskt tänkt men väldigt mycket ligger i digitaliseringen, säger han och tycker att Librisposterna exempelvis alltid ska synas under källförteckningen på Wikipedia-artiklar.

Det lämnades också in andra reformförslag till regeringen i våras: Alla svenska dagstidningar ska digitaliseras och tillgängliggöras via biblioteken, mångspråksförsörjning till bibliotek ska stärkas, skolbibliotekarier och lärare ska få gemensam kompetensutveckling och digitala tjänster spridas.

Att sprida digitala tjänster handlar om att staten ska rycka in och ansvara för ­långsiktig finansiering och drift av plattformar som ­redan finns, som Bibblix och Litteraturbanken.

På så sätt behöver inte folkbiblioteken uppfinna hjulet själva, menar Erik Fichtelius och tar Stärkta bibliotek-satsningen som ett exempel.

– Stärkta bibliotek riskerar att bli kortsiktigt om det inte får permanent drift och finansiering. Kulturrådets slutsats är att ansökningarna visar att folkbiblioteken är ­underfinansierade i den kommunala budgeten. Samma ­belopp strategiskt använt skulle leda till stora förbättringar och förändringar. På sikt är 250 miljoner en bra årlig reformnivå för hela ­biblio­teksväsendet.

I reformagendan kommer nya reformer att presenteras, bland annat om de nationella ­minoriteterna och om att se över vilka ­uppgifter en nationell biblioteksmyndighet bör ha.

Hur högt kommer strategin att stå på den politiska agendan när en ny regering är på plats?

– Vi har under hela arbetet haft löpande kontakt med Kulturutskottet och andra ­politiker. Min bedömning är att detta inte är en blockskiljande fråga utan biblioteksväsendet är en del av försvaret för demokratin. Det finns ett påtagligt stöd för ett starkt biblioteksväsende över hela det politiska spektrat.